Sollentuna kommun anför så vitt jag förstår samma skäl som ovan för deras inköp av surfplattor.
Om det visar sig att det hjälper svaga elever att öka skriv förståelsen så varför inte!
Alla sätt är goda utom de dåliga!
Att ge fattiga barn läsplattor istället för att satsa på utbildningens grunder (som idag saknar det mesta) är som att ge en bonde en formula1-bil när det är en traktor han behöver.
Onödigt dyrt och ger ingen eller mycket låg effekt på det egentliga behov
Dyrt?
Thailand regering vill nu beställa 900.000 surfplattor från Kina , till ett pris av ca 500 kr/st, till alla som borjar i forta klass nu i maj 2012.
Meningen är att barnen sedan skall använda dessa surfplattor i tre år, dvs i klass 1-3.
Jag hoppas, for barnens skull, att satsningen lyckas.
Dyrt?
Thailand regering vill nu beställa 900.000 surfplattor från Kina , till ett pris av ca 500 kr/st, till alla som borjar i forta klass nu i maj 2012.
Meningen är att barnen sedan skall använda dessa surfplattor i tre år, dvs i klass 1-3.
Jag hoppas, for barnens skull, att satsningen lyckas.
China firm wins tablet PCs contract | Bangkok Post: news
För 500 kr per barn kan man göra betydligt effektivare insatser. Bättre lärare, bättre infrastruktur, t.ex el, internet etc ut till skolor och några datorer istället som kan användas till betydligt mer
Jag har själv testat några billiga Android-baserade läsplattor från Kina (kallas "Superpad, Flytouch etc) som troligen motsvarar de som Thailand får köpa för 500 kr st. Dom kostar runt 1500 kr här i Sverige och värre skräp får man leta efter. Jämfört med de dyra läsplattorna som iPad och Samsung Galaxy Tab är dom inte ens i närheten.
Och om dom skall göra nytta och överleva i Thailands skolmiljö i tre år är jag extremt tveksam till. Bara att använda dom i ljus miljö är besvärande p.g.a sina extremt taskiga skärmar som ofta enbart är resistiva och inte kapacitiva.
Hej
Här är lite om plattorna ifrån The Nation.
The fun they had
Chularat Saengpassa
Wannapa Khaopa
The Nation February 13, 2012 1:00 am
Government urged to train teachers on use of computer tablets to enhance pupils' learning
Paper and pencils were replaced by tablet computers during a Prathom (Grade) 1 Thailanguage class at a school in Bangkok recently. Students used the hitech tools to write words, following their teacher’s instructions, typing and erasing many different words until they got them right.
For the morning's language lesson, the 50 students were told to write words with d, t, p and b as final consonants and show them to the teacher and their classmates.
Having used the tablets for one period per day for the past three weeks and become familiar with using them, they were now able to write the words fluently as soon they thought of them.
The class then became a little chaotic as they scrambled to show what they had written and check to see if it was correct.
"Writing the words on the tablets is fun for them, while they gain knowledge in class. It was not so enjoyable for pupils to write on paper, and moreover, we had to use a lot of sheets when doing the activity," teacher Thikamporn Sawasdiyothin told The Nation during an observation session of tablet use in class last week at Srinakharinwirot University Prasarnmit Demonstration School (Elementary).
This school is one of five pilot schools in different regions of the country taking part in a project studying the impacts of tablet use on students and providing recommendations and guidelines for suitable tablet use. The project is entitled Integrating Technology to Enhance Learning.
http://www.nationmul...d-30175709.html
Mvh Isan Lover
Får väl verkligen hoppas de kan hitta på nåt bättre än att använda dem som elektroniska griffeltavlor. Då hade det räckt med en sådan och några askar kritor som nog inte kostar mer än en 50 baht per elev iställer för 3000.
Får väl verkligen hoppas de kan hitta på nåt bättre än att använda dem som elektroniska griffeltavlor. Då hade det räckt med en sådan och några askar kritor som nog inte kostar mer än en 50 baht per elev iställer för 3000.
Förvisso, men hur trendigt är griffeltavlor år 2012?
Tveksamt till att det lockat några röster till PT med sloganen "En griffeltavla till varje elev"
Nästa år, kära barn, kommer ni att kunna få skriva era efternamn också. Om batterierna håller.
http://www.bangkokpost.com/breakingnews/283180/tablets-delayed-report
...och nu backar regeringen Yingluck om beslutet de tog i veckan. Varför kan man ju undra?
http://www.bangkokpo...-delayed-report
...och nu backar regeringen Yingluck om beslutet de tog i veckan. Varför kan man ju undra?
