pensionsförsäkring

Enkel fråga, har er fru eller flickvän skaffat pensionsförsäkring sen dom kom hit, ett par hundralappar i månaden borde bli ganska bra extrapension i los.

mvh walle

Quote

Hej walle,

Nej, detta har inte intresserat fru Chang. Hon föredrar att spara själv.

Däremot är det så att hon får rätt hyfsat efterlevandeskydd (dvs av den pension som var avsedd för mig) om jag oturligt nog skulle avlida. Spydiga kommentarer undanbedes ;-)

Herr Chang har talat.

Jodå, frugan jobbar heltid och har övertalat henne att pensionsspara 400kr/mån vilket hon kommer att vara

    tacksam för framöver. Många bäckar små..

När frugan väl får ett jobb någon gång i framtiden så ska jag se till att hon börjar pensionspara, men först blir det barn,mammaledigt och den biten.ok visst, 100:- i månaden borde hon klara av ändå*s*

Jodå,frugan har både kapital och pensionsförsäkringar i Thailand,de börjar gälla när hon blir 60 (50 nu)så hon kommer nog att överleva(har även en skaplig slant på banken)Mvh Måne

Hej.

Om man tjänar under brytpunkten för statlig skatt ( 2009: 380 200) är det bättre att köra ett vanligt fondsparande.

mvh

Hej

Ja hon pensionsparar privat och så har hon ju en via avtal mellan komunal och arbetsgivaren.

Mvh Isan Lover

När vi ändå är inne på pensionsförsäkringar odyl så undrar jag lite hur ni som åker ner för att bosätter er i Thailand (tänker då inte på er som redan har nått pensionsålder) för kortare eller längre tid, hur gör ni med den tiden som ni ”missar” att få in er pensionssparande pga att ni inte arbetar i Sverige?

Ett par år utan inkomst i Sverige kan ju ge en del i minskad pension när det väl är dax att ”casha” ut pengarna vid pension.

Sparar ni privat för att hamna på samma nivå som om att ni arbetade? Eller tänker ni, den dagen den sorgen? Eller vad gör ni?

Ha det gubbs 

Hej

Jag pensions sparar också privat och hoppas att det ska komma till nytta en dag.

Vi sätter även in lillemans barnbidrag 50% i fonder och 50% på sparkonto,

så förhoppningsvis ska han också få lite startkapital.

Mvh Isan Lover

Det finns ingenting som så effektiv och säker förändrar tjejens finansiella livssituation som den dagen hon får ett svensk personnummer. Därmed omfattas hon av det sociala säkerhetsnätet som förutom subventionerad sjukvård innehåller även garantipension. Beroende på hur länge hon har varit i Sverige kan hon ändå räkna med en hygglig pension den dagen det blir nödvändig.

I praktiken finns det knappast möjligheter att jobba ikapp till en pension som ligger över den nivå som garantipensionen erbjuder. I synnerhet när tjejen kommer till Sverige efter att hon fylld 35 år och/eller har en förhållande låg inkomst eller jobbar deltid. Privata pensioner konkurrerar inte såvitt jag vet med garantipensionen men man får vara på sin vakt eftersom detta kan ändras i framtiden. Utländska pensionsförsäkringar är då ett alternativ men behäftade med andra nackdelar.

Problemet med thaitjejer och garantipension består i att de gärna vill åka tillbaks till Thailand under längre och längre perioder, speciellt då vi herrarna i regel är något äldre och själva vill tillbringa längre perioder i Thailand eftersom vi då pensioneras tidigare. Därmed finns risken att de helt eller delvis blir utförsäkrade och därigenom förlorar eller begränsar sina pensionsförmåner.

Jag vet inte reglerna just nu men kanske någon kan upplysa mig om hur man gör för att inte förlora sitt svenska försäkringsskydd innan pensionen. Är det så att man måste vara mantalsskriven eller rentav visa upp en inkomst varje år för att som invandrare vara säker i det svenska skyddsnätet utan för den delen behöva bli svensk medborgare? Tänk på att många bestämmelser innehåller undantag för icke svenska medborgare, många fler än vad man i gemen tror.

Svar på min fråga tages därför emot med djup tacksamhet.

//Singha711

Hej Singha711,

Du ställer många bra frågor som jag inte har något svar på.

