hej!
Liten uppdatering av sonens äventyr: Han stannade 5 nätter hos "farfar" Mait i Jomtien och tyckte gubbarna var "jävligt softa", vad han åsyftar vet i fan! Strulet med tjejen han träffat under tidigare resor visade sig, som någon skrev, vara språkproblem.
Efter hård uppfostring hos Mait med flera drog han till donnan i Rayong och bodde Thailiv med henne och hennes familj. Matte trivdes bra med detta i en vecka, sedan vart han uttråkad, han o bruttan drog till Koh Samet. Där levde de ut sina romantiska drömmar under en tid innan, Mai, bruttan, var tvungen att åka tillbaka till sitt jobb i Rayong. Matte fortsatte då mot Koh Chang och Lonely Beach, han tog "grisbussar" och tyckte resan med alla stopp och roliga människor var värt tiden.
Jag har under mina 3 barns uppväxt försökt uppnå någon slags balans mellan eget ansvar, egna äventyr och att lystna till goda råd och förmaningar från de som har lite mer erfarenhet. Det känns ju väldigt onödigt att de ska trampa på välkända minor!
Nu måste jag väl säga att mina förmaningar och goda råd inte hjälpt dem ett skit! De har helt enkelt varit tvungna att testa gränserna själva.
Jag gav Matte en väldigt viktig förmaning innan han åkte till Thailand helt själv: Håll för fan reda på pass och kontokorten, ha dem aldrig tillsamman! Att som farang bli utan pengar i Thailand är ju liksom en mardröm, du är mer eller mindre körd.
I går morse ringde telefonen 0300, en förtvivlad Matte förklarade att han supit bort plånboken med båda kontokorten, Id och passet. Jag orkade inte fråga varför han hade alla sina värdehandlingar med sig ut på kvällen och dessutom i samma plånbok, skadan var ju redan skedd! Min första tanke var att "nu får du ta mig fan klara dig själv pöjk, nu är det dags för dig att växa upp"! Men så smyger sig det curlande faderskapet in, inte fan lämnar man sin son ensam i en sådan situation! Visst, hela tanken med hans resa var att han skulle lära sig att ta ansvar för sig själv och reda ut svåra situationer på egen hand.
Situationen var ganska ruggig, tänk er själva att vakna upp utan några handlingar och ekonomiska medel i ett land som Thailand! Mattes tillgångar var 100 THB i fickan och ungefär lika mycket att ringa för till Sverige!
Just då var jag ganska lugn, en överföring till Western Union, skulle lösa de akuta problemen, dock till en kurs som skulle sluta på ca 3,1. Men inte tusan fanns fanns det ett sådant bankkontor i närheten, det närmsta var i Trat på fastlandet.
Även om han skulle smita från hotellnotan skulle han aldrig kunna ta sig till Trat eller ens WSB för 100 thb.
Så nu vart det "curlingtime" vänner ringdes, vänners vänner ringde vänner, och till slut fann vi en vän i Bang ban bao som lånade ut tillräckligt med pengar så Matte klarar sig några dagar på Koh Chang för att sedan dra tillbaka till Mait.
Antagligen skulle jag ha hängt ut han till vargarna, men va fan han är ju min son, och det är jag som har smittat han med äventyrslusta och framför allt den fruktade gula febern!
//S