Peder R.I.P

Ibland är det bättre att tycka. än att delge vad man tycker..

FF

livet e för kort för att vänta, Lev i dag.

R.I.P Peder

En del direkt anstötliga inlägg är raderade. Även om ingen annan än TS kände personen så finns det en poäng, dels för TS, men även oss andra, i TS inlägg. Om man av någon anledning inte gillar eller ser den poängen så är det enkelt att ignorera tråden.

Om herr mod läser sina egna inlägg någr DgR TILLBAka TORDE HERR MOD FINNA EN ISS EMOTSÄGELSWE!

Med andra ord, tyck en sak o håll dig till den, byt inte är det passar!

IntvH

Amja

Säkert jättekul typ, men vad har det här att göra??

Var han medlem här?

Snälla amja det har väl inte med saken att göra om han var medlem eller inte detta forum handlar om allt som har med Thailand och Thai i Sverige o göra!!!

tycker det är osmakligt att trampa på människor som sörjer sina nära och kära, så gör man bara inte.

Gillar du inte tråden låt bli att läsa och komentera!

Mats.

Det här med att starta Facebookgrupper, hemsidor, trådar i forum i parti och minut är ju ett fenomen som har accelererat i takt med internetanvändandet.

Likaså det här med att skapa "minnesplatser" på alla möjliga och omöjliga ställen där någon avlidit.

Sedan så står alla i kö för att visa hur mycket de älskade och hur väl de kände den avlidne.

Helt plötsligt efter sin död så är man en väldigt populär kile eller tjej som alla vill visa sin saknad till.

Det är även i mina ögon lite hyckleri.

Jag har jobbat ett antal år i begravningsbranschen och suttit i många timmar med sörjande människor som mist någon nära anhörig.

En del tycker att det känns bra att den avlidne haft så många vänner som visar sitt stöd.

Andra tycker att det är förskräckligt när det skall frossas i deras sorg.

Alla behöver stöd i en så svår stund som den när man förlorar en nära men det här påtvingade stödet och uppmärksamheten uppskattas inte alltid.

Mitt inlägg tar inte ställning vare sig för eller emot TS så påhopp om det ignorerar jag. Jag ville bara belysa fenomenet som sådant utifrån min erfarenhet.

I Onsdags träffade jag min gode vän Peder på Sportsman Bar i samband med den sedvanliga Onsdagsbiljarden. Vi skrattade och skålade i vanlig ordning och diskuterade glatt den kommande resan till Jakarta och allt kul vi skulle ha med Jakartas expat community.

Igår dog Peder av en blodpropp.

Han blev 46 år.

Peder var en unik kille, norsk medborgare med dansk mamma och svensk pappa. Flyttade till Thailand för drygt 15 år sedan, drev sin egen firma härnere, otroligt social med vänner i varje hörn av Thailand, en person som med sin humor och energi kunde förvandla en begravning till en sprudlande fest. Han var en fena på språk och älskade att hålla långa tal på Thai, sannolikt för att imponera på damerna i salongen..

46 år. Jag är 45 år.

Man har fortfarande mycket planer i den åldern. Hur mycket man ska njuta av livet när man väl jobbat klart och kan njuta frukten av allt hårt arbete och äntligen göra allt det där man egentligen vill göra.

Peder var lyckligtvis inte sådan, han levde i nuet och hann i alla fall med att förverkliga några av alla sina drömmar och projekt.

Fick mig att fundera på hur man prioriterar saker i sitt liv när man tar för givet att man alltid har mer tid till förfogande.

Sov gott Peder!

Tänkvärt!

När man blir äldre är det mera väntat, i den åldern känns det alldeles för plötsligt.

Mina tankar, beklagande och medlidande till familj och vänner.