Korruption och dess bekämpande är ju ett ämne som är glödhett i Thailands nyhetsflöde just nu. Jag startade en tråd för ett tag sedan om just korruption, ett intressant ämne som jag gärna studerar och debatterar. Tråden () gav en hel del bra svar och diskussion.
Jag har funderat vidare på vad det är som är skälet till att somliga länder plågas av korruption och andra inte. Vad har vi till exempel i Sverige som gör att vi hamnar högt upp i rankingen, som samtidigt Thailand saknar? Andra länder vet jag inte så mycket om av egen erfarenhet, så Sverige och Thailand blir dom jag jämför. Singapore också till viss del, där finns erfarenheter att hämta.
Så mitt heta tips till NCPO är att ta en grundlig titt på den svenska offentlighetsprincipen, som i sina principer delas med många andra länder. Wiki här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Offentlighetsprincipen. Jag tror nämligen att den är en nyckel till Sveriges låga korruption. Om man inte kan gömma undan sina hyss aktar man sig mer, helt enkelt.
En del av konsekvenserna av offentlighetsprincipen, som jag förstått den i alla fall:
- Handlingar som inlämnas till myndighet skall omedelbart registreras och diarieföras, inget får "försvinna" (bevismaterial i rättegångar mot serievåldtäktsmän dyker upp i minnet som exempel på sådant)
- Alla handlingar som inte skulle kränka någon enskilds personliga integritet är offentliga
- Personer med höga förtroendeämbeten har en begränsad rätt till att vara enskilda
- Alla har rätt att ta del av vilka offentliga handlingar man önskar, utan dröjsmål
- Brott mot offentlighetsprincipens regler leder till sanktioner
Ingen skall alltså kunna gömma sig bakom sekretess, det är huvudpoängen. Den enskilde skall ha, om inte obegränsad, så i alla fall rimlig insyn. Det som inte uttryckligen är hemligstämplat av goda skäl (rikets säkerhet, enskildas skydd) skall vara öppet för alla att ta del av. Den som vet om detta och hävdar sin rätt har mindre risk attutsättas för korrupt beteende från tjänstemän. (I västvärlden verkar det ju i och för sig gå åt motsatt håll, att staten har insyn i allt medborgarna kommunicerar, tänk Snowden, NSA, FRA och så vidare. Ruggiga grejen, men en annan debatt.)
Av den senaste tidens diskussioner har jag fått uppfattningen att offentlighet är nästan obefintlig i Thailands offentliga och juridiska administration. Hur ligger det till egentligen? Vilka lagar har man? Respekteras dom? Jag tror det finns några här på forumet som har mycket bättre insyn och kunskaper än jag. Berätta gärna vad ni vet och anser!
