Vi kan ju ta det från början, finns en del man kan skratta eller gråta åt där, beroende på hur man ser på saken. 
Vinter/våren år 2003 åkte jag till Thailand för första gången. Det var med en jobbarkompis som hade varit där en gång innan iallafall. Resan började med ett par dygn i Bangkok på kååååsan road, och redan andra morgonen vaknade jag upp av att någon brevid mig i sängen gick upp för att öppna hotelldörren som det knackat på. Första tanken var att jag undrade var hon kom ifrån, hade varit skitfull kvällen innan och hade inget minne av hur kvällen slutade. Andra tanken blev när jag såg henne i profil. VAD I HELVETE HAR JAG GJORT?
Hon såg ut som rena barnungen. Lugnade ner mig lite när jag kom på att hotellet krävde legg av medföljande damer, och det visade sig senare att hon var 31 år gammal. Så mycket fel på åldrarna såg man alltså i början. Det hela slutade iallafall med att vi lämnade Bangkok och drog till Pattaya för att spendera resten av semestern. Egentligen hade vi bara tänkt att stanna ett par dygn där men vi kom aldrig vidare. Och donnan var med hela tiden, världens bästa tjej och jag blev bara så kär. Sen tog semestern slut och man landade nyförälskad i Sverige.
Väl hemma i Sverige så var det ju bara att börja jobba igen, samt att massor frågade hur man haft det på semestern. Till en svarade jag att det hade varit helt underbart och egentligen så skulle man ju köpa sig en bar eller nått där. Detta var sagt mer som ett skämt, men jag fick ett SMS av han dagen efter om en bar till salu i Pattaya. Ringde numret som stog där mest på skoj, snackade med säljaren och vi bestämde ett möte. Efter mötet ringde jag upp tjejen i Bangkok, sa till henne att dra till Pattaya och bad henne kolla två saker, finns baren och är det en bra bar. Hon drog till Pattaya och senare fick jag svaret att baren inte bara fanns, det var dessutom en kanonbar, helt fantastisk bra bar. Nytt möte med säljaren och det blev affär.
Två månader senare stog man på Don Muang igen, nybliven barägare, var bara att skriva på papprena och betala slutsumman till säljarens fru. Tittade runt i ankomsthallen och såg min älskling. Lite förbryllad blev jag för där var varken pussar eller kramar när jag anlände, och vilken liten väska hon hade? Skit samma, en taxi till Pattaya och vi somnade bägge två. Vi vaknade bägge av att hennes mobil ringde, jag blev lite förvånad av att hon pratade engelska i luren och lät lite besvärad. Efter samtalet frågade jag henne var hennes guldörhängen var, fick svaret att dom hade hon tappat. Sen frågade hon mig varför jag köpte baren, för baren var ingen bra bar. Vaaa?
sa jag, jag köpte den ju för att du sa att det var en bra bar. Ja det sa jag, men det är det inte så varför köpte du den frågade hon tillbaka. Det är ungefär nu som jag börjar undra i vilken verklighet jag befinner mig, baren var betald till 80% så det gick inte backa ur.
Papprena påskrivna, baren övertagen och det är bara att börja... då blir hennes mamma väldigt sjuk, hon måste dra till hembyn och jag fick absolut inte följa med. Ringde några gånger men oftast var mobilen av. Fick kontakt med henne och gjorde klart att jag hade ett helvete med baren och behövde hjälp, exempelvis från henne. Hon dök inte upp så jag skickade henne ett SMS på thai, engelska, svenska och några till att nu var det slut. Då tog det en dag så kom hon till baren och skrev in 50,000 på sin mobil. Det var så många baht hon ville ha annars skulle hon gå till polisen. Jag blev så förbannad så jag släpade iväg henne till snuten själv, big mistake, slutade med förhör och en överenskommelse om 20,000 baht.
