Jag tror att Thailand är ett STORT klassamhälle.
Inte lika tydligt som i Indian men det finns där.
Man har ett behov av att mäta sig med andra...
Det börjar med åldern - för att man skulle kunna ranka hur man ska tilltala personen i frågan.
Sen så är vi ett beroende samhälle också, tror jag.
Men har haft slaveri. En huvudman som tog hand om alla andra i lägre position.
Jag bara gissar.
Vi har haft kungar som agerar landets pappa som tar hand om alla.
Vi har alltid haft någon som är högre än oss och som tar hand om oss och som vi ska visa respekt och se upp till.
När vi umgås brukar vi försöka få reda på vem som ska agera "storebror" och vem ska agera "undersåten".
Vem som ska bjuda och vem som ska bjudas. American share var tills nyligen ganska främmande begrepp.
För att kunna ranka det så behöver man kolla ekonomiskt läge eller jobb.
Ibland är det lätt att veta "positioner"... t.ex. om man kommer från samma by så är det de som har politisk ställning (byhövding), eller statsanställd som lärare, polis - som förväntas bjuda.
Har man någon som har varit och jobbat i Bangkok och kommit hem så är det den personen som förväntas bjuda.
Vissa låter bli att åka hem på grund av s.k. "sociala skatter". De har helt enkelt inte råd.
Men om man träffar helt nya människor så är "positionen" inte så självklar längre.
Då behöver man visa eller ta reda på det.
Kanske inte direkt att man har tänkt att bjuda.
Men - högre position betyder högre respekt. Och en del har behov av att hävda sig - att bli någon i den gruppen.
Och den snabbaste vägen att möta "position" är nog just ekonomisk ställning.
Har man inte det själv, skryter man det med sin mans eller någon som man känner.
Sen kan man skryta med sin utbildning. Men det syns ju inte lika tydligt.
:::
Det är den mörka sidan.
:::
Men den ljusa sidan är att vi hjälps åt när det gäller.
:::
Det här med positioner i gruppen är intressant.
Det är inte fast för evigt. Det kan ändras.
När den som blivit bjuden tidigare har det lite bättre så bjuder den tillbaka.
Vi betalar inte av all "tacksamhetsskuld" direkt. Utan det kan ta hela livet.
Jag tycker inte det är något fel med det. Det har en lång historia bakom sig.
Det blir konstigt att jämföra det med Sverige där alla har sina grundläggande behov tillgodosedda av storebror Staten.
Här betalar de som tjänar mer mer skatt och bjuder på så sätt de som tjänar mindre (som de inte ens känner) via den enda storebrorsan hela landet har - Staten.
:::
Svårt att skriva ett långt resonemang med så kort inlägg. 
:::
Ha det!
Magrood