Min äldsta son blev i fredags uppsagd på sitt jobb tillsammans med massa andra på firman.Jobbar till slutet av juni.
Tråkigt för han då han trivdes väldigt mycket.
Tydligen var det alfa laval och något Japanskt företag som ställt in deras ordrar.
Men grabben lät positiv ändå och hade redan börjat söka nytt jobb .Bra go i min son! 
Quote
Ja om det finns i ladorna och inte är lånade pengar!
Det är ju pga att folk och företag har överbelånat sig som gör att vi sitter i den här krisen!
Menar ni ladorna eller lådorna?
Jobbar som IT-konsult och firman växer så det knakar, väldigt svårt att få tag på vettigt folk dock.
Ingen vågar anställa så konsultbranchen frodas och jobben måste ju utföras. Den enes bröd...
Känns sjukt att skaffa barn skall rädd den enskilde ur krisen.
Om detta vore lösningen för Sverige varför inte lätta på invandringen ta in ett par hundra tusen.
Tycker att det verkar som att något ser för bra ut här för att vara sant.
I mina öron låter det som att vadå vi gick minus i 15 år varför skall vi nu stänga fabriken. Lösningen för Sverige kan väl ändå inte ligga i att alla går hem för föräldraledighet.
Snacka om ett skruvat samhälle.
Phodee
Nog har man få känna av detta, jobbet flyttar tjänsten till Spanien. jag är inte sugen på det direkt så det är bara att söka nytt som alla andra... många där ute i samma sits.
15/5 så är det sista dagen som det ser ut nu. 
Quote
Om detta vore lösningen för Sverige varför inte lätta på invandringen ta in ett par hundra tusen.
Tycker att det verkar som att något ser för bra ut här för att vara sant.
I mina öron låter det som att vadå vi gick minus i 15 år varför skall vi nu stänga fabriken. Lösningen för Sverige kan väl ändå inte ligga i att alla går hem för föräldraledighet.
Snacka om ett skruvat samhälle.
Phodee
B la jag skrev ju om föräldraledighet så jag gissar att ditt svar är riktat mot b la mig så jag får väl försöka förtydliga.
Att vara föräldraledig är väl ingen väg ut ur krisen för nationen Sverige utan ett sätt för mig, som personligen inte upplever någon jättekris, att få tiden att resa till Thailand som jag brukat i en följd av år. Jag riskerar i dagsläget ingen uppsägning och det företag jag jobbar åt ser på framtiden med tillförsikt.
Har dom senaste 25 åren jobbet i princip max lagenlig övertid varenda år och sedan använt den övertiden till att vara kompledig för resor. Tillsammans med den lagstadgade semestern så har det inneburit att jag kunnat tillbringa långa perioder på resa varje år. Nu, när krisen har gjort att jag inte kommer att ha möjlighet till lika mycket övertid, inte på långt när, så är det dock tur att jag har en massa föräldraledighet att utnyttja så att mitt årliga resande kan fortsätta.
Tycka vad man vill om föräldraledighetslagen, den är säkert en enorm kostnad för staten eftersom varje barn genererar 480 dgr betald ledighet att delas mellan föräldrarna upp till det att barnet är 8 år gammalt (iofs lågbetald ledighet, men ändock ledighet). Jag har dock utan tvivel betalt in den del jag kommer att ta ut via skatt genom åren så jag behöver nog inte skämmas för att nu utnyttja rättigheten.
Och för arbetsgivaren måste det ju vara alldeles ypperligt om jag och alla andra tar ut vår lagstadgade rätt till ledighet när konjukturen är svag och jobben få istället för när det har vänt igen och det råder arbetskraftsbrist. Tror inte heller att människor skaffar barn bara för att klara sig ur krisen, gör dom det har dom nog valt helt fel väg.
I det något större perspektivet så kan man väl också fundera på om det som är bra för samhällsekonomin också alltid går hand i hand med vad som är bra för den enskilda individen, det tror inte jag. Visst är det bra för samhället om jag likt en myra jobbar dag ut och dag in under hela min arbetsföra ålder, tar ut all eventuell övertid enbart i pengar och aldrig kostar något för staten.
Men är det bra för mig som individ?
Har en arbetskamrat på dryga 40 som förutom sitt heltidsarbete med mig driver ett framgångsrikt enmansföretag som ger honom jobb under all ledig tid han kan avvara. Dessutom jobbar han fortfarande en hel del åt en tidigare arbetgivare. Så han har ett heltidsjobb, ett deltidsjobb samt en egen firma med hur mycket jobb som helst. Så fort han får en ledig dag från jobbet så planerar han att åka ut i skogen och reparera en bandtraktor eller liknande åt någon som ringt honom. Och det ringer hela tiden.
På liknande sätt har han levt hela sin arbetsföra tid i livet. Han är aldrig ledig, men pengarna växer förstås på högen, både hos staten och hos honom själv.
