Fördelen med att bögarna finns.
Jag själv som till stor del är uppväxt i en bruksort av mindre storlek
fick tidigt i skolåldern lära mig att det i Stallängskogen fanns en mystisk och farlig varelse som hette Slokkatten,
samt att det fanns sk ”bögar” som gömde sig inne i byn.
Riktigt var de höll hus eller hur de såg ut framgick dock inte av snacket på skolgården.
Men vidriga och farliga var de - och framför allt skulle de få stryk så fort de uppenbarade sig.
Dessa aggressiva tankegångar om omedelbart utdelande av ett kok stryk följde
mig ända upp till lumpartiden då uppfattningen än mer förstärktes av homofobsnacket på luckan.
FY FAAN - STRYK SKULLE DE HA – och helst även kastrering!
Penetrationsskräcken var minst sagt påtaglig bland befälen och oss rekryter på logementet.
Åsikten fanns där nedärvd och påtalad, och som en våt äcklig filt omslöt den oss 24/7.
Det var med andra ord inte bara ”Rysskräcken” man skulle ta hänsyn till – Nä då,
man visste instinktivt att man gjorde bäst i att sova på rygg med ändalykten hårt pressad mot kronans madrass.
-Kunde man, så borde man även sova med ena öga vaket . (dock inte det bruna)
Vaksamhet var A & O för att i tid kunna upptäcka någon av dessa analfixerade Quislingar
som enligt ryktet gömde sig bland oss.
På dagarna drillades vi att hålla ”bögavstånd” till framförvarande i troppen som marscherade
ner till Stumholmens prickskytte och kopistexercis.
Man lärdes där att älska och vårda sitt smattrande och kulsprutande vapen
för att kunna bruka det mot lede fi, men för säkerhet skull så tilltalade alltid
vår fanjunkare sitt eget älskvärda vapen som en ”hon”.
Man anade det värsta och släckte ogärna sänglampan när det var kvällsdags,
och bakom kiosklitteraturens böjliga bokpärm kunde man med fördel tjuvkika ut i
rumsmörkret efter en inkommande rosa lans.
Men vare sig rosa lansar eller chokladbruna missiler uppenbarade sig där i mörkret,
och under hela lumpartiden behövde jag aldrig gå i närstrid med vare sig Ryssar
eller några penetrationslystna homofiler.
Efter lumpen så flyttade jag ner till Göteborg där allt var mer öppet och frigjort
än i den inskränkta bruksorten Tidaholm.
Där i köket vid min arbetsplats på tågen mellan Göteborg och Stockholm blev jag
för första gången i mitt liv bekant med både bögar och flator av olika valörer.
Men som ung heterosexuell kille blev jag av någon ”märklig” anledning nästan
aldrig föremål för bögarnas intresse, och med tiden kunde jag koppla av allt mer
och förstå det fundamentalt fiffiga med att bögar i riklig mängd fanns i min tillvaro.
– Nämligen den att ju fler bögar det fanns,
ju mindre blev också konkurrensen för mig att kunna få de kvinnor som jag faktiskt ville ha. 
Mvh
SN