Är det någon större skillnad i Sverige tex ? Alla lånar ju pengar till allt hus, bilar,datorer, mobiler, resor, ja även till mat. Finns väl knappt nån som äger någonting utan det är bankerna som
äger ditt hus och allt annat du har lånat till, och då äger dom även låntagarna.
I Sverige och övriga västvärlden handlar vi hus, bilar, båtar husvagnar osv med vår förväntade livslön. Dvs vi tar ut den i förväg med hjälp av bankerna och sedan stretar vi på fram till pension för att hinna ge tillbaka summan, med ränta.
Att vi redan i 20 årsåldern kan handla för pengar vi förväntas tjäna ihop under de kommande 40 åren gör väl oss till någon form av slavar antar jag. Fast det ökar ju konsumtionen/tillväxten i samhället mycket mer än om vi bara hade kunnat handla för de pengar man redan tjänat. Så jag gissar att "de besuttnas" utlåning av medel till folket är en bra affär för hela vår märkliga konsumtionsstyrda samhällsekonomi.
I Thailand har man ju oftast mycket osäkrare inkomster och lånar nog mest med det man redan äger som pant, dvs bönder lånar med sin mark som pant och tyvärr ofta med en alltför optimistisk syn på sin framtida återbetalningsförmåga. Jag gissar att bankerna där inte är så noga med att säkra återbetalningskalkylen innan man lånar ut eftersom det i 9 fall av 10 lönar sig mer att få konfiskera panten.
Hela låneekonomin, oavsett om det gäller Thailand eller Sverige, är väl egentligen ett effektivt sätt att flytta tillgångar/pengar uppåt i samhällspyramiden.