För 2 år sedan åkte han dock iväg på en 3 veckors resa till Thailand med familjen och han beskriver den resan som helt underbar, som en vändpunkt i livet när han insåg att jobba inte är meningen med livet. Tyvärr har han, trots höga föresatser om förändring av sin livssituation, fortsatt med jobbandet, telefonen slutar ju inte att ringa bara för att han varit i Thailand och mått bra ett tag. 
Meningen var dock att han skulle ha åkt tillbaka till Thailand med familjen nu i vinter och stanna ett par månader men det blev inställt fpga oroligheterna som varit i landet. Istället gick han och köpte en grävmaskin med tillhörande trailer för att rekreera sig med. ha ha
Tror inte telefonerna kommer att ringa mindre framöver heller. 
Som sagt, såna som han är förstås helt ovärderliga för samhället och samhällssekonomin, men är han inte egentligen lite av en fiende mot sig själv? Skulle han inte må bra av att trappa ner lite grann, strunta i att jobba mer än en vanlig heltid och istället använda tiden som blir över till att njuta av livet lite mer? Ekonomin för det har han förstås redan jobbat ihop (iofs så har han investerat det mesta i skogsfastigheter, traktorer, diverse byggnationer osv, men värdet finns ju kvar).
Själv har jag tagit ett beslut om att använda allt mitt arbete utöver en vanlig heltid till att vara ledig istället för att köpa på mig fler och dyrare statusprylar som jag ändå inte behöver för att bli lycklig, reser hellre upp slantarna. Har förslösat oerhört mycket pengar på den inställningen men det är inget jag ångrat än i alla fall.
Vad gäller barn och samhällsekonomi så bygger den ju på att vi måste bli fler och fler. Om vi svenskar ska föda barnen själva eller istället ta in invandrare kontinuerligt kan man väl diskutera. Det lär dock knappast födas fler barn om man försämrar föräldraledighetsförmåner eller andra fördelar som följer med barn. Nackdelarna med att ha barn är ju många, speciellt ekonomiskt så att staten väger upp det lite grann för att öka nativiteten förstår jag.
Quote
På liknande sätt har han levt hela sin arbetsföra tid i livet. Han är aldrig ledig, men pengarna växer förstås på högen, både hos staten och hos honom själv.
Jag har väldigt svårt att förstå mig på människor som fungerar på det viset. De verkar drivas av en rädsla för sig själva och varje ögonblick måste ägnas åt arbete annars mår de dåligt. Hur gör de när de går i pension, eller går de aldrig i pension?
Var och en har ju rätten att leva sitt liv så som de önskar men i mitt tycke ser deras liv väldigt torftigt ut, oberoende hur mycket pengar de har på banken.
Quote
Var och en har ju rätten att leva sitt liv så som de önskar men i mitt tycke ser deras liv väldigt torftigt ut, oberoende hur mycket pengar de har på banken.
Svensk trygghetsfanatiker, jag är en av dom..
Vi få landet att gå runt.
Vi jobbar, stenhårt, alltid.
Personlig bit men tror han och jag har mycket gemensamt.
Sättet för mig att få bekräftelse är genom arbete så vad ska jag annars göra. (det är viktigt för mig)
Tack bock, ville bara ha det sagt. (inte helt nykter men blev sur, förlåt)
Quote
Vi få landet att gå runt.
Vi jobbar, stenhårt, alltid.
Personlig bit men tror han och jag har mycket gemensamt.
Sättet för mig att få bekräftelse är genom arbete så vad ska jag annars göra. (det är viktigt för mig)
Tack bock, ville bara ha det sagt. (inte helt nykter men blev sur, förlåt)
Berätta gärna mer. Jag är helt ärligt när jag säger att jag inte förstår mig på de som lever för att arbeta. Är det inte ganska enformigt att endast identifiera sig genom sitt arbete?
EDIT: Eller inte, hela vårat liv kommer har vi och kommer fortsätta få betala för andra (Er). Vi kommer aldrig få några barn, aldrig arbetslösa och antagligen inte uppnå pensionsålder.
Förårstår inte längre vad jag skriver men iallafall SKÅL!
Quote
Tack Joints, är det så fel? Kan jag anlita dig som Levnadscoach? Ditt arbete tar över en stor del av ditt liv, till slut blir det ditt liv. Har man inte eller inte accepterar skillsen socialt får man stå sitt kast
Quote
Vad som är fel för mig behöver inte vara fel för dig. Vi är alla olika. Inget konstigt med det. Hade jag inte anat en vis sarkasm så hade jag gärna ställt upp med goda råd, de kan man aldrig få nog av, eller?
Quote
"Anyone who believes exponential growth can go on forever in a finite world is either a madman or an economist.
Kenneth Ewart Boulding "
En vacker dag så upptäcker vi att någon har lurat oss, igen ... :on_the_quiet:
Nackdelarna med att ha barn är ju många, speciellt ekonomiskt så att staten väger upp det lite grann för att öka nativiteten förstår jag.
Exactemente, ofta är de helt oförusägbara och lite elaka.
[move]Fabror Arne[/move]
Logga in för att svara.