När vi äntligen hade kommit överens om att söka UT för frun och hennes dotter, så stötte vi idag på ett par problem, som jag tänkte höra om någon annan har råkat ut för, eller av olika anledningar har synpunkter på. Jag vill dock direkt säga att jag inte tror att det är frun som avsiktligt ställt till med detta. Hon hade faktiskt redan börjat fylla i UT-ansökan via webben (med min hjälp via Skype) när problemet igår aktualiserades.
Vad jag förstår är det inte möjligt att få UT för dottern om hon inte har ensam vårdnad eller pappan (ex-maken) ger sitt tillstånd. Problemet är att frun än så länge bara har delad vårdnad om dottern och hennes ex-man verkar bara vara villig att ge sitt tillstånd för dottern att följa med utomlands under de långa loven i april/maj och oktober. Därför har frun anlitat advokat för att få ensam vårdnad, men det har ännu inte lyckats, trots ett par försök, varav det senaste idag. Uppenbarligen har hon haft otur med inkompetenta advokater, då jag tycker att det är ett solklart fall eftersom ex-maken aldrig betalat något för sin dotter trots att han av rätten tidigare blivit ålagd att göra detta.
Planen är nu att frun skall fortsätta att anlita advokat för att försöka få ensam vårdnad om dottern, samt att också prata med ex-maken om att hon vill ta med sig dottern till Sverige för att studera. Den förstnämnda aktiviteten borde ge önskvärt resultat bara hon får tag på en mer kompetent advokat, men det kan förstås ta litet tid. Den andra aktiviteten kan också hjälpa (och till och med gå snabbare) om dottern också säger till sin pappa vad hon tycker och vägrar träffa honom om han inte låter henne åka utomlands, liksom hon gjort vid tidigare Sverige-besök (ifjol och i år).
Jag kan också nämna att både jag och frun har litet blandade känslor när det gäller var vi skall bo framöver. Vi har ju nyss byggt ett hus i hennes hemstad Krasang i Buriram, så vi skulle förstås gärna bo där, men jag känner att jag behöver jobba ihop litet mer pengar innan jag är beredd att flytta dit permanent. Jag fyller trots allt bara 54 i år. Dessutom vill mina barn i Sverige inte att jag skall flytta så långt bort på ett tag. Frun har också ett stabilt och bra jobb som lärare i engelska, vilket ger henne stor respekt där borta. Som statligt anställd har hon också hälsovårds- och pensionsförmåner som de flesta andra inte har, där även jag kan ta del av hälsovårdsförmånen (när vi har registrerat äktenskapet i Thailand). Dessa saker gör att hon inte gärna vill säga upp sig från sitt jobb om det finns andra alternativ. Det är inte heller lätt för mig att jobba på distans, trots att jag jobbar inom IT-branschen, eftersom jag nuförtiden egentligen huvudsakligen är projektledare och våra kunder finns i Europa. Jag jobbade dock som utvecklare när jag följde husbygget på plats i Krasang, men det var svårt att göra detta på ett effektivt sätt pga tidsskillnaden och att jag ofta behövde diskutera saker med andra.
