vad bör man tänka på å vad är bäst hon flyttar hit eller om det ordnar sig så att jag skulle kunna flytta dit men vill ha lite åsikter å synpunkter å så vad man ska tänka på å vad som skulle kunna vara bästa alternativet för henne och mig?
om det är genomförbart å så som sakt det är bara en spåning för att ta reda på vad man ska tänka på om jag flyttar dit eller på vad som gäller å bör beaktas om hon flyttar hit.
Personligen tycker jag din partner ska flytta till dig för en tid iaf. Det ger henne en chans att lära sig lite om din familj, bakgrund och kultur vilket kommer göra det lättare för henne att förstå dig samt ge henne ett lite bredare perspektiv på sitt eget liv och bakgrund också.
Något år eller två i Sverige tror jag är bra, sen efter det kan ni ju se över lite mer vart ni vill leva på lång sikt 
Jag tycker halvt om halvt tvärt emot korp 
D v s jag tror det är bäst att ANTINGEN satsa direkt på Thailand, ELLER bo länge i Sverige,
för om det är en fattig thai, som kommer hit och får se svensk standard, så är det ju inte underligt om hon vill fortsätta ha den standarden även för hennes familj, EFTER att ni flyttat ner. Alltså svindyrt.
Om ni däremot håller till där nere, och höjer standarden ganska lite jämfört med Sverige, så kan hon bli NÖJD med det, utan att det kostar så mycket.
(=+10 -5 = +5. Eller +3. Misnöjd me +5 nivåer, men nöjd med +3 nivåer.)
Sedan är frågan om man ska satsa på att stanna länge i Sverige eller bo direkt i Thailand.
Jag gissar att för de flesta är det nog mycket en ekonomisk fråga d v s om ekonomin blir OK, så vill nog de flesta flytta ner.
I Sverige kan båda tjäna mer, men å andra sidan är det högre levnadskostnader här för vad vi kallar "familj".
Å andra sidan är det svårare att undvika tryck från thaifamiljen om man bor intill. (Men även om man bosätter sig i Thailand, så behöver man ju inte bosätta sig nära där familjen bor men det blir nog inte så populärt om man inte har någon mycket bra motiveringen till det.)
Fast det är ju inte säkert att det blir något tryck från thaifamiljen. Det är ju inte säkert att de behöver någon hjälp, och inte säkert att de ber om hjälp även om de egentligen behöver det, för även olika thai är ju väldigt olika gällande girighet och stolthet.
Om man ser längre framåt - Det är nog mycket trevligare att bli gammal i Thailand än i Sverige i alla fall om man fått barn med thaikvinnan, och helst att man blivit vän med thaifamiljen, så att de vill ta hand även om farangen då han blir gammal. Iofs kanske sämre matriellt i Thailand, men mycket bättre känslomässigt, för svenska åldringsvården är ju inget vidare...
Ja, som korp skriver bör thaipartnern tillbringa minst ett år i Sverige för att förhoppningsvis förstå lite av kulturen och ens egen bakgrund. Likaväl som man själv bör bo i Thailand minst ett år innan man fattar beslut om att bo där permanent. Det finns möjlighet att hyra hus...
Herr Chang har talat.
Håller med Korp och Chang om att man skall prova sig fram och ge båda länder en chans. Samtidigt tror jag också man skall skynda lite långsamt ibland. Att som SLU undvika Sverige för i sin tur undvika att partner får uppleva, och eventuellt vänja sig vid, en högre levnadsstandard än vad hon kanske tidigare haft i Thailand känns ganska cyniskt och konstigt.
Håller med Korp och Chang om att man skall prova sig fram och ge båda länder en chans. Samtidigt tror jag också man skall skynda lite långsamt ibland. Att som SLU undvika Sverige för i sin tur undvika att partner får uppleva, och eventuellt vänja sig vid, en högre levnadsstandard än vad hon kanske tidigare haft i Thailand känns ganska cyniskt och konstigt.
Exakt. Jag finner ingen anledning till att mörka min ekonomiska situation för fru Chang. Hon vet hur mycket pengar jag har, och jag vet hur mycket hon har (tror jag 
).
