Ang arbets visum: Dom flesta som jag träffat (mest lärare) har inte något giltigt arbetsvisum. För krångligt att skaffa sig det tydligen så ofta är dom i landet på student visum.
Varför får man 2 veckor om man anländer landvägen & 1 månad vid flyg ankomst till Thailand.
Exempelvis så kan jag inte åka över till Laos dom första 15 dagarna i Thailand eftersom jag då förkortar mina visum dagar när jag åter åker in i Thailand.
Sedan har vi ofoget med "visa runs". Dyrt, korruptionsfrämjande, tidskrävande & miljöförstörande.
Måste vara den thailändska dumheten igen... ...eller så enkelt att någon eller några högt uppsatta äger aktier i flygbolag.
Måste nog i all välmening reda ut ett par saker där...
Allmänna principer: Du är hjärtligt välkommen till Thailand så länge du kommer hit, spenderar mycket pengar och åker HEM IGEN! Vill du tjäna pengar här får det inte vara på ett sätt som gör att en thailändare inte tjänar pengar och du måste se till så att minst fyra latoxar får lön utan att göra ett skit, såvitt du inte faktiskt behöver fyra hårt arbetande thailändare i den rörelse du driver.
"Arbetsvisum" finns det inget som heter. Vi måste skilja på "Work permit", d v s arbetstillstånd, och visum, samt skilja mellan visum och uppehållstillstånd. Visum*) ger dig enbart rätt att passera gränsen (inte i sig rätt att stanna!) och skall som sådant skiljas från uppehållstillstånd. Vid gränspassagen stämplas passet med en rektangulär stämpel där ett datum skrivs in. Den stämpeln är uppehållstillståndet och det datumet är det som gäller, oavsett vad det står i visumet! Läs vad det står där! Mitt Non-O visum gäller ett år, men vid varje inresa stämplas tre månader framåt. Inget problem för mig eftersom jag sällan stannar nånstans mer än tre veckor i sträck, men om jag stannar längre än tre månader måste jag visst anmäla mig på immigration. Vi svenskar, bland 49 andra, har ett undantag från visumtvånget (exemption) som gör att vi kan resa in och få uppehållstillstånd i 30 dagar på flygplatsen och numera förlänga uppehållstillståndet i 30 dagar till. Varför man inte klämmer till med 60 direkt är ju en sån där speciell thailändsk brist på logik. (Till christer64: länken fanns i artikeln i Bangkok Post, men med thaitecken så den blir bara skit här, men tryck på det understrukna... http://www.bangkokpost.com/news/local/429056/tourists-get-extended-visas )
Arbetstillstånd har inte immigration ett dugg med att göra. Däremot måste man som förutsättning för att söka Work Permit ha ett giltigt visum som inte är ett turistvisum, d v s business (Non-B ) eller marriage (Non-O). (Visumet behöver inte vara giltigt för hela tiden som WP söks, men måste förlängas om det går ut, annars blir WP ogiltigt.) Retirement visa funkar nog inget vidare för WP dock, av lätt insedda skäl, studentvisum är nog också kört. Man kan faktiskt jobba på enbart business visa såvitt man inte är anställd i Thailand, t ex åka ut till en industri och se till så de maskiner som ens utländska arbetsgivare levererat blir installerade och fungerar som de ska. Är man däremot anställd i Thailand, d v s lyfter lön av en arbetsgivare här, måste man ha WP. Poängen med det är att man får den stora nåden att betala skatt här. Det kanske låter som ett straff, men eftersom man därmed under vissa förutsättningar kan krångla sig ur att betala skatt i Sverige så blir ekvationen genast mycket bättre. (Den svenska sidan av det där utkrånglandet har också sina sidor, men det lämnar jag därhän, såvitt ingen framför önskemål om förklaring - jag lovar, det är värre än man tror!) Är du skattskyldig i båda länderna träder dubbebeskattningsavtalet in och då betalar du skatt i båda länderna, men kan dra av den skatt du betalat i Thailand från den svenska och betalar därmed i praktiken svensk skattenivå, men länderna delar på kakan.
Min uppfattning är att om man jobbar utan arbetstillstånd tar man en risk som potentiellt kan vara förödande. Jag är inte helt säker på vad konsekvenserna kan bli, men livstids utvisning ligger möjligen i korten... dryga böter (alternativt ännu drygare mutor), kanske fängelse. Att jobba som lärare med studentvisum tycker jag låter som att leka med trotyl. Vill det sig illa kan man till exempel som restaurangägare råka illa ut om man spikar upp en tavla i lokalen. Det är manual labor och det gäller inte WPt för, det skall göras av en Thai. Du får bara peka. Jag har hört skräckhistorier om vad som kan ske om man hamnar i klorna på immigrationspolisen på det sättet och även om bara en bråkdel är sant så räcker det för min del. Den som driver en rörelse i Thailand får ofta avundsjuka blickar om det går bra och då kan dessa avundsjuka blickar granska minsta detalj och gå till polisen beträffande minsta lilla felaktighet och med mutor till polisen kan dom bli jävligt petiga. Jag vittnade i en rättegång en gång och ett annat mål pågick i samma sal precis innan. Det var en make till en thailändska som drev en restaurang. Han hade stått och diskat sitt eget porslin efter att ha ätit i sin frus restaurang (påstod han i alla fall). Det gick till rättegång, men han blev friad med en skarp varning och kunde med lyckotårar i ögonen lämna domstolen. Månntro ville grannarna ta över restaurangen? Gissar att frugan sköter disken i fortsättningen...