Förmodligen har de kommit på hur risig kvalitet det är på plattorna!
Det visar sig säkert att när barnen börjar använda plattorna tål de inte behandlingen, är det resistiva plattor har många kunnat ge dom den informationen utan att behöva prova.
Visst tycker jag synd om det fåtal som faktiskt bidrar till statskassan i Thailand, det finns nämligen minst 1000 saker som det thailändska utbildningssystemet behöver innan man delar ut leksaker med ytterst begränsad livstid till barnen.
Elektricitet, rinnande varmt och kallt vatten, näringsriktiga skolmåltider, säkra skoltransporter, fler utbildade lärare, lärare som kan engelska, kvalitetskontrollerad utbildning, säkra skolgårdar, vanliga PC datorer...Listan kan som sagt göras hur lång som helst på saker som borde prioriteras framför en sådan här gimmick. Men det är gimmickar som vinner val...
Tjena!
Vet inte vilken verklighet du lever i. Du får ju skolan i Thailand att framstå som något vi hade på 1800-talet i Sverige.
Elektricitet: Det har i princip alla skolar i Thailand.(förutom när det är strömavbrott)
Vatten:Samma sak där.(men vad dom ska ha varmvatten till förstår jag inte)
Är det något barnen får lära sig så är det hygien...tvätta händerna för och efter maten,borsta
tänderna efter maten.
Bra mat: Dom får ju inte Pizza och Hamburgare direkt man en bra blandning av grönsaker,kött m.m
Helt ok enl. Thailändsk kost-cirkel.
Skoltransporter: Kan diskuteras i evighet. Men till att Thailand får nya fina bussar med säkerhetsbälte till
varje barn...ligger nog långt fram i tiden.
Säkra skolgårdar: Funkar bra. Oftast en fotbollsplan,lekplats för mindre barn på varje skolområde.
Alltid lärare ute bland dom yngsta barnen på raster.
Pc-datorer: Dom skolar på landsbygden vi har besökt har alla haft stationära datorer,typ ett
rum med datorer där barnen får testa några timmar i veckan. Ofta satellit-anslutning.
Engelska-lärare: Där håller jag med dig till 100%. Har bara träffat en s.k engelska-lärare på
landsbygden som talar hyfsad engelska. Tyvärr.
Däremot prioriterar många Thailändska skolar idag att lära ut Kinesiska i skrift och tal.
Och där har dom lärare som både pratar och skriver Kinesiska perfekt.
Sen är det ingen nackdel att se vilken glädje barnen går till skolan med varje dag.
Det jag vill ha sagt: Försök att se det positiva och se möjligheterna inte hindren.
Rom byggdes inte på en dag. 
P.s det jag beskriver är dom flesta skolor för barn mellan 6-12 år inte några high-school.
Från en som inte vet så mycket!
Tjena!
Vet inte vilken verklighet du lever i. Du får ju skolan i Thailand att framstå som något vi hade på 1800-talet i Sverige.
Elektricitet: Det har i princip alla skolar i Thailand.(förutom när det är strömavbrott)
Vatten:Samma sak där.(men vad dom ska ha varmvatten till förstår jag inte)
Är det något barnen får lära sig så är det hygien...tvätta händerna för och efter maten,borsta
tänderna efter maten.
Bra mat: Dom får ju inte Pizza och Hamburgare direkt man en bra blandning av grönsaker,kött m.m
Helt ok enl. Thailändsk kost-cirkel.
Skoltransporter: Kan diskuteras i evighet. Men till att Thailand får nya fina bussar med säkerhetsbälte till
varje barn...ligger nog långt fram i tiden.
Säkra skolgårdar: Funkar bra. Oftast en fotbollsplan,lekplats för mindre barn på varje skolområde.
Alltid lärare ute bland dom yngsta barnen på raster.
Pc-datorer: Dom skolar på landsbygden vi har besökt har alla haft stationära datorer,typ ett
rum med datorer där barnen får testa några timmar i veckan. Ofta satellit-anslutning.
Engelska-lärare: Där håller jag med dig till 100%. Har bara träffat en s.k engelska-lärare på
landsbygden som talar hyfsad engelska. Tyvärr.
Däremot prioriterar många Thailändska skolar idag att lära ut Kinesiska i skrift och tal.
Och där har dom lärare som både pratar och skriver Kinesiska perfekt.
Sen är det ingen nackdel att se vilken glädje barnen går till skolan med varje dag.
Det jag vill ha sagt: Försök att se det positiva och se möjligheterna inte hindren.