Hur som helst har fru Chang varit mer än fem år i Sverige nu, och jag tror inte att hon förväntar sig någon speciell svensk svensk standard betald av mig i den händelse vi skulle flytta till Thailand permanent. OK, hon har uttalat intresse för bland annat farangkök om det blir ett hus i Thailand, men det tänker hon betala själv. Det lär bli besök på IKEA Bangkok...
Med facit i hand vill jag påstå att fru Changs fem år i Sverige har varit mycket gynnsamma vad gäller hennes förståelse för hur svenskar och kanske farang i allmänhet tänker. Att SLU förespråkar att undvika vistelse i Sverige får mig att baxna...
Herr Chang har talat.
Jag tror det är viktigt att tänka på hur ens dagliga liv blir där man tänkt leva, vad skall du göra i Thailand? Jobba? Leva på sparade pengar / pension? Har du en bra hobby etc så du inte få "lappsjuka"? Det kanske lättare för din tjej att hitta ett dagligt liv i sverige med jobb etc än det är för dig i Thailand? (min tjej har aldrig haft bekymmer med vänner, jobb, utbildning etc och har hittat sitt liv här - jag tror inte jag gjort detsamma i Thailand):
Jag skulle vara orolig för hur jag skulle leva mitt liv i Thailand, men det kanske för att man bara varit där på semester och den livsstilen inte passar ett vardagligt liv 
I sverige har man sina rutiner etc.
Håller med Korp och Chang om att man skall prova sig fram och ge båda länder en chans. Samtidigt tror jag också man skall skynda lite långsamt ibland. Att som SLU undvika Sverige för i sin tur undvika att partner får uppleva, och eventuellt vänja sig vid, en högre levnadsstandard än vad hon kanske tidigare haft i Thailand känns ganska cyniskt och konstigt.
Ja, helt rätt att man ska skynda långsamt, men det siktar jag på att göra genom att flytta till Thailand, och hyra något nära eventuellt blivande frun.
"Ge båda länder en chans" - Ja, OM man funderar på vilket land man vill bo i,
MEN jag siktar på att bo i Thailand bl a för att mina knän vill ha varmt väder, och inte minus 30, som det var här förra vintern
Vadå "cyniskt"? Klarar du att både hålla din levnadsstandard på miniminivån du är nöjd med, och lyfta hela hennes familjs nivå till nära den svenska nivån?...
Om inte så är det ju korkat att skapa sådana förväntningar/vanor, eftersom man kan undvika det genom att hålla sig i Thailand.
Som sagt så uppfattas +3 positivt, medan +10 sedan -5 uppfattas normalt sämre, fastän det är högre, så varför göra +10 - 5?
F ö är det ju inte Sverige, som presumtiva frun behöver lära känna, utan det är mig. Dessutom kan det vara vilseledande om hon lär sig hur svenskar är, eftersom jag inte är normal
Blir lite halvmarigt att hänga med i pudelkrokarna..Ja, helt rätt att man ska skynda långsamt, men det siktar jag på att göra genom att flytta till Thailand, och hyra något nära eventuellt blivande frun.
"Ge båda länder en chans" - Ja, OM man funderar på vilket land man vill bo i,
MEN jag siktar på att bo i Thailand bl a för att mina knän vill ha varmt väder, och inte minus 30, som det var här förra vintern
Vadå "cyniskt"? Klarar du att både hålla din levnadsstandard på miniminivån du är nöjd med, och lyfta hela hennes familjs nivå till nära den svenska nivån?...
Om inte så är det ju korkat att skapa sådana förväntningar/vanor, eftersom man kan undvika det genom att hålla sig i Thailand.
Som sagt så uppfattas +3 positivt, medan +10 sedan -5 uppfattas normalt sämre, fastän det är högre, så varför göra +10 - 5?
F ö är det ju inte Sverige, som presumtiva frun behöver lära känna, utan det är mig. Dessutom kan det vara vilseledande om hon lär sig hur svenskar är, eftersom jag inte är normal
Du skriver MEN jag siktar o.s.v., Du menar väl Men JAG siktar på o.s.v.
Sen tycker jag mig ha läst att det var dags att starta företag, scoutingen var ju redan utförd? Sådant görs inte i en handvändning i byråkraterna kungadöme.
