I mitt fall var det så att jag insjuknade först i reumatism (primärt Sjögrens syndrom) för ca 10 år sedan och sekundärt sjudom blev lugnfibros. I början hade jag inte särkskild mycket besvär mer än att blev andfådd i trapporna o kunde inte springa eller göra annat ansträngande. Sjögren var besvärligare i början. Kunde tex inte hålla handverktyg mer än två tre minuter o jobbade som ventilationsmöntör till slutet på 2009. Jag hade ju eget åkeri tom 2005 och efter det körde jag ett tag sopbil i Stockholm o sen jobbade jag på bygget ett tag. Tiden gick o så småningom blev jag sämre o sämre men trots vetskapen om ev transplantation strök man tanken undan o försökte klara sig så gott det bara gick. Men som med allt annat man ska ledsna totalt innan man kan erkänna att man har "förlorat" kampen. Det som fick min bägare rinna över var när jag kom från Thailand o var på väg till pendeltåget i Märsta med ett par reseväskor men trots att det var inte mer än 5 m till dörren så var jag tvungen att sätta mig när de ropade att tåget går, dörrarna stängs. Så missade den.
I verkligheten var jag mycket sämre än jag ville erkänna, och jag hade tid hos doctorn nästa dag o då bestämde jag ta upp ev transplantation med henne på lugn o allergi mottagningen på Karolinska i Solna. Hon sa bara att det var dags nu, bra att jag tar upp det själv för om man låter det gå så långt att läkaren tar upp det kanske man inte klarar sig under utredningstiden. Det blev en massa utredningar o prover, hjärta, lungor, njurar, skelett, tänder o mer. Tror det var totalt 15 olika prover/tester o flera fick man genomgå två eller tillomed tre gånger. Enda som var emot var osteporos, de tyckte att min skelett var för svag fast värdena låg på gränsen till godkänt. Men till sist blev jag tillkallat till Göteborg ( lung-,hjärt o levertransplantationer görs bara i Lund o Sahlgrenska o alla 08:r hamnar till Göteborg) för sista utredning som varade i en vecka. I början av maj blev jag "listat" och trodde att det skulle ta ett till ett o ett halvt år innan det var min tur. Men så efter bara nån vecka ringde telefonen på onsdag morgon kl 09.10 o cordinatorn berättade att de har lungor till mig, är du frisk? Det var jag o om en timme kommer de hämtar Dig till flyget. Det är en nogrann logistik när det börjas, allt måste klaffa för det finns inte tid att spilla, lungor klarar ca 6 timmar utanför kroppen, hjärtat ännu kortare tid. Det dröjde lite mer än en timme, för planet skulle tankas o avgångstid var planerat kl 12.30 men det gick lyfta lite tidigare o vi landade i Landvetter ca 13,30 o med ilfart till Sahlgrenska dit vi anlände ca 14.00. Operation hade planerats börja kl 16.30. Klockan blev 16.30 o den blev 17 o så vidare o jag hann tänka att lungor matchade inte eller det var inte lämpliga eller defekta. Sånt händer ibland trots nogrann planering. Men de sa att man skulle börja kl 20 istället, de ville nog provköra lungorna i maskin först o rensa dem. Det blev försenat på den tiden också men halv nio kom de o sa att jag skulle duscha snabbt.
Kl 21,00 rullades jag in på operation, det tog inte många minuter jag var nersövd, nästa gång minns jag när de väckte mig kl 08.00 nästa morgon. Fan jag hade kommit till TIVA (thorax intesiv vård avdelning) kl 06.00 och efter bara två timmar skulle jag upp på fötter med alla slangar o dräneringsrör Jag förstår att det är för att få kroppen igång efter att varit nersövt, men jobbigt var det. Själva operationen hade tagit 7 timmar o nersövd var jag i 11 timmar. Operationen hade gått utan problem men jag har inte mycket av minnesbilder av tiden efter jag väckts.
får återkomma sedan med fortsättningen.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