Rom byggdes inte på en dag.
P.s det jag beskriver är dom flesta skolor för barn mellan 6-12 år inte några high-school.
Från en som inte vet så mycket!
Det fanns angivet att drygt 2000 skolor i Thailand saknar elektricitet, en padda blir ganska oduglig utan ström och internetuppkoppling eller hur?
Jag har nog under mina år i Thailand besökt ett 100 tal olika skolor spridda över landet, många är i bedrövligt skick. Sen finns det ju givetvis de skolor som har allt och lite till men beök en skola i södra Thailand eller i någon av bergsbyarna i norr så ska du se att det mesta av det jag räknade upp saknas.
Jag har definitivt inget emot att eleverna få lära sig att hantera datorer men en läsplatta är en läsplatta och inte en PC dator som barnen faktiskt kunnat ha någon reell nytta av till skillnad från en padda, kostnaden hade varit lika hög men "prylfaktorn" klar mindre med en PC.
Tjena!
Vet inte vilken verklighet du lever i. Du får ju skolan i Thailand att framstå som något vi hade på 1800-talet i Sverige.
Elektricitet: Det har i princip alla skolar i Thailand.(förutom när det är strömavbrott)
Vatten:Samma sak där.(men vad dom ska ha varmvatten till förstår jag inte)
Är det något barnen får lära sig så är det hygien...tvätta händerna för och efter maten,borsta
tänderna efter maten.
Bra mat: Dom får ju inte Pizza och Hamburgare direkt man en bra blandning av grönsaker,kött m.m
Helt ok enl. Thailändsk kost-cirkel.
Skoltransporter: Kan diskuteras i evighet. Men till att Thailand får nya fina bussar med säkerhetsbälte till
varje barn...ligger nog långt fram i tiden.
Säkra skolgårdar: Funkar bra. Oftast en fotbollsplan,lekplats för mindre barn på varje skolområde.
Alltid lärare ute bland dom yngsta barnen på raster.
Pc-datorer: Dom skolar på landsbygden vi har besökt har alla haft stationära datorer,typ ett
rum med datorer där barnen får testa några timmar i veckan. Ofta satellit-anslutning.
Engelska-lärare: Där håller jag med dig till 100%. Har bara träffat en s.k engelska-lärare på
landsbygden som talar hyfsad engelska. Tyvärr.
Däremot prioriterar många Thailändska skolar idag att lära ut Kinesiska i skrift och tal.
Och där har dom lärare som både pratar och skriver Kinesiska perfekt.
Sen är det ingen nackdel att se vilken glädje barnen går till skolan med varje dag.
Det jag vill ha sagt: Försök att se det positiva och se möjligheterna inte hindren.
Rom byggdes inte på en dag.
P.s det jag beskriver är dom flesta skolor för barn mellan 6-12 år inte några high-school.
Från en som inte vet så mycket!
Jag håller med dig i dina åsikter utom i två.
På den skola vårt släktingbarn har gått på har det aldrig funnits någon skolmat. Barnen brukar få med sig pengar till att köpa mat. Ofta kan det gå till sötslisk istället.
Skolskjutsar har inte funnits till dessa skolor. Däremot har de barn som haft pappor som är militärer en militär skolbuss som de barnen kan åka med. Tror inte de har säkerhetsbälten.
Det där att vissa skolor lär ut kinesiska beror på att den kinesiska staten bidrar med pengar till dessa skolor. Det är ofta ganska billiga och bra skolor.
Detta enl en "kompis" som har haft en dotter på en sån skola.
Hej
Goda omdömmen om plattorna ifrån dom skolor som var först ut för att prova, lärarna säger att dom ökar inlärningen och väcker elevernas intresse på ett helt nytt sätt, eleverna är också mycket positiva och gillar den nya tekniken, så än så länge ser det ut att kunna bli en succe.
Mvh Isan Lover
News > Local News
A tablet a day keeps the boredom at bay
First and fourth-graders at a Bangkok school benefit from government trial programme
By his own admission, 10-year-old Petch wasn't the most dedicated student in his fourth-grade class at Bangkok's Rachawinit School.
SURF AND STUDY: A student at Rachawinit School tries out the new Lenovo tablet. Rachawinit was one of five pilot schools to trial the government’s One Tablet per Child scheme. PHOTO: CHANAT KATANYU
According to his teacher Wassana Somwan, Petch had trouble concentrating in his lessons, he couldn't sit still and his writing was not as good as other students.
But all that changed when Rachawinit was chosen as one of five pilot schools to trial Lenovo computer tablets for Grade 1 and Grade 4 students under the government's One Tablet per Child scheme.
