I mitten på maj 1997 så företog jag ensam en backpackerresa till Bali, Indonesien. Var där i två månader, flackade runt lite överallt och hade mycket trevligt innan jag i mitten av juli, brunbränd som en pepparkaka återvände till sommarSverige.
Jämför jag Bali med Thailand så finns det många skillnader och dom flesta är faktiskt till Thailands fördel. T ex så är människorna bra mycket fattigare i Indonesien än dom är i Thailand, gatubarn, tiggare och tjuvar är mycket vanligare och på landsbygden finns det nästan inga pengar alls. Man var alltid tvungen att se till att man hade mycket små valörer i färdkassan eftersom affärsinnehavarna nästan aldrig hade någon växel.
En annan märklig skillnad var att det alltid verkade vara kvinnorna som utförde dom tyngsta jobben, dvs bära tegelsten på byggen osv. Och kvinnorna var när dom bar oerhört skickliga på att bära/balansera alling på huvudet. När man själv propsade på att få prova någons huvudlast så lyckades man inte behålla korgen eller vad det nu var ens en sekund innan den trillade av. Men själva gick dom omkring till synes helt oberörda av den börda dom hade på huvudet, pratade och skrattade utan att bördan ens vickade till.
Här två gamla scannade bilder av Balikvinnor på Lovina beach med börda på huvudet. Den ena bär en korg av ananas för försäljning och den andra har i demostrationssyfte inför mig satt en tom flaska av det lokala ölet Bintang på sitt huvud.
Och med den flaskan på huvudet så satt hon faktiskt där och babblade om ditt och datt med mig i flera minuter. Jag fick b la veta att hon var 18 år och tidigare hade träffat en australiensisk kille som hon nu mer eller mindre räknade som pojkvän bla bla bla. Och under hela hennes långa samtal om allt möjligt så stod flaskan där stadigt på huvudet utan ens den minsta lilla darrning. Jag blev så imponerad av detta att jag till slut frågade henne om jag inte kunde få ta ett kort av det hela och det gick förstås bra. 