Olika regler för land och flyg verkar ju ologiskt, det instämmer jag helt i. (Men det handlar i min mening inte om dumhet utan brist på logik och det är inte riktigt samma sak.) Jag kan spekulera lite, även om jag inte vet precis hur dom där reglerna funkar. Men jag har en generell poäng som inte är avhängig av det. Medborgare i ett grannland skulle kunna befinna sig i stort sett konstant i Thailand om denne bara knallar över gränsen en gång i månaden. Då vill man göra det dubbelt så krångligt för dessa och då drabbar det ett fåtal turister. Min poäng är att det är knepigt att med regler sära på dem man vill ha i landet (med stålar, flyger!) och dom man inte önskar sig (vill tjäna stålar, knallar!) och då hamnar turisten i kläm ibland. Inte mycket att göra åt. Men vi svenskar kan ju alltid söka visum för ganska lång tid även för turiständamål - lite mer besvär, men desto längre skoj. Kanske inte så mycket att gnälla över, utan hitta en lösning bland alla dom som erbjuds och gilla läget.
Tips till dig Nordsvensk: Åk till Thailand utan visum, men sök ett tremånaders(?) turistvisum på Thailands Ambassad i Vientiane. Ambassaden där funkar rimligen på samma sätt som i Sverige. Jag sökte Non-B där en gång (8-9 år sedan...) och det gick som en dans, klart inom tre dar. Kanske lättare än att åka till Stockholm från norra Sverige? Om du ändå åker in och ut via Nong Khai eller per flyg?
Visa runs. Myndigheterna skapar regler med vissa syften, som ibland kan vara grumliga och ibland glasklara. Om dessa syften inte överensstämmer med vad turisten önskar så söker turisten ett kryphål för att få som han vill i alla fall, alldeles oavsett vad myndigheternas intentioner är. Visa runs är just ett sådant kryphål som hittats på och utnyttjas av besökare som vill stanna lite längre än dom är egentligen är önskvärda. Är man verkligen turist om man stannar, säg, nio månader i Thailand? Om man inte är turist, vad har man då för skäl att få stanna? Man måste passa in i någon av de kategorier som myndigheterna bestämt, så är det bara. Man kan tycka vad man vill om hur länge vi får stanna här som turister men det är Thailand som bestämmer den saken och det måste vi anse vara rimligt. Emellanåt försöker man täppa till dessa kryphål och då blir det ett himla liv på dom som gjort det till en vana, d v s "resebyråer" och dom som inte vill följa reglernas intentioner. Så "ofoget" med visa runs kan man knappast lasta Thailand för, enligt min mening.
Fotnot:
*) Visumkravet ger ambassaden en möjlighet att ta god tid på sig att kolla vad du är för en tjomme redan innan du reser, vilket man inte har tid att göra vid själva inresan när du står vid disken. Vi svenskar var t ex tvungna att ha visum till Indonesien i förväg från ambassaden under den tid "Den fria republiken Acehs exilregering", d v s terrorister i Indonesiens ögon, höll till i Botkyrka. (Dom fick flyktingstatus från UNHCR på sjuttiotalet nån gång vill jag minnas och slog sig ner i Sverige.) Så trots att alla andra nordiska medborgare kunde få visum vid gränsen måste alla svenskar göra det i förväg på en ambassad. Indonesien hade rimligen en "skitlista" med svenska medborgare som man inte ville ha in i landet, som stödde eller bara umgicks med rebellerna. Alltså visumtvång, så man kunde kolla av den där listan innan. Det där fixade sig efter tsunamin då Martti Ahtisaari (En hedersknyffel! Fick Nobels Fredspris, http://sv.wikipedia.org/wiki/Martti_Ahtisaari) lyckades mäkla fred i det där inbördeskriget. Krutet blev väl blött hos rebellerna efter flodvågen. Kanske såg man att det bara gick halvskapligt för Timor Leste efter sin självständighet 2-3 år tidigare, eller så insåg man att om man varit självständiga hade man fått röja upp efter tsunamin själva, utan hjälp från Indonesien, vad vet jag. Numera gäller i alla fall visum vid gränsen för oss också, vilket ju egentligen bara är ett sätt att klämma oss på deg. Men det är enklare i alla fall.
La mig bara på din normala nivå så att du känner dig lite bekväm.