Varför skulle det vara korkat att ge sin partner en rimlig chans till bedömning av svenskt kulturarv och levnadssätt? Tvärtom torde detta skapa en bättre förutsättning för att första "farangens" alla tokigheter, finns ju hur många vitnesmål som helst om svårigheten i ett Thai/farangförhållande där Thai enbart utgår från den vetskap hon har om faranger, och den är inte alltid så värst smickrande.
Skulle däremot partnern kunna tillbringa en tid i t.ex Sverige så kommer hon garanterat att lära sig en hel del vilket kommer att ge en behagligare tillvaro för båda parterna.
Sen att du inte skulle vara normal, nja, vad är normalt? Men det var du som sa't. 
Själklart ska du ta hem henne en tid ,så hon får se och förstå
hur vi lever i sverige,vi bor i Thailand men var på semester
i sverige i 3 månader,Gosse vilken skillnad i tongångarna
efter den resan INTE höja standard etc,utan fattar mkt mera
av farangers sätt att se och uppleva vardagen,för oss vart det
det bästa vi gjort iaf.
Och ingen av oss vill bo sverige,men åker gärna flera gånger
och träffa släkt å vänner tillsammans
Vadå "cyniskt"? Klarar du att både hålla din levnadsstandard på miniminivån du är nöjd med, och lyfta hela hennes familjs nivå till nära den svenska nivån?...
Om inte så är det ju korkat att skapa sådana förväntningar/vanor, eftersom man kan undvika det genom att hålla sig i Thailand.
Som sagt så uppfattas +3 positivt, medan +10 sedan -5 uppfattas normalt sämre, fastän det är högre, så varför göra +10 - 5?
Inser du hur förmätet det är att du idi*tförklarar den framtida partnern och hennes familj genom att förutsätta att de kommer förvänta sig samma levnadsstadard som i Sverige bara för att hon fått uppleva det temporärt. Cyniskt, absolut. Lite som det idi*tiska resonemanget om att fattiga barn inte skall få grundutbildning för då blir de bara besvikna när de insert att de sannolikt inte kommer ha möjligheter att plugga vidare, osv. Att vägra en människa upplevelser av rent egoistiska skäl är ganska futtigt och fattigt.
tack för dom svaren nu får jag en hel del att fundera å klura å tänka på tack till er allihop
Inser du hur förmätet det är att du idi*tförklarar den framtida partnern och hennes familj genom att förutsätta att de kommer förvänta sig samma levnadsstadard som i Sverige bara för att hon fått uppleva det temporärt. Cyniskt, absolut. Lite som det idi*tiska resonemanget om att fattiga barn inte skall få grundutbildning för då blir de bara besvikna när de insert att de sannolikt inte kommer ha möjligheter att plugga vidare, osv. Att vägra en människa upplevelser av rent egoistiska skäl är ganska futtigt och fattigt.
Skulle inte tro att SLU har idi*tförklarat sin thailändska partner och hennes familj utan kanske bara lyssnat på henne och hennes familj vad de förväntar sig efter att dottern träffat en farang=ATM maskin... Inte alls ovanligt att thai ser utlänningar som ATM maskiner där pengarna aldrig kan ta slut.
Blir lite halvmarigt att hänga med i pudelkrokarna..
Du skriver MEN jag siktar o.s.v., Du menar väl Men JAG siktar på o.s.v.
Nej, jag menar som jag skrev. Läs från början på meningen
Sen tycker jag mig ha läst att det var dags att starta företag, scoutingen var ju redan utförd? Sådant görs inte i en handvändning i byråkraterna kungadöme.
Ja, scoutingen tog ett halvår. För uppstarten alltså. Om det går bra, så behövs mer folk senare, och de har inte kollats. Men jag har fått några förfrågningar via programmeraren, som gjort första websidan. De bra kan ju veta vilka andra, som är bra t ex studiekompisar. Om fler behövs framöver så återstår att försöka lista ut om rekomendationerna är riktiga eller för att de är kompisar/familj
Varför skulle det vara korkat att ge sin partner en rimlig chans till bedömning av svenskt kulturarv och levnadssätt? Tvärtom torde detta skapa en bättre förutsättning för att första "farangens" alla tokigheter, finns ju hur många vitnesmål som helst om svårigheten i ett Thai/farangförhållande där Thai enbart utgår från den vetskap hon har om faranger, och den är inte alltid så värst smickrande.