''I like the tablet,'' says Petch. ''One time, the teacher asked what our favourite region was, so I searched the southern region and read about its traditions. This was where my grandfather came from.''
''I'm more focused now, before I used to just run around the classroom, not paying attention,'' he said.
Ms Wassana only allows Petch to use the tablet if he first practises writing.
''His writing is so much better now because of it,'' she said. ''He's happy to receive compliments, to get good grades and to help other kids with their tablets.''
The computer tablets have also had a dramatic impact on Nannapath Sirpratath's first-graders.
During the 10am break, they sit quietly busying themselves with drawing and painting applications. But when the tablets are locked away for the 11am break the children run around screaming and playing.
Ms Nannapath trained for three days on how to use the tablets and has been teaching her first-graders with 40 of them for two hours a day from Jan 20.
''It's fun for me and it's fun for the students,'' she says, explaining the importance of ''fun'' as an effective way to educate seven year olds.
''The tablets help the students to learn better and also improve their behaviour.''
When Ms Nannapath talks to the class about Asean, she asks the students to search the word and read up online about the regional bloc. On Makha Bucha day she told her students to search for information about the religious holiday on their tablets.
''When there are pictures and colours, it's more fun and the students become more interested,'' she said, adding that textbooks are good, but they are outdated when compared to online content. Also, the textbooks don't have the colourful images to attract the attention of students.
Ms Wassana said that the fun, the excitement and the ''ability to travel the world'' have changed the classroom and her students.
''I asked them to search for Thai proverbs, and they found more results on the internet than in the textbooks, and with beautiful images,'' she said.
''It's a new toy for them full of wonder and excitement, so they become very excited about learning. Their parents too are excited,'' she added.
But not every student has fully embraced the tablets. When a tablet and a notebook are placed in front of six first-graders in Ms Nannapath's class and they are asked which they prefer, three students shyly choose their notebooks.
They explained quietly they believed there was more knowledge in their notebooks.
The other three first-graders, however, pointed to their tablet computers enthusiastically saying they were fun and educational.
Ms Nannapath said students take to the new technology at their own pace. Furthermore, students who have tablets or computers at home tend to embrace the new learning tools more easily than others.
The 80 students at Rachawinit are using the Lenovo tablets in this pilot project. But the 900,000 tablets to be distributed to first-graders in government schools nationwide next school year will be from China's Shenzhen Scope Scientific Development Co at a cost of US$81 (2,430 baht) apiece.
''I hope they [scope tablets] will be good,'' said Manich Huangtong, Rachawinit School's deputy director.
''We haven't seen those tablets yet, but we have to believe they will be good. The government chose them after all.''
Mr Manich, Ms Nannapath and Ms Wassana agreed there are still uncertainties about the implementation of the One Tablet per Child scheme.
The Scope tablet comes with a two-year warranty. The Education Ministry plans to set up service centres in each province staffed by trained vocational school students.
''Other than that, I think the teachers are supposed to be able to take care of minor problems and each school should set up a team to handle repairs themselves,'' Mr Manich said.
He said the logistics of the service centres needed to be further discussed, along with Wi-Fi connectivity in classrooms. The Rachawinit pilot classrooms have four Wi-Fi spots, with 10 students assigned to each.
Ms Nannapath and Ms Wassana both said that to handle minor upkeep of the tablet computers, they will need more training. ''I really hope the scheme will work out,'' said Mr Manich. ''Especially in the provinces, as I grew up in a province myself. We all could really use this.''
Mr Manich conceded that some older teachers might struggle with using the tablets, but he expected their professionalism would prevail.
Under the scheme, students will get one tablet for use from Grade 1 through Grade 3, with the devices having a projected lifespan of three years.
Mr Manich said it depended on the government what would happen after the third year.
When asked what he would do without his tablet, Petch's eyes widened. ''I don't know,'' he said.
Nu var det ju andra tablets som eleverna provade, inte den som de slutligen kommer att få och jag vidhåller fortfarande att det hade varit mycket bättre att ge en vanlig laptop till eleverna ur utbildningssyfte.
Men vettiga löften vinner ju inga val...
Thomas,var ligger dessa skolor du besökt?Menar du i större städer?I vår by är skolan undermålig,ingen mat där inte,ingen skolskjuts och framförallt så är allt material undermåligt.En skrivplatta där anser jag är att kasta pengarna i sjön,det finns så otroligt många andra saker som behövs först.Och jag undrar om de lärare som finns där klarar av en skrivplatta?
Logga in för att svara.
