Jag har undrat ett tag nu.
Det verkar vara bra att vara osvensk.
Men samtidigt skyltar butiker med stolthet "svenskt ursprung", "svenskt kött" osv osv.
Det är något som inte stämmer.
Hur ska svenskar ha det egentligen???
---
Men förra veckan hittade jag svaret i Språktidningen.
En mycket bra tidning för de som tycker det är kul med språk.
Hoppas det är ok att publicera texten. Fler kanske få mersmak och köper tidningen.
Själv köper jag ibland och läser på biblan för det mesta.
På tal om att köpa eller läsa på bliblan.
Nu finns Körkortbok på thailändska att låna på många biblioteket runt om i landet.
---
---
Urklippt ur Sråktidningen, med lite förkortningar här och där.
Fredriks fynd:
Osvenskt är mjukt, svenskt är hårt.
Det finns ingenting så svenskt som viljan att vara osvensk.
I Sverige använder vi ordet osvenskt i en huvudsakligen positiv betydelse. Det är nästan alltid ett beröm att vara osvensk. "Så där härligt osvenskt", säger folk och talar då om olika händelser präglade av rakhet, spontanitet, ärlighet, passion eller något annat som kontrasterar mot den förväntade svenska stelheten.
Det finns dock ordet odansk och unbritish. Men de orden är negativa.
Av detta skulle vi kunna göra följande tolkning: Vi svenskar är ovanligt ödmjuka och självkritiska som använder osvensk som vi gör.
Det vittnar om ett slags förfining bortom det etnocentriska och pöbelaktigt nationalistiska; vi vet att Sverige inte är märkvärdigare än andra länder och intar därför en sympatisk blygsamhetsattityd.
Vad skönt det vore om så är fallet eller! Eller hur
---
---
Jag tror jag nöjer mig än så länge.
Fortsättningen kommer.
---
Mvh
Magrood
