Inte för att jag har erfarenheten av att bo i Issan direkt, mer än att jag var där två månader i vintras, men något kanske jag kan bidraga med?
Först och främst: INTERNET! Har du det så kan du döda lite tid. BÖCKER! Köp med en hel påse! Passa på att lära dig prata thai-lao! Jag har endast hittat ett fåtal sidor på nätet där man kan lära sig lite lao, kanske finns mer nu? Erbjud din hjälp åt familjen och andra, mycket uppskattat med en extra medhjälpare när det ska skördas ris, vattnas, huggas ved osv. Även det ett bra sätt att lära känna andra. Men se upp en aning så att du inte "arbetar", då kan länsman komma och knacka på
Men att hjälpa familjen på farmen brukar vara ok. Jag var med flera gånger, dels vattnade vi våra gummiträd och dels så hjälpte vi grannar att skörda man sampalang. Har du någon hobby utöver fisket kan det vara en god idé att fördjupa sig i dem en aning? Kanske skriva den där boken? 
Nu kommer några toktips!?
Om du har arbetstillstånd, kan engelska och thai, så kanske du kan få jobba lite som engelsklärare på någon skola?
Skaffa en lokal och börja sälja pizza! Enligt min fru skulle "svensk" pizza sälja fett!!!
Köp en låda pilsner av valfritt märke och sätt dig på verandan och drick och kolla in trafiken på gatan utanför och se vad som händer! Alltid någon som stannar och vill orda lite.
På farmen, om familjen har någon, så finns det alltid något att göra. Du kanske kan införa lite svensk ordning? 
Skaffa en vettig kamera och dokumentera dina dagar i bilderdagboksform.
Köp med dig en hel säck pussel, gärna 4000+bitar med mycket himmel!
Köp ett tvspel av valfritt märke eller två och spela tokigt!
Följ med din fru till skolan, brukar vara populärt bland barnen att gasta FALANG! och använda de få ord på engelska de kan, hello, typ. 
Laga mat åt din flickvän tills hon kommer hem!
Knyppla är inte svårt! 
Jag tror att för att trivas och att kunna behålla den mentala balansen så är ENGAGEMANG viktigt! Inte bli jag-dem, utan bli ett vi med familjen och byn. Väldigt lätt att det blir mycket isolering annars, med oförstående och oroligheter som följd. Även om jag inte förstod så mycket lao så brukade jag ändå sätta mig med "tanterna" och småprata så gott det gick. Om inte annat så funkar teckenspråk. Och har du en familj med alkoholliberal syn så brukar det mesta lösa sig med lite öl 
Jag och min fru ska flytta "hem till byn" om 10-15 år är det tänkt. Även jag har funderat vad som krävs för att man inte ska dö av leda, vilket är ganska lätt annars... Om allt går som det är tänkt ska vi ha gummiplantor, oljepalmer osv, så att vi slipper slita som djur för brödfödan. Vi ska även ha ett vettigt boende, antingen att vi bygger vidare på familjens hus eller att vi bygger något helt nytt. Bygger vi nytt har jag önskemål om en gräsmatta a la Sverige, och skötseln av den lär ta tid. Jag ska lära mig så pass mycket lao att jag kan prata med omgivningarna. Och som det är i "vår" by finns det alltid någon som gör något som man kan hjälpa till med. Och ett par Chang utanför något "hak" vid stora vägen är aldrig fel. Gå till samma ställe varje gång så lär du snart känna innehavarna och andra gäster. Jag brukade gå till en liten affär och köpa mina chang, till slut bjöd ägaren mig att sitta ner och han bjöd på en öl. Inte kunde han engelska eller jag lao, men med lite god vilja, lite thai och några öl så blev vi "vänner". Vid andra tillfällen kom det andra kunder och drack lite öl, pratade och umgicks. På så sätt kan man fördriva tid. Om man nu dricker öl 
Men viktigast, som jag ser det, är nog engagemanget. Lycka till och håll oss gärna underrättade om dina erfarenheter.