Motsättningarnas paradis

I söndags morse var jag iväg för att spela lite squash på Sukhumvit soi 49 i Bangkok. Resan är inte så lång i varken avstånd eller tid egentligen men just denna gång så kändes det som jag lyckades med att färdas genom olika världar. I korsningen Sukhumvit soi 49 hade en MC blivit påkörd och en man låg skadad på marken. Några bilar tutar, några gatuförsäljar skriker men ingen gör något för att hjälpa. Föraren av bilen pratar i mobiltelefon medans andra bilar försöker klämma sig förbi vilket betyder att de måste köra dryga decimetern från den skadade mannen. Hela scenen var avskyvärd och sammanfattade en av de saker som jag har absolut svårast med i Thailand.

På väg tillbaka efter en svettig runda så tog jag vägen via soi 51 istället. I hörnet på Sukhumvit och soi 51 har du förutom ett på fancy butiker även en ganska välkänd uteliggare som huserar där. Han är som oftast skitig, full och lite skum. En typisk kille man tar en extra sväng runt eftersom man inte riktigt vet vad han skall ta sig för när man passerar. Idag var det dock lite annorlunda. Framför oss stannar en Merca S-klass och ur baksätet kommer en medelålders herre i skinande vit skjorta ut. Hans chafför plockar ur en hink med vatten, en trasa och en påse med mat ur bakluckan. Sedan börjar mannen i den vita skjortan att tvätta av den halvnakan, tokskitiga och råpackade mannen som låg utslagen på gatan. Jag var helt förstummad och blev stående i flera minuter och bara tittade. Mannen tvättade ömsint den gamle uteliggaren och det presenterade en bild av en på riktigt empatisk och altruistisk handling som man inte kunde vänta sig när han klev ur sin flashiga Merca.

När jag kom hem kunde jag inte sluta förundras över vilket speciellt land Thailand är. Jag har mkt svårt att se att någon av situationerna skulle kunna hända i Sverige. Jag har mina ideer om hur buddismen påverkat men tror det handlar om långt mycket mer än så.

Jag älskar och hatar ofta Thailand på en och samma gång. Olika sidor av samma mynt. Ibland är Sabai och sanuk-mentaliteten underbar och ibland driver den mig till vansinne. Ibland Kreng Jai mkt inspirerande och ibland känns det lite medeltida. Ibland är.. ja vadå?

För mig är Thailand på gott och på ont. För mig är Thailand motsättningar i kubik - ibland omöjliga att förstå med min begränsade logik.

Någon annan som upplever samma sak?

...

På väg tillbaka efter en svettig runda så tog jag vägen via soi 51 istället. I hörnet på Sukhumvit och soi 51 har du förutom ett på fancy butiker även en ganska välkänd uteliggare som huserar där. Han är som oftast skitig, full och lite skum. En typisk kille man tar en extra sväng runt eftersom man inte riktigt vet vad han skall ta sig för när man passerar. Idag var det dock lite annorlunda. Framför oss stannar en Merca S-klass och ur baksätet kommer en medelålders herre i skinande vit skjorta ut. Hans chafför plockar ur en hink med vatten, en trasa och en påse med mat ur bakluckan. Sedan börjar mannen i den vita skjortan att tvätta av den halvnakan, tokskitiga och råpackade mannen som låg utslagen på gatan. Jag var helt förstummad och blev stående i flera minuter och bara tittade. Mannen tvättade ömsint den gamle uteliggaren och det presenterade en bild av en på riktigt empatisk och altruistisk handling som man inte kunde vänta sig när han klev ur sin flashiga Merca.

...

Han kanske bara tog hand om sin gamle far.?

Han kanske bara tog hand om sin gamle far.?

Tanken slog mig men avfärdade det relativt snabbt. Killen var helt klart hi-so med mkt deg. Ett thailändskt barn med de ekonomiska möjligheterna skulle nog aldrig tillåta en förälder bo på gatan.

Blev det ingen bild på tvagningen?

Blev det ingen bild på tvagningen?

Nej, hade inte kameran med mig eftersom jag var på Squashklubben. Först senare slog det mig att jag har en riktigt bra kamera i mobilen. Synd att säga att man är skarp..

Synd att du inte tänkte på mobilkameran, hade varit in fin bild att se..

Tanken slog mig men avfärdade det relativt snabbt. Killen var helt klart hi-so med mkt deg. Ett thailändskt barn med de ekonomiska möjligheterna skulle nog aldrig tillåta en förälder bo på gatan.

Hade ju annars varit en motsättning av rang...

Visst kan man förfasas över att thailändare ofta skiter i att hjälpa en trafikskadad.

Men först ska man nog också fundera lite på varför du själv valde

att inte hjälpa mc-killen som låg på gatan?

Acklimatiserad i den motsägelsefulla thailändska moral och etiknormen valde ju även du

att bara stirra på eländet, och förmodligen gjorde du så därför att du är fullmatad

med förmaningar och skräckhistorier som pekar på att du själv kan råka illa ut

om du stannar och hjälper till vid en olycka.

Även Thailändare är ”rädda” för att dras in i andras elände.

Otaliga är de historier där oskyldiga blir anklagade för både olyckan och sedan

tvingas betala både sjukhusräkningar och polismutor för att ta sig ur situationen.

