Det är klart, noBuzz, när de "röda" sätts i ett progressiv sammanhang, dvs. på demokratins sida i detta växelspel, då hamnar naturligtvis de "gula" på den reaktionära sidan.
Det är väl möjligt att inte alla se det på detta sätt och det kan väl diskuteras om det är en vinklad effekt av detta program, men hur man än vänder sa förefaller denna rollfördelning ofrånkomlig i ett historisk perspektiv. Den stora förtjänsten i programmet är i alla fall att för en gångs skull att visa upp samspelet mellan kungahuset, militären, övre borgarklassen och den förfördelade fattiga majoriteten i ett sammanhängande historisk perspektiv.
Man skulle önska sig att den thailändska befolkningen ("röd" & "gul") kunde enas över att sätta militären till sin rätta plats för landets framgång.
M.v.h.
//Singha711
Njae... filmen inleds med att man berättar om när kungen öppnar portarna för flyende demokratisträvande vänsterstudenter, för att skydda
dem mot militären, och att han tar ställning på ett sätt som upphäver en junta och en 25-årig militärdiktatur till förmån för demokratiska val.
Varpå man påstår att kungen bara två år senare sviker sitt folk utan att vidare beskriva hur detta svek går till mer än att i svepande ord
säga att kungen ger militären och en ny diktatur sitt fulla stöd.
Något år senare återinförs någon slags semidemokrati av militären (Prem) som nu alltså är räddare. (militären vill alltså inte längre ha diktatur?)
Vad kungen har för roll i detta framgår inte.
Filmen fortsätter sedan med återkommande förvirrande, och motsägelsefulla, skeenden utan vidare eftertanke och blir, iaf för mig, rätt konstig.
Det "dåliga", för mig, är just de missförstånd, både historiska såväl som politiska, som sammanvävs när man trycker ner 30 år av nutidshistoria i en 30
minuter kort film. Fast egentligen spelar det ingen roll om en del förhållanden missförstås eftersom det inte ställs några krav på eventuella tittare.
Och eftersom filmen inte aspirerar på att vara något annat än just en kort historisk överblick som en del i en visning om "världens konflikter".
Hos mig uppfattades den förmedlade bilden som ganska populistisk. Kanske för att vara lättsmält, vad vet jag?
Och som att man drog en mängd förhastade slutsatser för att få ihop en sammahängande historisk röd tråd.
Fast man misslyckades ändå tycker jag. Ibland var kungen demokratiräddare - ibland inte.
Och ibland var militären junta - och ibland införde den demokrati.
Knappast någon hållbar röd tråd och alltså knappast ett sammanhängande perspektiv. 
Att rödskjortor sedan chablonmässigt porträtteras fel är bara en del i samma återkommande fel tycker jag.
Porträtteringen av de gula tyckte jag däremot stämde ganska bra med min egna bild.
Och jag håller naturligtvis med om din sista förhoppning.
Kan jag nog inte påstå, men de har inte gett samma historiska perspektiv.
Du kan gärna tala om var jag hittar någon bättre film, som kortfattat beskriver Thailands nutidshistoria.
Känner inte till någon tyvärr. Tyckte bara att denna inte var så bra.