Nu kommer kapitel 2 i denna sorglustiga story,
Vad gör en ensam svensk ung (nåja) man i Patong, förutom att hälsa på sin kompis som efter 2 dagar på sjukan fraktats
hem til hotellet?
Man kan åka på utflykt med chartersvenne, njaaa, eller hyra åkdon, det sistnämnda var ingen bra idé för en som
inte var van vid vänstertrafik och dessutom ovan att ha passagerare som envisas med att prata i telefon hela tiden,
lätt irriterande faktiskt. Men dom hittade ruskigt bra på ön, i alla fall till de stora varuhusen.
Såå, det blev lite mer centralt belägna aktiviteter, beach and bar så att säga.
Nicke hade glömt berätta en viktig detalj, klockan i baren, jag trodde att det var en kul grej när man ville ha påfyllning,
men hoppsan Kärstin, ALLA fick påfyllning, men man blev snabbt poppis bland damerna, lika snabbt som sedelhögen krömp! Tack Nicke!
Appropå Nicke, lilla Da var lite nyfiken på om han kommit tillbaka från sjukhuset, han va ju en trevlig prick som hon mer
än gärna skulle träffa igen.
Elak som man är tänkte jag ge honom en överraskning så på kvällen innan det bar iväg till Bangla frågade jag om han kunde
tänka sig att ta emot sjukbesök, som tur var för mig träffade inte sandalen. "Kotan sitter för f-a på baksidan"!
Efter några nyktra dagar i sängen alldeles ensam så tyckte Nicke det var nog med "sleep alone"!! "Inga problem".
Nähä? vi får väl se!
Träffade Da i baren och frågade om hon kunde tänka sig att knalla hem till Nicke på hotellet, han hade liksom svårt att gå.
Jorå, det kunde hon visst det, OK, kom dit vid niotiden, då har vi käkat.
Snabbt som en iller rusade jag upp till Ocean, det stora varuhuset på Bangla road och införskaffade en sån där
plastbadring som ungarna har på sig när dom leker i vattnet, den här var utrustad med en liten bjällra och en sån där
skrikventil som låter som f-n när man klämmer på den.
Förklarade för Da hur läget var med kotan och sa åt henne att om det skulle bli övningar så måste hon se til att det
blir ryggläge för Nicke och att han måste ha ringen som stöd, eller stötdämpare...Som tur va tag hon det fullaste
allvar och lovade hjälpa till...Hehe.
Fan va sur han måste ha blivit när hon envisades med skrammel och pip i bingen, han hade liksom svårt att få till det kom det fram...
Vid frukosten dagen efter såg han i alla fall rätt nöjd ut där han intog sin måltid stående som vanligt, badringen fick jag
tillbaka utan skramla och med ett stort hål i, man kan ju undra varför?
De sista dagarna tillbringades mest på beachen, Nicke liggandes på mage, han blev en rackare på att dricka öl med sugrör.