När jag började skolan så gick jag hem och åt lunch. Det fanns inte så många bilar så att gå på landsvägen en bit var inget som någon tyckte var farligt. Dom som bodde långt från skolan hade matsäck med sig. En kille hade alltid med sig en flaska med mjölk och det var alltid en f.d pilsnerflaska. Killen fick snabbt öknamnet Pilsner.
Jag gick i en liten byskola med B2 form -alltså klass ett o två i ett klassrum och 3 - 6 i ett. klass. Åk 3 o 4 hade samma kurs och 5 o 6 samma.
Vartannat år läste man åk3 först och vartannat åk4.
När jag gick i 4an pensionerades småskollärarinnan och då blev hennes lägenhet på skolans 2:a våning ledig. Då infördes matbespisning.
Läraren åt tillsammans med oss barn och höll ett vakande öga så alla åt upp på tallriken. Att lämna mat på tallriken var inte tillåtet.
Storskolans lärare hade en fru som var kroniskt sjuk, så han hade en egen syrgasapparat som han servade henne med på nätterna.
I brist på sömn var läraren oftast på dåligt humör och det hörde till dagsrutinen att någon fick stryk - även flickor kunde få sig en hurring.
Efter att en elev blivit blåslagen och föräldrarna protesterat(vilket var näst intill tabu) så ändrade han taktik. När läraren fann en orsak tog han ner eleven i källaren och pryglade med en cykelslang. Efter det gick läraren under namnet "Kalle med slangen".
Om jag kommit hem och berättat att jag fått stryk av läraren, så hade jag fått lite till av far för att jag inte kunde uppföra mig i skolan.
På somrarna ordnade Röda korset med badresor till havet, och då åkte vi tåg dom 2 milen till badplatsen.
När jag fyllde 10 år fick jag min 1:a cykel , en Maraton med 26 tums hjul. Så fort jag lärt mig cykla ordentligt, kunde vi barn tillsammans dra
iväg dom 10 km till närmsta badställe. Mina föräldrar hade varken bil eller motorcykel. ville man bada i havet var jag tvungen att cykla iväg med några äldre barn som "såg efter" dom yngre . Efter ett par år lärde jag mig simma och det var med oerhörd stolthet som jag hoppade i vattnet vid kajen där lastskutorna brukade lägga till.
Uppväxt på landet fick man börja tidigt och hjälpa till hemma. Från jag var 7 år var det min uppgift att bära in ved till köksspisen.
Min 3 år äldre bror fick hugga. På somrarna var det att köra traktor. Från att jag var 10 år åkte vi till myren ,och medan dom vuxna mjölkade korna harvade eller räfsade jag hö. Jag var för liten för att sitta på hästräfsan, nådde inte ner med benen till pedalen, så jag körde traktorn med en vuxen på räfsan. Jag var för kort så jag nådde inte ner till pedalerna på traktorn om jag satt på sitsen, så jag stod och körde.
När jag började 7:e klass fick vi åka taxi till närmaste större samhälle.
Efter 7:e klass var det 8 veckors skolkök då vi lärde oss att laga mat, baka och tvätta.
Sen var det slut på det sorglösa livet och sedan dess har jag försörjt mig själv. Mitt första jobb var som springgrabb i Konsum där jag hade en 3-hjulig cykel att köra ut varor med. Jag började kl.8 , lunchrast 12 - 1330 och då cyklade jag hem 4 Km och åt. Jag var bara 147 cm lång så det var ett tungt jobb att åka till järnvägsstationen och hämta varor, t.ex. en halv gris. Till järnvägsstationen kom även springgrabbarna från dom andra affärerna ,och vi hjälpes åt att lasta dom tunga sakerna.
Desto kallare det var på vintern desto fler damer ringde och ville ha varor hemkörda.
Nu har livet snart passerat och jag mår bra och har inte tagit skada av att tidigt få ta ansvar.
Mitt liv har präglats av att vara optimist och alltid haft målsättningar och något att se fram emot.
I Oktober åker jag till ett land som många på detta form gillar.
Ha det gott
Born41