Att en förmögen och välklädd man väljer att göra en personligt karmafrämjande handling

genom att ägna 15 minuter åt att piffa upp en trashank är naturligtvis

positivt för båda parter, men att det skulle röra sig om en helt igenom

altruistisk handling tvivlar jag på.

Intressanta iakttagelser var det i alla fall – men dessvärre blev det inga bilder på händelserna, vilket var lite tråkigt med tanke på ditt stora fotokunnande.

Mvh

SN

Hej

Tack för berättelsen som speglar kontrasternas Thailand, och visst kan det vara lite påfrestande och svårförståligt ibland.

Men just olikheterna är ju samtidigt en del av charmen, även om jag precis som du har svårt att acceptera att inte alla automatiskt försöker hjälpa någon som har drabbats i t.ex en trafik olycka eller har medkänsla för dom som är fattiga.

Men att bättre bemedlade gör olika saker för att enligt traditionen i buddismen skaffa sig själva karma genom att utföra goda gärningar är ganska vanligt, även om den här mannen hade valt ett lite ovanligt sätt, och jag tycker personligen att det denne man gjorde var oerhört fint oavsett motiv, och det visar att det finns hopp för människan även i denna relativt onda värld, normalt väljer väl dom flesta kanske att skänka pengar eller grejor till fattiga, barnhem, skolor eller sjukhus.

Thailand är precis som många andra länder i asien lite av kontrasternas land med större skillnader än vi Svenskar är vana vid, med extremt rika / extremt fattiga, lugn / stress, ordning / kaos, rent / smutsigt, skyskrapor / skjul, mätta /hungriga, utnyttjare /utnyttjade, lyx / slum, o.s.v

Mvh Isan Lover

Visst kan man förfasas över att thailändare ofta skiter i att hjälpa en trafikskadad.

Men först ska man nog också fundera lite på varför du själv valde

att inte hjälpa mc-killen som låg på gatan?

Nu förutsätter du att jag inte gjorde något. Jag utelämnade del av historien eftersom det inte hade något med poängen att göra och antagligen skulle ta fokus från det jag egentligen ville ha sagt.

Nu förutsätter du att jag inte gjorde något. Jag utelämnade del av historien eftersom det inte hade något med poängen att göra och antagligen skulle ta fokus från det jag egentligen ville ha sagt.

Hej,

om det är så att jag misstolkade din egen gärning vid olycksplatsen,

så ber jag om ursäkt för det.

- Själv vet jag inte om jag skulle ha stannat för att hjälpa till eller om jag

fåraktigt fortsatt att glo på eländet medans jag passerade.

Förmodligen hade jag inte varit någon osjälvisk hjälte . . . vilket jag pinsamt måste erkänna.

SN

Acklimatiserad i den motsägelsefulla thailändska moral och etiknormen valde ju även du

att bara stirra på eländet, och förmodligen gjorde du så därför att du är fullmatad

med förmaningar och skräckhistorier som pekar på att du själv kan råka illa ut

om du stannar och hjälper till vid en olycka.

Även Thailändare är ”rädda” för att dras in i andras elände.

Otaliga är de historier där oskyldiga blir anklagade för både olyckan och sedan

tvingas betala både sjukhusräkningar och polismutor för att ta sig ur situationen.

.Mvh

SN

Hur ligger det till med det igentligen?

Jag har ju själv hört historier från vänner och bekanta hur dem skitit i att stanna och hjälpa faranger vid olyckor då dem är rädda att få en massa räkningar ifrån polisen.

En kompis boende i Thailand stannade och inväntade polisen vid en mopedolycka och det första polisen frågade om det var hans vän som krockat.

Då han svarade att så inte var fallet sa polisen att det visst var hans vän som låg där. Han tog sin mopen och åkte där ifrån i blixtens hastighet.

För några månader sen så var jag en sväng till Pattaya och

satt på kvällskvisten med en kollega och drack en öl.

Helt plötsligt så kör en Thaikille in i en parkerad bil med sin moppe

och landar 3-4 meter ifrån där vi sitter.

Polis anländer och börjar fråga ut oss och känslan att detta

är vårat fel tilltar, min kollega som bott i Thailand i över femton år

och talar rätt så bra thai hade ett styvt jobb att förklara för lagens långa arm

att vi inte alls hade med den här olyckan att göra.

Att han nämnde nån polischef han kände var kanske till hjälp.

Nej, jag hjälper inte till vid varken olyckor eller annat i Thailand efter denna händelse.

Skulle det ske igen skulle jag skyndsamt avlägsna mig.

Thailand är precis som många andra länder i asien lite av kontrasternas land med större skillnader än vi Svenskar är vana vid, med extremt rika / extremt fattiga, lugn / stress, ordning / kaos, rent / smutsigt, skyskrapor / skjul, mätta /hungriga, utnyttjare /utnyttjade, lyx / slum, o.s.v

Mvh Isan Lover

Instämmer - tack för intressant läsning.

Jodå, Thailand är verkligen kontrasternas land, på många sätt och på gott och ont. En av anledningarna till att jag tycker så bra om Thailand är just att det är kontrasternas land.

Fast man får jobba med att få in vissa saker, det är nog en process skulle jag tro.

Själv har jag väl kommit nästan ända fram.

Nej, jag hjälper inte till vid varken olyckor eller annat i Thailand efter denna händelse.

Skulle det ske igen skulle jag skyndsamt avlägsna mig.

Inte det minsta förvånad!