Måndag 8 maj har jag tänkt mig ännu en tågresa, denna gång till Livorno på Italiens västkust. Det ska finnas havets läckerheter där...
I närheten av tågstationen är det dags för lite frukost. Några mycket små smörgåsar... och ett glas vatten 
Då jag vid detta tillfälle befann mig i ett katolskt land får jag väl bekänna att jag bara orkade äta de två mindre smörgåsarna. Den sista virade jag in i servetten för senare konsumtion på tåget.
Som vanligt har jag noll koll på tågens avgångstider, men det visar sig att mycket praktiskt så avgår nästa tåg till Livorno om 12 minuter.
Nu vet jag hur man hittar de undangömda plattformarna, lägg också märke till personal som kontrollerar biljetter. Vid resan tur och retur Pisa var det ingen som helst kontroll. Jag släpps förbi med min biljett, men har ändå gjort fel. Mer om det senare.
Gott om plats i övervåning andra klass.
Min blygsamma matsäck är redo att ätas.
Framme i Livorno uppsöker jag första bästa uteservering, främst för att avnjuta några cigaretter.
Och en GT med chips för endast €4.
Efter att betalt denna prisvärda nota behöver jag använda toaletten. Jodå, det har vi, men jag måste ge dig nyckeln först. Toaletten hittar jag, och jag kan låsa upp. Men jag observerar inte lysknapparna utanför...
Det är liksom väldigt mörkt inne på toaletten, och jag letar frenetiskt på väggarna efter en ynka lysknapp. Men finns icke. Innan jag känner mig absolut tvungen att uträtta mina behov hinner jag ta en bild med blixt så jag vet vart jag ska sikta.
Mitt mål i Livorno är hamnen där jag hoppas finna en lämplig restaurang. Jag vill inte vara alltför beroende av GPS och kartor... jag vet att hamnen ligger västerut om tågstationen, och solen går ner i väst. Gå mot solen!
Det var ju en bit att gå... vätskekontroller behövs! På ett ställe ligger denna tidning på mitt bord. Inte mycket jag förstår av rubrikerna.
Denna piazza förvånade mig. Det var ju knappt någon där? Pågår det något spektakel någon annanstans?
Jag passerar ett shoppingdistrikt. Men här kan man ju inte gå in?
Jo, det kan man i egenskap av amatörantropolog. Men det enda som egentligen fångar mitt intresse är denna skylt. Heter det "prova" även på italienska? Har man lånat detta ord från svenskan? Eller har svenskan lånat detta ord från italienskan, alternativt latinet? Eller är det bara H&M som tycker det är cool med lite svenska ord, likt IKEA? Frågar hopar sig... jag bedömer det dock som meningslöst att försöka fråga första bästa expedit.
Lite mer folk vid denna kyrka.
Jag hade lite lösa planer på att köpa skor i Italien, och jag går in i första bästa skoaffär jag ser. Denna modell tilltalar mig, kostar €130 och jag vill prova min storlek. Den mycket snorkiga expediten säger dock att jag får ha tålamod och invänta min tur... det finns minsann folk före dig! Jaha... finns det kölappar? Nej. Då lämnar jag denna fina sko åt sitt öde.
Jag behöver inte gå långt för att hitta nästa skoaffär, och där inhandlar jag vad jag vill ha på två minuter för €59. Så snabbt att det inte föll mig in att ta någon bild.
Här har jag (av misstag) lyckats ta en svartvit bild. Mellan cirka 17.00-19.00 är det after work i Italien, eller apperitivo som man kallar det. Köp något att dricka och ät gratis från buffén, mycket populärt påstås det.
Det är för all del frestande, men jag måste spara min aptit till den speciella fiskrätt jag tänker äta.
Jag har nu hamnat vid hamnen, och av ren slump valt denna restaurang. Man försäkrar mig om att man har den fisk och skaldjursrätt jag söker.
En hel del fina båtar utanför restaurangen.
Man hade kanske hoppats att jag skulle beställa in en sjurätters middag... jag ser ju att andra kunder får in många rätter... men accepterar att jag endast vill ha en fiskrätt. Fast jag börjar med lite vin, vatten och bröd.
Aah... nu får jag ganska snabbt in min Cacciucco! Starkt rekommenderad av min italienske vän i Göteborg. Han tyckte också att jag skulle dricka iskallt vin Sassicaia till, men det hade restaurangen tyvärr inte.
En del har beskrivit denna rätt som en soppa, men det var det inte. Lite sky i botten, annars bara fisk och skaldjursbitar. Jag kunde inte identifiera de flesta ingredienserna, men gott var det!
Efteråt ser jag att det var ett hotell jag bevistat.
Nu har jag ingen lust att gå tillbaka samma väg till tågstationen, så jag ber personalen ringa efter taxi. Vilket för övrigt fungerar bra i Italien, inte så lätt att hejda ledig taxi på gatan. Gå till taxistation, eller be restaurang/bar att ringa efter en.
Framme vid tågstationen inser jag att jag gjort fel mina tre tidigare tågresor. Jag har visserligen köpt biljett som är giltig hela dagen, men givetvis bara för en resa per biljett. Det fanns inga spärrar som exempelvis i Tokyo där biljetten registreras. Sent omsider noterar jag denna lilla diskreta automat där det är tänkt att man ska registrera sin biljett strax innan avfärd. Det syns inte på biljetten att man gjort det, men det finns säkert noterat i någon dator någonstans. Jaja, jag slapp åka fast, och denna fjärde tågresa gör jag rätt. Bättre sent än aldrig
Tisdag 9 maj är det dags att åka hem. Hotellet är betalt i förväg, men man vill också ha någon liten lokal hotellskatt som ska betalas på plats. Total kostnad blev cirka 1000 kronor per natt, vilket jag tycker det var värt.
Taxi till flygplats €23,50, och jag tar mig igenom säkerhetskontroll. Var är loungen? Nja... loungen ligger ju i andra änden av flygplatsen... vi kan bara beklaga... många som blir upprörda! Men inte jag... jag har gott om euro kvar och det finns serveringar medan jag väntar på boarding. Dock ingen gaskammare 
Och så blir det ju buss igen. Jag ska flyga till München med Lufthansas italienska partner Air Dolomiti.
Jag hade hellre gått upp i bakre uppgången, jag gillar den modellen av trappa.
Här bjuds det bara på vatten inför take-off.
Cabin crew, prepare for take-off.
Jag fick väl i mig en del av detta.
Detta slank ner lättare.
Äsch... buss i München också. Ja, vad hade du inbillat dig HC?
En fördel med business class är att man går av först och kan välja bland alla lediga säten på bussen.
Ja, här stiger vi som reser inom Schengen av. Till min förvåning var det ingen säkerhetskontroll i München.
Ååh, tack gode gud!
Lång trappa upp till loungen... fast det var det väl värt även om jag tydligen inte tog någon bild därinne.
Sen Lufthansa till Göteborg. En ganska lagom portion för mig.
Är det sant? Ingen buss på Landvetter?
När jag till slut anländer min bostad är jag övertygad om att jag har mina nycklar i min kabinväska. Men de finns ju inte där! Dags för låssmed? Nämen... nej... kanske i min ryggsäck? Jag rotar förtvivlat.
Vilken lättnad... nycklarna finns där längst ner i ryggsäcken.
Därmed avslutar jag denna reseberättelse och tackar för visat intresse! Samtliga mina bilder i denna tråd tagna med iPhone 7 Plus.
Nästa resa utomlands ej bokad än, men det finns idéer.
Herr Chang har talat.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