Men när du skriver om svenska medborgare... det är väl ändå relativt lätt att bli det efter ett antal år i Sverige? Så varför skulle det vara ett hinder för att få ta full del av det svenska skyddsnätet?

Herr Chang har talat.

Quote

Hej Herr Chang,

Det med att byta medborgarskap är för en invandrare alltid en mycket känslig sak. Bortsett från situationer där en invandrare riskerar otrevligheter i sitt gamla hemland eller på något sätt har vänd ryggen emot, håller de flesta invandrare känslomässigt fast vid sitt medborgarskap som ett surrogat för sin identitet. Det är inte i onödan som man byter denna i synnerhet när man i Sverige i det civila vardagslivet åtnjuter i princip samma rättigheter som svenska medborgare. Det är bara några privilegier såsom att rösta i riksdagsvalen eller möjligen bli statsminister som man får avstå ifrån men i gengäld kan invandrare utnyttja just dessa rättigheter i sitt gamla hemland. Så varför byta?

Till detta kommer en betydande rättsosäkerhet i alla internationella aspekter eftersom det gamla hemlandet ofta inte släpper det ursprungliga medborgarskapet egalt hur många gånger invandraren byter medborgarskap. Så är fallet med Thailand där fru Chang och fru Singha för evigt kommer att betraktas som thailändska medborgare med eller utan thailändsk pass eftersom de är födda där. Principen är att man aldrig förlorar sitt medborgarskap men mycket väl kan förlora sina sociala rättigheter. Det kan vara en fördel men många gånger även en nackdel speciellt när det är frågan om staters skuldigheter gentemot sina medborgare i en nödsituation. I krigs- och katastrofhändelser, men också i skenbart triviala juridiska situationer sitter människor med dubbelt medborgarskap ofta mellan stolarna.

Allt detta tillsammans gör att man bör tänka sig för två eller fler gånger innan man byter medborgarskap. För mig personligen (=ej svensk medborgare) vore det en dumhet eftersom jag inte ser någon mening med att byta medborgarskap inom EU.

Om vi är ärliga, så ser de flesta thaitjejer som jag känner i Sverige inte Sverige som sitt hemland i en fjärran framtid, åtminstone inte efter några år i det nya landet. De tvingas kanske till det genom sina 50-50 barn eller andra omständigheter men drömmen om att en gång kunna återvända till sitt gamla hemland med en massa pengar lever nog för evigt. Detta är många invandrares öde i synnerhet när de kommer från mera avlägsna kulturer. Det rika landet i norr är bara en station eller transportsträcka i livet. Så varför bränna broar som man behöver för att ta sig tillbaks senare. En lustighet med Thailand är ju också att man kan få vissa svårigheter att då köpa mark med sina surt förvärvade pengar när man nu har blivit svensk eller för den delen farang medborgare. Någon som har erfarenhet med det?

Hur som helst finns det tusen skäl att inte byta sitt medborgarskap, tvärtom man håller många praktiska och emotionella optioner öppna. Men det har säkert ett pris i form av villkor i socialförsäkringssystemet vad som angår varaktighet och beständighet i anknytningen till Sverige som icke svensk medborgare. Lever du här och har en varaktig anknytning till Sverige är det inga problem, men vad händer när du då som icke svensk lämnar Sverige för längre och längre perioder? Det var det som min fråga gällde.

//Singha711

Hej Singha711,

Jag håller absolut med om att man inte ska byta medborgarskap lättvindigt. Det kan förvisso få oväntade konsekvenser.

Men då Sverige tillåter dubbla medborgarskap, och Thailand i praktiken inte verkar bry sig, så varför inte ta chansen att få ett svenskt pass? Det gör en viss skillnad för thailändare... kunna åka till England och USA utan att söka visum i förväg.

För dig som tysk medborgare är detta förstås ointressant.

Herr Chang har talat.

Quote

Jag har dels pensionsparande genom min arbetsgivare och dels mitt privata sparande. Jag ar lite oklar pa hur mkt jag skulle behova spara for att vaga upp effekten av att inte samla pension i Sverige. Lat oss sig att mitt lonelage som statligt/kommunalt anstalld skulle ligga runt 35,000 vad kan minimum privata sparande vara for att vaga upp det?

wille den länken kanske kan hjälpa dig.

http://finance.yahoo...etirement/ret02