Hej!
Jag har egentligen inget mot hundar, jag har själv haft några som var fantastiska både som familjehund och som jakthund. Men! Hemma i byn i Thailand är det annorlunda, på dagarna ser man inte mycket av dem, men när mörkret faller vaknar de upp. De bildar flock och drar runt och sätter skräck i allt och alla.
Men även på dagen kan det bli problem att gå på vissa gator i byn, hundarna ligger i skuggan och lurkar och utan förvarning kommer de farandes och vill bita mig eller något! På vissa gator får jag inte gå själv för tjejen då det finns så många farliga hundar, på en av dessa gator ligger byns enda A go-go bar, märkligt sammanträffande!
Våran närmsta granne heter Aah, en ensamstående mor med ett barn och en liten vit fluffig hund. Aah är skolkamrat med frugan och de har växt upp tillsammans och var tills förra året de bästa vänner, sedan satte avundsjukan stopp för denna vänskap. En tragisk historia som jag kanske kan berätta om någon annan gång.
Nåväl, tillbaka till hundarna! Aah,s hund hette något märkligt på Thai som jag inte hade en chans att lära mig, så eftersom den var liten och vit döpte jag den till "Farang Noi", något som alla på gatan genast döpte om den till.
Farang Noi är en mycket rolig liten rackare, han älskar att retas och hitta på otyg men det finns inget ont i den hunden. Om jag ligger i hängmattan och lurar lite händer det ofta att han smyger in under mig, ibland snor han en sko eller min bok och springer ut på gatan för att leka. Sover jag där emot tycker han att det är skitkul att smyga under hängmattan och sedan tokskälla, så jag blir så rätt att jag nästan ramlar ur hängmattan.
Lite längre ner på gatan huserar han, en stor, ful och elak hanhund som sätter skräck på hela gatan, vad han kallas på Thai vet jag inte, jag kallar honom hel enkelt för "fanskapet" . Fanskapet bor hos en bror till byhövdingen så ingen har mod att klaga. För några år sedan fick grannarna på andra sidan gatan nog och försökte förgifta han. Med resultatet att fyra andra och helt oskyldiga hundar fick sätta livet till, men fanskapet överlevde och vart om möjligtvis ännu ondare.
Under dagarna låg "faskapet" mest i skuggan hemma på sin tomt och slappade, dock hade lilla "farang noi sett det som sin livsuppgift att smyga dit och väcka honom med ett vansinnigt skällande, han vaknade och jagade den lilla hunden förbi vårat hus, men den lille var alltid den snabbaste och han in i säkerhet innan besten satte tänderna i han.
En dag när jag som vanligt låg i min hängmatta med en Chang och läste sprang "farang Noi" förbi på gatan utan att jävlas med mig, jaha tänkte jag, nu blir det snart ett jävla liv. Och mycket riktigt, några minuter senare hörs ett ettrigt skällande. Först kommer farang noi springandes (det såg faktiskt ut som han log) utanför på gatan med "fanskapet" gläffsandes några meter bakom. Av någon outgrundlig hundanledning väljer farang noi att springa in på gränden som går mellan vårat hus och Aah,s. I samma ögonblick kommer en liten lastbil på gränden, farang noi undviker katastrofen smidigt genom att springa mellan bilens framhjul och våran mur. Men det gick betydligt sämre för den store och klumpige "fanskapet". Han hade inte en chans att väja så han mer eller mindre frontalkrockade med lastbilen med ett ganska otäckt "glöpp" ljud. "fanskapet" skrek till och försökte lomma hemåt, men efter bara några meter lade han sig ner mitt på gatan och dog.
Jag kände mig ganska kluven av vad som hänt, visserligen hatade jag hundjäveln, men på något konstigt vis kände jag sorg.
På kvällen när alla kom hem från jobbet på risfälten vart det fest på gatan, till minne av "fanskapet"!!
//S
för er som inte fattar bättre.