Hos oss är det mycket enklare. Eftersom frugan inte drar in några pengar behöver vi inte fundera på fördelning. Hon köper och äter vad hon vill, och jag med.
Och gud vad skönt det är att inte behöva fundera över om mitt förhållande är rättvist eller inte. Fru är nöjd och glad och jag är nöjd och glad.
Tycker mest synd om dem som inte lever i glädje och spenderar tid till att fundera över sådana saker som millimeterrättvisa.
Tror inte de någonsin känner sig lyckliga, jämlika, rättvist fördelade eller fria. Jagar man dessa saker är man redan fånge tror jag. Och lurad.
Tycker naturligtvis synd om alla som är lurade. Oavsett om det är snäll-Berra som slår knut på sig själv när han jobbar dubbelt för att försörja 20-åriga Nois ha-begär,
eller snål-Jocke som tror att han gör rätt i jakten på millimeterrättvisa men upptäcker sitt misstag när hans olyckliga fru lämnar honom.
Är man fullsketen i pengar eller har en del avsatt genom sparande så kan man säkert lattja runt som du och din fruga. Klart att alla skulle vara nöjda och glada om man kunde lyfta någon annans lön och shoppa för..herregud..jag skulle vara i paradiset!
Det handlar inte om annat än att man använder vanligt bondförnuft...på båda sidor. För mig handlar det absolut inte om millimeterrättvisa utan mer om att man ger båda två till det gemensamma efter förmåga. Gör man det så är det aldrig problem, men om man talar om för mig att "har du betalat räkningar själv förut så kan du göra det nu också" så blir jag lack för det är både otacksamt och girigt. Jag tappade successivt känslan för min tjej efter att hon påvisat vart hon stod i sina ekonomiska tankar och hur hon behandlade mig under en längre tid.
Inte konstigt att 65K inte är mycket om man är ekonomisk!