När du trillar av pinn, vad händer med dina anhöriga då

 Har du tänkt på hur dina närmaste skall över leva när du inte finns mer.

Nja tänkt o tänkt, de kan väl ärva det lilla jag har. Å andra sidan så klarade de sig ju innan jag blev med i bilden.  

Nu hoppas ju jag att min sambo kan försörja sig själv när den dagen kommer. Barnen har bra jobb, egna hus och en ordnad tillvaro.

Jag kommer att skriva testamente där min sambo och barnen ärver 1/3 var. Barnen har fått förskott så de kunde betala kontantinsatsen och lagfarten på husen.

Så kan det ju också gå. Kanske förutsätter att hon är en "tjej" vid det laget.

Det är faktiskt en bra fråga att tänka på innan man "kola vippen" Nu vill jag hålla det hemligt men har skrivit tjejen som förmånstagare i mina livs-, och pensionsförsäkringar. Annars tycker jag rent allmänt att Hon ska väl klara sig utan mig också, och Hon har ju gjort det innan vi träffades så jag är inte särskild oroad om det. Hon har ju bättre inkomst än min pension, om jag säger så att Hon tjänar i månaden ungefär samma som en vanlig knegare tjänar på ett år i Thailand.

Förutom en ekonomisk buffert och/eller en ordentlig livförsäkring är den bästa investeringen att se till att frun är så "självständig" som möjligt. Min fru har bra svensk utbildning, bra jobb och är väl insatt i hur det svenska samhället fungerar. Det har kostat och kostar mycket tid och pengar men är värt varje krona och minut. Främst för att hon ska trivas i Sverige men också för att hon ska bli så självständig som möjligt.

Skulle hon t ex "tröttna" på mig skulle hon inte ha några som helst problem att klara sig själv i Sverige.

/Krille

Varför hemligt? För oss på MPR eller för din fru? Bara nyfiken...

Jag vågade aldrig berätta för mitt ex vad hon skulle få om jag gick bort för då hade hon säkert förkortat mitt lidande. 

Det kan man ju undra efter att jag skrivit raden eller hur? Till henne ofcourse. Nu är jag inte särskild rädd att Hon skulle ta kål på mig utan såna saker fixar jag hellre i det tysta.

Det blir mer hur skall jag överleva sen...

Vi är jämngamla men frun har en sjukdomshistorik så jag blir väl kvar längst här på jorden.

Man kan lösa allt på många olika sätt. Allt beror på när man lägger näsan I blöt. Arbetar man finns oftast försäkringar från arbetet.  Utbildning av frugan så hon klarar sig själv. Det handlar om att planera även för detta.

Ha en bra söndag

Intressant tanke.Jag har alltid tänkt att jag går före men man vet aldrig.

Rent krasst så blir det ett problem mindre för dom, men jag har dubbla livförsäkringar så nån slant trillar väl ut. Sen stugan och lägenheten är väl värda nåt så dom har lite pengar över efter dom skottat ner mig nånstans. Inga ungar (som jag vet om i alla fall) och ännu ingen livskamrat, bara vänner.

Slog mig just att den enda som kan öppna datorerna jag kör truecrypt på är jag, kanske lika bra det.

Men jag har inte tänkt trilla av pinn riktigt än. Får hoppas på nån vecka till i alla fall.

Märklig frågeställning. Skulle det vara någon skillnad bara för att man har en thailändsk sambo eller äkta hälft?

Hur har ni gjort i era tidigare liv med svenska partners?

Tycker jag inte alls är märkligt. En ganska bra fråga måste jag säga. Finns ju bra mycket större chans för en svensk att klara sig hyfsat bra än en Thailändska i Sverige. Min fru har två väninnor vars män har avlidit, och dom tjejerna har inte fått det lätt att leva här i Sverige. Blev ju inte lättare av att männens barn såg till att dom fick allt., även om dom varit männens nagelklippare, avsugare, städare och kock.

Bor man i Thailand är det nog en annan femma . Där har dom ju sina familjer oftast, som hjälper till förhoppningsvis.   Har själv ordnat med försäkring, efterlevnads pension och ska skriva ett testamente när jag kommer ihåg.