Om man nu vore en mindre bemedlad thaitjej som för sin egen och barnens skull ville ta sig ur
ett dåligt förhållande och kanske förslagsvis in i en något mer harmoniskt (eller spännande) tvåsamhet - ja vad gör man då?
Kanske jag talar ur ett eget perspektiv, men borde hon inte då agera en smula seriöst,
men ändå lockande i en annan och mer respektabel mans ögon?
-Ja man kan undra varför den aktuella servitrisen inte skötte kontakten och kurtiserandet
med den svenske matgästen lite mer privat och diskret på utsidan av arbetsplatsen?
Ett tänkbart scenario vore att hon istället i i smyg hade slinkigt till honom en papperslapp eller
viskat i hans öra om ett önskat möte för ett samtal på en annan och lite mer neutral plats utan insyn eller risk för skvaller?
Där mellan fyra ögon kunde hon då obehindrat få idka både handpåläggning och allehanda tåflirt om så önskades.
Pricken över i:et vore väl att sedan krysta fram en eller annan känslotår i hans famn.
På så vis kunde hon ”möra upp” karln innan hon förklarar sin hittills hemlighållna kärlek till herr middagsgäst.
Följer hon sedan upp och agnar med en välredigerad snyftare med valda delar ur sin livshistoria, så vore nog saken ”biff”.
Damens agerande att på sitt eget speciella lilla vis ”svassa” omkring i lokalen i syfte till att dra till sig de manliga gästernas blickar, och att då se matgästen som ett tänkbart ”gig” verkar mer vara ett spel för galleriet än en seriös invit om en möjlig framtid tillsammans, tycker jag.
Jag tvivlar alltså stark på att servitrisen har någon större lust eller någon ärlig avsikt att bli äkta hälft till den aktuella matgästen.
Inte ens älskarinna tror jag att hon vill bli – nej det räcker nog med att bli sedd och åtrådd där i lokalen.
-Nej det brukar krävas en något annorlunda ”kärlek” om man vill bygga en fungerande och bestående familj.
Agerandet i restaurangen tyder väl istället på att hon vill livnära och mata sitt törstande ego.
Detta uppnår hon genom att få visa upp sina gracer och flirtiga färdigheter för kompisar och middagsgäster
så att de servitriser med mindre fördelaktigt yttre kan få se hur hon med bibehållen skönhet skickligt leker tafatt med gästen,
och att hon på så vis kan linda en snubbe och middagsdricksen runt sitt lillfinger.
Villigt sitter han där med sin tallrik och bildligt slickar i sig, och han trånar längtande efter hennes närhet och
hennes små beröringar som förr endast kom till kaffet och med notan, men numera fördelas ut under större delen av middagen.
Ju mer han spelar med och låter sig beröras och förföras, ju mer växer hennes självtillit och hans bultande bula i byxan.
Matgästen med det prekära, men ack så livsbejakande tillståndet under bordsskivan vet om att situationen känns
både rätt och fel på samma gång, men likväl envisas han med att gå tillbaka till samma gamla restaurang för att
sedan sitta där fantisera om hur det skulle kunna vara om det nu visade sig att hon även byxbulan ville beröra.
Men förmodligen känns det trotts allt ganska stärkande för det tidvis svullna manliga egot
eftersom han faktiskt dras med övertygelsen om att det är han själv som via sin närvaro styr hela händelseförloppet,
och inte hon dirigerar handlingen med sitt agerande.
Båda spelar dock sin växelvisa och kurtisa roll med inlevelse och personligt syfte.
Dramaturgin i en dylik repertoar pekar dock inte på ett beroendeförhållande mellan en matador och dess en tjur,
Detta eftersom skådespelet i restaurangen endast kan fortgå om båda överlever.
Denna typ av beroendeförhållande gör att charaden lever vidare, och att den får sin näring från båda
parters villiga medverkan och rolltolkning, men mer än så blir det oftast inte.
Vissa kärlekspar må gilla och även dras till varandras närhet,
men sällan lägger de några ägg tillsammans.
Den inledande och bedrägligt lockande akten i restaurangen mellan de ”tu” är alltså inget annat än
ett självcentrerat realtidsepos och en välillustrerad parningsdans mellan i första hand en ”orientalisk ornitolog”,
och i andra hand en ”hungrig pippi” som likt en dresserad undulat pickar i sig små aptitliga,
men ack så näringsfattiga vallmofrön från servitrisens handflata.
Så min bäste och något brydde (omtöcknade) middagsgäst, här är mitt råd till dig:
Bara för att du under en tid har blivit beskådad uti i en kikare,
så behöver inte detta innebära att ni båda står varandra särskilt nära.
Flaxa alltså vidare min vän
SN
Bra skrivet om än lite syniskt.