Har läst lite i en annan tråd som typ egentligen handlar om svenska barn vars föräldrar skiljer sig och där pappan träffar en Thailändska. Ett mycket förgiftat ämne tycks det och detta ämne tycker jag är värt en egen tråd.
Det är ju så här.
I Sverige så beter sig ju folk numera som om det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn ända från vaggan till graven. Föräldrar skall typ finnas där som någon sorts försäkring i alla lägen, när livet brakar och knakar.
Men bara när livet brakar och knakar.
Annars föredrar svenska barn att ha så lite kontakt med föräldrarna som möjligt, mor Agda behöver ju inte mer än ett besök om året, hon har det ju så bra på hemmet. 
I Thailand är det tvärtom som istället är oerhört vanligt, jag menar då att:
Thailändska föräldrar bara förväntar sig att barnen tar hand om dom, har sett exempel på att thailändska föräldrar ser sina barn som en enda sak, nämligen just försörjare och tillgångar man kan använda efter eget välbefinnande.
Och Thailändska barns (framförallt flickor) ansvarskännande för sina föräldrar tar sig ibland obehagliga uttryck, där man för föräldrarnas skull kan utsätta sig själv för nästan vad som helst.
Nåväl, jag vet att båda exemplen är generaliseringar, men jag anser trotts allt att de är rätt nära sanningen.
När då en svenska pappa, som av sina barn förväntas ta hand och hjälpa dem i all evighet. Ja när han träffar en Thailändsk fru, vars föräldrar nu efter farangens intåg i familjen, ännu mer förväntar sig att bli omhändertagna.
Då skapas det många konflikter!
Och det tycks mig att denna typ av konflikt där svenska barn sedan tidigare ställs emot en ny Thaifru och hennes familjs behov, är vanligare än vi tror eller kanske föredrar att tala om?
Vad tycker ni och vad är er erfarenhet i denna fråga?
Samt vad tycker ni är viktigast att hjälpa först och främst, barnen från ett tidigare förhållande, eller nya Fruns föräldrar och familj.
Vore ju lätt att svara båda, men i denna tråd vore det intressant att se vad ni anser vara viktigast?