Möte med han som hade kontrakten, tjejen fick 20,000 baht, och medans hon hade varit i hembyn som det hette, så hade jag träffat ny donna som hamnade på dom nya papprena. Nu funkade det iallafall ett tag, men där blev aldrig några pengar över, inte ens dom kvällarna vi hade gäster? Nya tjejen drar till hembyn och kommer tillbaka med sin familj. Jag hälsade på allihop, även hennes bror som senare visade sig vara hennes man. Som faktiskt tur är upptäcker jag nu att jag håller på att bli helblåst, faktiskt till och med mer blåst än på första där jag märkte ingenting, så jag lyckas lura iväg henne till hembyn och skriva om papprena en gång till. Ytterligare 6000 baht åt helvete som det kostade varje gång.
Nu blir det lugnt och skönt ett tag, och jag blir tillsammans med en bra tjej, ingen ironi nu. Hon var bra, Pla hette hon men uttalades Pa. Är faktiskt så lugnt och skönt så jag börjar fråga henne var det andra fanskapet hade tagit vägen, för även om hon var borta från papprena så visste hon ju inte om detta. Svaret kom strax efter, en dag när jag kom ner till baren så satt hon vid cartierdisken. hej sa jag, vad gör du här? Jag ska jobba här som cartier svarade hon. Nej det skall du inte sa jag och visade henne dom nya papprena. Nu blev det gräl på riktigt som slutade med att jag drog upp när hon hade fått 10,000 baht för att betala en skuld och tog pengarna. Hon flinade bara tillbaka och svarde att ingen hade sett mig ge henne pengarna. Nu är det min tur att flina tillbaka och svara att det är ingen som sett henne skriva på några papper på baren heller. Först ser hon förvånad ut, sen ser hon chockad ut, sen blir hon förbannad när polletten ramlar ner och skriker att hon skall gå till snuten. Gör du så svarar jag, så skall jag gå till turistpolisen och jag kommer till och med ljuga mer än dig.
Nu tar det tre dagar, jag har varken sett eller hört av henne eller några poliser under tiden, men sent en kväll ser jag i ögonvrån 2 "klockförsäljare" komma in i barområdet. Jag reagerade på att dom gick rätt förbi ytterbaren utan att visa upp sina väskor så jag vände mig om. Då hukar sig bägge och springer och gömmer sig bakom beautysalongen som fanns där. Va fan är detta tänker jag, och säger till en av tjejerna bakom disken att ge mig både kameran och kökskniven. Varför undrar hon, och jag sa bara att ge mig grejorna NU. Kniven lade jag så jag nådde den snabbt bakom disken, sen laddade jag kameran med ny film (var innan digital var mest poppis) väl synligt och gav den tillbaka till tjejen bakom disken med följande ord. Händer det något nu så tar du kort. Hon undrade vad som skulle hända och jag svarade att det märker du om det gör det. Kameran skrämde tydligen "klockförsäljarna" för dom sprang iväg, och största misstaget den kvällen var väl egentligen att jag var spik nykter för en gångs skull. 3 mornar senare är min hyrda motobike sönderslagen och har sönderskuren sadel, när jag vaknar upp och går ut hemma. Nu lackar jag ordentligt så jag åker till turistpolisen med foton på bruden, slutar med att jag inte ens får göra en anmällan. Då åker jag ner till den baren där jag ursprungligen hittade henne och frågade efter henne. Naturligtvis så var det ingen av brudarna där som sett henne på hur länge som helst. Så jag bad dom bara med ett leende framföra att hon kan inte skrämma mig, men nu har hon gjort mig förbannad, så jag har numera både snuten som letar efter henne och mitt eget folk. Får snuten tag på henne först så åker hon i monkeyhouse för det finns vittnen till motobiken, och får mitt folk tag på henne så kommer hennes ansikte se ut som min sadel.
En bluff som gick hem, för ärligt talat så var jag om inte livrädd så väldigt nervös under denna sista tid. Men så fick jag höra bakvägen att hon hade dragit till Bangkok så jag skrämde tydligen henne mer med min bluff än vad hon skrämde mig med hyrda killar.
Detta var bara lite om dom två första månaderna som "barägare" Ifall det nu finns stavfel här. jag är inte riktigt nykter nu...