OK, det blev en Singha till och frestelsen för stor att motstå. Jag ska dock lyda min dotters råd från förra helgen då jag berättat om en något upphetsad episod angående en flygförsening i Kinas hinterland: "Pappa, even if someone is an idi*t you don't have to tell them, they probably won't get it anyway."
Befinner man sig i ett relativt fattigt land och tror sig ha träffat någon som man vill inleda ett förhållande med så bör man först fråga sig: Hade hon velat ha ett förhållande med mig om hon vore svenska eller från det landets övre medelklass? Redan här uppstår givetvis ett problem för folk utan självinsikt har nog en tendens att svara "JA!" på den frågan även om alla erfarenheter från tidigare i livet tyder på motsatsen. Kan man se nyktert på frågan och situationen och svaret är "nej" så betyder det att pengar har ett finger med i spelet och inget fel med det. En bättre ekonomisk framtid för sig själv, eventuella barn och övrig familj är väl en väl så god anledning till giftemål som att den tilltänkte har ett vackert leende, är en jävel på att spela gitarr eller har en stor k*k. Om svaret på frågan om en svensk tjej i samma ålder och med liknande fysiska förutsättningar hade gift sig är ett väldigt tydligt "NEJ", och här krävs igen viss självinsikt, så bör man förstå att det innebär ett livslångt ekonomiskt åtagande. Än en gång, inget fel i det.
Nu kommer ett avsnitt där jag likt en elefant ska balansera på en sytråd över Niagarafallet men stärkt av två Singha gör jag ett försök. Det fanns en tid, bara för 5-10 år sedan, då fattiga thailändska tjejer var mer eller mindre tvingade att sätta sig i en bar för att försörja sina barn eller åldrande och/eller sjuka föräldrar. Så är det inte längre. Oavsett hur outbildad man är så finns det gott om fabriksjobb där man tjänar 10,000 Baht i månaden och mer därtill om man tar lite OT. Det är inget man blir rik på men man lever ett hyfsat liv och det är så merparten av alla thailändare lever; jag skulle vilja påstå att det inte är så långt ifrån hur mina föräldrar levde när de började jobbade vid skiftet 50- 60-tal. Det ger 300 Baht om dagen och med all säkerhet mer än en liten affär i Nakorn Nowhere ger. Alltså; skulle tyskens ex-tjej vara intresserad av att tjäna 200 Baht om dagen så hade hon aldrig hamnat i baren i första läget och om tysken tror att hon nu helt plötsligt skulle tycka att 200 Baht om dagen är OK så är han så naiv att det övergår i dumhet.
Vill man köpa "kärlek" så är utbudet i Thailand närmast obegränsat. Vill man att den köpta kärleken ska övergå till något mer beständigt så får man nog flytta till Thailand eller se till att kvinnan flyttar till ens land men någon form av betalning krävs ändå. Ska man sitta på avstånd så blir det precis som när man betalar för satellit TV här; även om vi har betalat för boxen så krävs det en månatlig avgift för att få tillgång till skådespelet.
Tysken kunde ju även hookat upp med en kvinna i hans egen ålder och med hans bakgrund, då hade nog den typen av ekonomiska problem uteblivet. Det hade säkerligen blivit andra problem, typ marginellt med sex, men han hade förmodligen inte kännt sig lika dum.
Sant sant.
