Hej
Jag vill förtydliga debatten om "olycklig i byn" med några exempel, i Soh Phi Sai bor det en engelsman ca 50 år som folk talar om och ogillar och han själv verkar vara ett bra exempel på en olycklig falang, han har byggt ett bra hus åt sig och frun, han själv håller till på övervåningen och dit har inga Thailändare tillträde, där vistas han normalt i avskildhet och han äter sin egen falang mat där, han umgås inte med släkten och grannarna och är i princip helt isolerad, han är dessutom grinig och snål enligt grannarna, detta verkar inte vara så roligt.
I min egen by träffade jag en dansk som var ca 45 år första gångerna som jag var där, och han lämnade aldrig tomten utan att hans fru var med och ledsagade honom, han åt speciallagad mat helt utan kryddor och satt ensam vid ett bord och en stol, alla andra åt tillsammans på marken eller golvet, och dom pratade och skrattade högljutt, när jag kom dit sprang jag omkring på samma sätt som jag gjorde tidigare i Petchabun och jag blev tilltalad av nästan alla som jag mötte och jag gjorde mina ärenden på egen hand, dansken ropade på mig ifrån sin tomt och frågade om det inte var farligt att gå ut i byn, jag förstod först inte vad han menade, men han var rädd både för hundarna, människorna och ormar, när jag fattade började jag skratta, och några dagar senare följde han försiktigt med ut utanför staketet vid sitt hus för första gången utan sin egen fru och vi gick och tog en öl i närmaste affär, han gjorde vissa framsteg allt efter som åren gick men han kom aldrig så långt att han fick några vänner i byn eller lärde sig äta, han deltog aldrig i byns arbete eller festligheter utan kom bara med sin fru och kameran och tog några bilder på avstånd, så jag har svårt att tro att han trivdes, och han stannade aldrig länge utan föredrog hotell vid havet på kända ställen, folk i byn uppfattade honom som känslig, svag och tystlåten, inte ens barnen och hundarna ville leka med honom, eftersom han ogillade barn som han tyckte var för livliga och smutsiga, hundarna trodde han att man fick rabies av så dom var han livrädd för, så han drog sig undan allt och alla utom hans fru som fick hela semestern förstörd eftersom hon var tvungen att dalta med honom hela tiden och övesätta, laga mat och vara i hans närhet dygnet runt, så hon hann nästan inte umgås med släkt och grannar.
En annan dansk ca 70 år som i.o.f.s inte var rädd har jag också träffat, men hans problem var värmen och standarden, han sitter inne hela dagen med AC på tills solen går ned, då först går han ut och dricker öl, men det kan han verkligen, men han är helt isolerad dagtid och kan inte prata med någon annan än sin fru, och han deltar inte i varken familj, släkt eller byns angelägenheter eller sysslor, han har ett stort problem och det är maten så han köper med sig dansk mat för hela vistelsen, han utnyttjar både sina och frugans bagage kg och lastar fullt med konserver och torrvaror, och när maten är slut måste han ge sig av hem igen, han lider också av den standard och syn på hygien som råder i små byar på den Thailändska landsbygden och han äter inget som serveras där och han måste ha en egen toalett, och han tror inte att jag är klok som äter med händerna av dom andras mat sittande på golvet, eller springer omkring ute på fälten och arbetar där det finns ormar och annat farligt, när vi sen fångar ormar och äter dom så är han chockad, men han klarar kvällarna bra och han är generös med dricka till dom som kommer på besök, så släkten tar honom som han är och gillar honom, han är ju lite upp i åren också och då förstår dom att han inte vill arbeta och att han vill ha lugn och ro på dagen.
Men sen finns det ju undantag också som Rodney ifrån London, han är byggnadsarbetare och han är ca 50 år numera, han är helt orädd för allt, han dricker gärna och ofta, han är generös och släkten och byns barn älskar honom, han provar och äter det mesta, och han sjunger gärna lite ibland också, han har startat en gummifarm tillsammans med familjen och han arbetar gärna själv när han är i byn, och alla i byn talar om vad han gör och att han klarar det mesta, han verkar vara som gjord för ett liv i byn och han skiner som en sol ifrån det han vaknar tills han går och lägger sig, jag kan inte komma på något som han inte klarar eller ogillar, och just hans glada och lättsamma inställning gör att alla ifrån barn, vuxna och åldringar älskar honom, jag tror t.o.m att hundarna gillar honom, och han själv stortrivs och kastar sig i dammar och åar med brunt vatten för en simtur eller lek med byns barn överallt.
Detta var några exempel på hur det kan se ut för falanger i byn, både olyckliga och lyckliga.
Mvh Isan Lover
Det är helt naturligt i ett samhälle där det är omöjligt att tappa ansiktet. Skyller man på falangen så kringgår man problemet.
