Att Thailändskor är känsliga för solljus har jag sedan länge förstått.
När jag började åka till Thailand och träffade min lilla vän så var det med lite motvilja som jag fick med henne till stranden.
Att få henne att ligga i en solstol är fortfarande omöjligt, men hon ska ändå ha all solkrämsskydd hon kan komma över.
Nu vet jag ju vad det beror på.
Hon och andra Thailändare vill inte se ut som om de blivit solbrända ute på risfälten.
Vi hade väl en liknande syn på brunbränd hy innan vi insåg att det ju faktiskt såg ut som om man levt ett hälsosamt liv ute i det fria om man hade lite färg.
Nu har jag iallafall fått henne intresserad av snorkling och det är ju lite problem att bedriva det på land,
så när jag var i Thailand sist så åkte vi på två sådana där snorklingsturer.
Jag ordnade med två båtturer dagarna efter varandra.
Jag tänkte att jag skulle städa av de där aktiviteterna lite snabbt då jag själv inte alls är speciellt road av snorkling.
Dyka med tuber vore intressant, men att flyta omkring på ytan känns väl sådär.
Jag tyckte mig se botten lika bra från relingen på båten.
Jag snorklade som pliktskyldigast.
Jag guppade omkring där som en kork, och när jag tittade ner genom ett läckande cyklop så möttes jag inte av den färgprakt som broschyrerna utlovat.
Det såg ju snarare smått dött ut. Vilket jag är rädd för att det även var.
Visst en och annan intressant fisk passerade, men annars var det mest olika nyanser av grått.
Nä snorkling kan jag leva utan, men jag gillar ju att komma ut på olika öar.
Lilla sötnosen var däremot desto ivrigare snorklare.
Hon blev snabbt kompis med besättningen, kastade av sig livvästen och fick privatlektioner så att hon snart var nere och tog en närmre titt på havsbotten.
Sötnosen visade sig vara en av de få, kanske den enda thailändska deltagaren på den resan så vi hamnade lite i centrum av besättningens uppmärksamhet.
Jag talade om för den som verkade vara boss för besättningen att vi skulle ut på en båttur även nästa dag, och undrade om hon skulle med då också?
När hon fick veta vart vi skulle så talade hon om att det var en annan besättning på den båten, och den som var boss då var "Much darker than herself."
Jag tänkte att detta bara var ett sätt att beskriva någon.
När vi återkom till samma kajplats nästa dag och satt och tittade på denna "Mycket mörkare tjej" som höll en genomgång framför en karta över Andeman Sjön.
Hon var jättesöt och stod där och pekade på kartan och de olika platserna vi skulle besöka.
Var vi skulle snorkla äta o.s.v.
Sedan började hon prata om sin egen hudfärg?
"As you can see, I am much darker than most of you, but here we are all equal and sitting next to each other."
Det var ju givetvis ingen som protesterade mot det.
Det jag funderar på är varför det snackades så mycket om hudfärg.
Merparten av de som var med på dagsutflykten var från Kina. Är dom speciellt känsliga för utlänningar, eller vad handlade det om?
