Här om dagen gjorde jag något som jag blev mycket stolt över.
Men den högre makten verkade vilja testa mig till det maximala.
Det var så att jag hade ett långt uppdrag i huvudstaden.
Sen skulle jag fortsätta till Norrland.
Hann inte hem emellan. Så det blev att springa från det ena uppdraget till tåget till flyget till nästa uppdrag morgonen därpå.
Efter en heldags uppdrag blir man helt slut både psykiskt och fysiskt.
:::
Jag hade först tänkt att stanna på hotellrummet och förbereda mig inför det kommande uppdraget.
Men efter en hel dag med full koncentration blev mitt huvud bara som en stor bikupa med miljoner bin som håller på att kriga för fullt.
Jag måste hitta ett snabbt sätt att koppla av och kommer på nya tankar.
Måste samla mig och vila upp mig inför morgondagen.
:::
Ah - jag har ju en god vän i den staden.
:::
Så - två likadana sms skickades till vännens och hans fru, eller vännen och hennes man, beroende på hur man räknar vem som är vän till vem.
Om man räknar från kön och nationalitet så är det vännen och hennes man.
Räknar man från den första kontakten man får så är det vännen och hans fru.
Inte att de är polygami alltså. 
:::
Fick svar att jag var välkommen till dem (trots att det var väldigt kort varsel).
Skulle kanske aldrig funka hos en vanlig svenska familj att bara dyka upp så där efter ett par timmar.
Men mannen i familjen skulle dock jobba.
Det var lite synd. Men jag kunde lika gärna umgås med frugan i familjen.
:::
När jag hade landat fick jag ett sms om att mannen kunde hämta mig.
"Men du skulle du jobba?", var bland de första fraserna från mig... he he he.
Men då satt jag redan på flygbussen.
:::
I alla fall så fick jag skjuts från stan hem till vännens fru.
Och där blev jag bjuden på -just det jag behövde för att snabbt kunna koppla av- "thai mat".
Mums...
Tackar tackar!
:::
Vi satt och pratade och jag åt.
Värdinnan satt på andra sidan bordet och små-åt för artighetens skull, tror jag (om inte hon håller att banta - men det tror jag inte) Hon är så fin som man kan bli.
Efter typ en halv timme ringde min telefon.
"Hej mitt namn är xxx. Jag ringer från hotell YYY. Jag sitter här och väntar på dig. Trodde att du skull komma direkt."
Oh--- tänkte jag.
Har aldrig varit med om ett sådant hotell.
Jag sa att jag skulle komma innan elva. Men lät inte så glad. Stönade nästan.
Så jag fick säga halv elva då.
:::
Jag åt lite till (om jag ska vara ärlig så åt jag redan från första stunden till sista stunden) he he he.
Jag hetsäter inte. Men jag älskar att äta.
:::
Taxin kom (nej inte den Taxin som vissa här kanske tänker på)
Jag frågade så artigt som det bara gick om han hade fått vänta länge.
"Nejdå, jag kom precis" - sa han.
Vilken tur- sa jag.
Mannen på hotellet var lite arg på mig för att han fick vänta - skvallrade jag.
:::
Innan jag klev av taxin frågade jag honom vad han tyckte man kunde göra i min sits.
"Det är bara att le - det brukar hjälpa mot allt" sa han.
Det var lite kul kommentar tycker jag.
En thailändsk tjej som kommer från det leende landet fick ett sånt råd från en svensk man.
Jag log för mig själv.
Och fortsatte även in på hotellet när jag mötte den sura hotellpersonalen/ägaren.
Men han rörde inte ett min.
Och han sa när han gav mig nyckeln.
"Här är portkoden i fall du MOT FÖRMODAN ska gå ut"... och han räckte mig en lapp med portkoden.
Jag tackade och vände mig om.
På vägen till mitt rum tänkte jag på vad han sa ... om du mot förmodan ...
Då tänker jag automatiskt på thailändska (någon sorts arbetsskada att nästan alltid översätta intressanta svenska uttryck till thailändska).
Hur säger man på thailändska i en sån situation.
Det blir "ถ้าเกิดคุณจะออกไปข้างนอก" mot förmodan = tah goed alltså.
Yippy...
Det där uttrycket som jag aldrig lyckats knäcka.
Nu fick jag fram något som i sammanhanget ge ungefär samma känsla på thailändska.
Vad var det jag sa: Man lär sig något nytt varje dag.
:::
