Efter några dagar i Pattaya tyckte frugan att det var dax för en liten utflykt. Hela släkten var nere från Udon och nu skulle de till en släkting i Chantaburi som odlar Lam Yai.
Varför inte tyckte jag, så nästa dag tog vi mc'n till Sattahip och därefter in med folket i två pickuper och en Nissan för den långa resan till Chantaburi, jag vet inte exakt, men det var nog minst 20 mil från Pattaya, så övernattning där var ett måste.
Jag körde själv kanske halva sträckan, men sen kunde jag sluta ögonen lite och vips så var vi framme. Nu var vi inte ens i nån by, utan snarare på nån gård mitt ute i djungeln som bestod av två hus plus några ruckel till de Kambodjanska jobbarna.
Vi hann inte mer än ur bilarna förrän en bevattningsbil kom körande. Och vad händer.
Inte fan är denna bil byggd för denna lasten så i uppförsbacken till gården så fastnar den, chauffören verkar ha varit med förr för han ser helt oberörd ut...
Det är ju bara att öppna och släppa ut vattnet så ordar det sig till slut, och mycket riktigt, efter ca 10 minuter så trillar den ner på jorden igen, polisen kom också förbi och kollade så att allt gick rätt till.
Nu skall vi kolla odlingarna, upp med alla på flaket och iväg, jag slog mig halvt fördärvad när jag vig som en vidja skulle hoppa upp på flaket och drog foten med full kraft i nån bult nånstans, lite pinsamt faktiskt... Nästa försök gick dock bättre, men min stackars fot är fortfarande svullen...
Också iväg
Man kan väl äta chips trots att vi åker lastbil
Actionbild från flaket
Här går det undan...
Såja, framme vid odlingarna. Här inspekterar vi en bevattningsanläggning
Mitt ute i djungeln, helt plötsligt slår frugan ihjäl en mygga och utbrister, det är denna typen av myggor man får Dengeu feber av, ja eller malaria fyller hennes syster i. Jag är skeptisk och tänker mig hem till de ofarliga barerna i Pattaya...
När solen går der så är det väldigt vackert i djungeln, helt klart
För att driva en odling av detta slaget så behövs billig arbetskraft. De Kambodjanska jobbarna har 120 baht/dag i lön och bor i dessa byggnader i anslutning till gården.
Middagen på kvällen intogs på denna tingest, behöver jag säga att jag fick ont överallt, inte fan kan jag sitta på bambupinnar mer än 5 minuter innan kroppen vrider sig i plågor! Ett tag var det även meningen att vi skulle sova där, men vi fick ett rum med säng till sist. Nån annan fick sova ute istället.
En bild från insidan på en av byggnaderna, varför inte ha ett inbyggd garage?
En natt och sen tillbaka, det var allt!
Det är kul att åka på utflykt och det skadar inte att lämna barlivet i Pattaya ett tag, men man glömmer fort hur bra man har det i vanliga fall. Jag tänker på riktig toalett, riktig dusch, farang mat, att sitta vid bord och äta istället för på golvet osv. Jag tror inte jag orkar mer än en dag faktiskt, sen får jag spel. Men alla är vi ju olika som tur är...
/ Joe
