Vi bodde på Wannara Hotel, centralt och bra. Finns säkert bättre hotel men med sämre läge och vi ville ha läget framför komfort och detta blev kompromissen.
En typisk bild som jag såg det i Hua Hin. Kan inte missförstås för den intresserade.
Jag hade tidigare under semestern varit jätteförkyld och nu höll det på att släppa. På kvällen käkade jag på en europeisk restaurang och vaknade tidigt nästa morgon med illamående så det finns inga bilder från den dagen. Det slutade på Sao Paolo Hua Hin Hospital på kvällen med en medicinpåse med fem olika mediciner i handen och väldigt svaga steg efter att de ville lägga in mig över natten men frugan sa nej. Mitt första besök hos thailändsk sjukvård till en kostnad av 2 800 bath. Någon gång ska vara den första, även för en idi*t som jag som tror att inget biter på mig.
Tanken att åka till Hua Hin var inte enbart semester, utan också att jag skulle få lite färg på min bleka lekamen. Första dagen satt jag i solen så jag brände mig så nästa dag skulle bli en vilodag från solen, hehe. Tredje och sista dagen blev i sängen. Ok, bra att ha en plan men det blir inte alltid som man planerar.
Eftersom farangen aldrig tidigare åkt tåg i LOS så ville jag åka detta färdmedel tillbaka till Bkk. Jag hade bett frugan kolla upp det. Vi anländer till tågstationen och hon går och fixar biljetterna.
Jag kollar och ser att hon får åka gratis och för mig kostar det 84 bath (om jag minns rätt). Jag ser också att det står tredje klass. Hm, jag har läst någon gång här om tåg och Thailand och tanken slår mig, om alla thai får åka gratis och det är klass tre och det tar en jäkla tid till Bkk, hur blir resan? Ska jag stå i sex timmar? Jag ber frugan att gå tillbaka och kolla om det finns något bättre alternativ. Hon kommer tillbaka med två andra-klass biljettter som var de två sista. Det innebär att resan blir både kortare och mer komfortabel, förhoppningsvis.
Nu är det slut på sladdret!
Det Kungliga ställverket antar jag!
Och här var slutmålet för min första tågresa! Helt ok, för övrigt för drygt 800 bath, för mig och frugan.