Skulle däremot partnern kunna tillbringa en tid i t.ex Sverige så kommer hon garanterat att lära sig en hel del vilket kommer att ge en behagligare tillvaro för båda parterna.
Sen att du inte skulle vara normal, nja, vad är normalt? Men det var du som sa't.
Varför skulle det vara så viktigt att presumtiva thaifrun får studera typiskt svenskt på plats i Sverige, då varken jag eller en stor del av min släkt är särskilt normala. T ex så dricker bara en liten del av oss mer än lite, få av oss gillar att trängas på badstränder och vi har nästan inga skillsmässor, alltså inte särskilt typiskt svenskt
---
>wille Fortfarande - Vad skulle det vara för vits med en utveckling +10 - 5 = +5 istället för +5 direkt?
Även Thai förstår säkert att det är samma nivå, men det är ju inte lika lätt att "förstå" känslomässigt, för +10 - 5 uppfattas lätt som en förlust istället för en vinst, eftersom sänkningen kommer sist.
(T ex har jag en svensk kompis, som missade att sälja aktier på toppen, men han tjänade 10 000 på någon vecka, men han tyckte att han hade förlorat 1000 för att han inte prickat toppen En annan kompis aktier hade gått upp flera miljoner. Jag såg en varningssignal (=nyhet) som kunde innebära en kraftig kursnedgång, vilket jag talade om för honom. Efter att de snabbt hade gått ner ungefär 300 000 sa jag "SÄLJ SNABBT!" Det gjorde han inte, antagligen för att han såg det som en förlust på 300 000, fastän det fortfarande var en vinst på över 3 miljoner. Nu har de gått ner till ungefär vad han köpte dem för...)
Så det är ett vanlig typ av känslostyrt feltänk i Sverige. Gäller det inte även thailändare, menar du?
Nej, jag menar som jag skrev. Läs från början på meningen
Ja, scoutingen tog ett halvår. För uppstarten alltså. Om det går bra, så behövs mer folk senare, och de har inte kollats. Men jag har fått några förfrågningar via programmeraren, som gjort första websidan. De bra kan ju veta vilka andra, som är bra t ex studiekompisar. Om fler behövs framöver så återstår att försöka lista ut om rekomendationerna är riktiga eller för att de är kompisar/familj
Varför skulle det vara så viktigt att presumtiva thaifrun får studera typiskt svenskt på plats i Sverige, då varken jag eller en stor del av min släkt är särskilt normala. T ex så dricker bara en liten del av oss mer än lite, få av oss gillar att trängas på badstränder och vi har nästan inga skillsmässor, alltså inte särskilt typiskt svenskt
---
>wille Fortfarande - Vad skulle det vara för vits med en utveckling +10 - 5 = +5 istället för +5 direkt?
Även Thai förstår säkert att det är samma nivå, men det är ju inte lika lätt att "förstå" känslomässigt, för +10 - 5 uppfattas lätt som en förlust istället för en vinst, eftersom sänkningen kommer sist.
(T ex har jag en svensk kompis, som missade att sälja aktier på toppen, men han tjänade 10 000 på någon vecka, men han tyckte att han hade förlorat 1000 för att han inte prickat toppen
Så det är ett vanlig typ av känslostyrt feltänk i Sverige. Gäller det inte även thailändare, menar du?
Jag vet inte hur mycket du levt i Thailand men om du inte fattat det ännu så lär dig snabbt som f-n...INGEN FARANG är "normal", det är bara Thai som är det, hur galet det än må tyckas att deras handlande är efter våra (farangens) värderingar.
Du kan inte, oberoende hur onormal du än tycker att du är få en Thai att förstå hur en svensk, eller annan farang, reagerar på uppkomna situationer.
Ta nu inte detta som kritik utan som ett gott råd i all välmening och vänd inte "jagvetbäst" taggarna utåt mot alla som vill hjälpa dig, många av de som svarat (mig själv inbegripen) har betydligt mer år bakom sig i erfarenhet, både egen och iakttagen, så "sug åt dig", kasta inte tillbaka och anta en massa, för du antar fel i 80-90% av fallen, även om dom unte säger emot, för det gör inte en Thai, men dom skiter i vad du säger.
Baa, (som om det vore ett kriterium på normalitet inte heller badat i havet på 3-4 år)
📦 Den här tråden är arkiverad och går inte att svara på.