Del 1.
När jag för några år sedan separerade från min svenska flickvän så ångrade jag mig rätt snart men var för stolt att gå tillbaka.
Funderade en hel del och kom fram till att jag inte alls vill leva ensam. En polare som körde stenhårt med nätdejting i Sverige sa åt mig att testa.
Jag kände ingen större entusiasm över det och tyckte det verkade pinsamt, tänk om nå'n jag kände såg annonsen.
Funderingarna fortsatte dock och när jag sökte på internet var Thai Dating Club det första som dök upp.
Jag tänkte som så, att jag slänger in min profil där för att se om det blir nå'n respons, man vill ju gärna ha lite bekräftelse.
Och? 120 svar på en vecka och på "Topp 10 listan" låg tre av mina bilder i topp helt ohotade. Jag tänkte, vad fan är det som händer?
Ingenting, för att kunna svara alla dessa kärlekskranka damer var jag tvungen att uppgradera mitt medlemskap till en viss kostnad.
Så jävla intresserad var jag dock inte och det blev inga slantar från mig till TDC.
Hur det nu var så tänkte jag att det vore ju kul att se vart man skulle komma om man tog kontakt.
Så fan flög i mig och jag plockade fram lite gamla "kunskaper" och lirkade fram epost-adressen från TDC's server till den första tjejen som svarat. (Det är nog preskriberat nu)
Det blev 3 mail i vardera riktning innan jag 2 veckor senare klev av flyget i Udon Thani.
Min första tanke var, fan vad kort hon är och hon ser än mer blyg ut än jag. Nästa tanke var, att hon kan ju ingen engelska.
Det utvecklades dock till nå'nting riktigt bra, oss emellan.
Men, efter 1 1/2 år tyckte hennes föräldrar att det var alldeles för lite hus, bilar och annat understöd till familjen.
Hon fick helt enkelt inte träffa mig mera och sin familj sätter man sig inte upp emot hur som helst, eller hur?
Hur är det man säger? Den som väntar på nå't gott.
Som nam na 