Jag tycker det mesta är sagt men jag skulle vilja tillägga att jag inte bara ser munkar som uppdelade i två grupper; de som är där för hela livet och de som spenderar några veckor eller månader.
Jag skulle också vilja göra en uppdelning till, mellan de som är munkar vid ett bytempel och de som är munkar vid ett kommersiellt tempel. Alla kanske inte har tänkt på det men de allra flesta templen är bytempel; tempel som typ bykyrkor på mina far- och morföräldrars tid hade en stor social betydelse, även för de som inte var särskilt religiösa. En samlingsplats i byn för bröllop, begravningar och konfirmation men även studiecirklar och välgörenhet. I dessa tempel tror jag bedrägerierna är ganska begränsade, byborna har oftast relativt bra koll på templets finanser och snor de några pengar så är det från den angränsade skolan; givetvis minst lika illa men med den lokala logiken så kommer de pengarna fria och från Bangkok.
Jag tror de flesta också sett de kommersiella templen, även om de kanske inte sett dem så. Ett kommersiellt tempel bedriver oftast marknadsföring och har något "speciellt" för att locka folk; något tema som att templet är byggt i rostfritt, har stora elefantstatyer eller ett gäng tigrar. Munkarna där är oftast kringresande proffsmunkar och är inte lokalt förankrade och templet i sig har inget med närområdet att göra utan ägs oftast av någon businesssnubbe. Inte sällan är det dessa tempel som också marknadsför sig med munkar som kan förutse lottonummer, rekommendera din bilfärg och ge dig ett horoskop eller en avsugning av en underårig novis.
Personligen besöker jag bytemplet med svärmor på Songkran och vid en eventuell begravning eller konfirmation. Generellt sett tycker jag hela Buddhism-köret är ointressant men jag accepterar det i en historisk och social kontext.
