Möte med extrem fattigdom

[size=6]Möte med extrem fattigdom. [/size]

Jag har åkt runt en hel del i Laos och besökt små bergsbyar långt från turistorter och slagits av hur enormt fattigt många familjer har det. Jag skulle gärna vilja hjälpa till på något sätt men har inte kommit på någon idé hur jag skulle bära mig åt. Dels på grund av lättja, jag vill inte dra igång en insamling och organisera inköp och leverans av det inköpta och dels på grund av att jag själv inte är tillräckligt rik för att själv donera tillräckligt för att det skall göra någon skillnad..

Den här gången så reser jag runt med "Violen" och det öppnar upp många dörrar som har varit stängda för mig tidigare. Violen kommer från ett ställe som ligger bara några kilometer från Laos så hon behärskar språket och hon växte upp under enkla förhållanden och förstår hur det känns att vara fattig.

Jag berättade för henne om mina tankar och vi började fundera om man inte kunde göra något iallafall.

Hon tyckte att man kunde köpa lite snacks eller frukt och sedan åka upp till byarna och dela ut till barnen.

Barn finns det otroligt många av och de flesta av dem såg ut att ha det tufft i sina trasiga och smutsiga kläder.

Vi pratade med vårt resesällskap Gerry och hans tjej och de var givetvis med på noterna. Gerry som är sportintresserad föreslog att vi kunde köpa en fotboll eller två och hans tjej föreslog att vi kunde köpa böcker och pennor och skänka till skolan.

Vi bestämde oss för att åka iväg tidigt en morgon för att hinna med så mycket som möjligt.

Frukost och den sista biten av planering.

Violen såg beslutsam ut.

Som jag nämnde så är jag absolut inte rik och för att få mest valuta för pengarna så åkte vi till morgonmarknaden för att handla. Vi gick runt med en varsin bunt pengar och handkade. Tjejerna hade en stor fördel då de kunde förklara syftet med att köpa storpack och de fick bra priser.

Jag och Gerry lyckades säkert hyfsat bra också för vi fick ihop ett par fyllda kassar.

Steg ett: Avklarat !

Vi fick ihop två fyllda ryggsäckar och även moppekorgarna fylldes. Vi lade allting löst i ryggsäckarna för att det skulle bli smidigare.

Här hamnade böcker och pennor.

Den här byn passerades därför att jag och Violen redan hade gjort en provresa hit för att dela ut grejer.

När vi kom till nästa by så började vi dela ut godsaker.

Det finns mycket kvar i ryggsäckarna.

En del barn var avvaktande och skygga men de flesta tyckte att det var spännande med de bleka utlänningarna som kom med godsaker.

Violen kunde ju prata med byborna och det underlättade mycket för oss. När vi kom till början på en by så gick ryktet som en löpeld om oss och när vi kom till byskolan så stod läraren där med en massa barn.

Här delade vi ut böcker och pennor till alla barn som hade ställt upp sig i ett led.

Glada donatorer och mottagare.

Det finns fortfarande mycket kvar i våra ryggsäckar och korgar.

// Luke the Drifter

Härligt att se dessa bilder värmer gött i hjärtat. Mvh Maitan.

Strålande, strålande Luke och company.

Bra initiativ och att det kommer till rätt personer som behöver detta.

All heder åt er.

Rebnel

Vi fortsätter och hittar några barn som hjälper till med försörjningen.

Jag har rest runt i Thailand och sett mycket fattigdom men människorna uppe i bergen i Laos lever mycket enklare än vad jag har sett någonstans i Thailand.

Alla hjälps vi åt.

Resan går från by till by och flera gånger så har vi blivit uppmärksammade utav de äldre och vi har fått frukt och godsaker som tack för vårt värv. Det tackar vi för ty vi kan dela ut dessa i nästa by.

På väg mot nästa by.

I en by så tar vi lunchpaus och det serveras det som finns.

Fisk och kyckling.

Hela restaurangpersonalen på en och samma bild.

Utanför restaurangen så var det samling vid pumpen.

De vackra Laotiska bergen.

När vi kom till nästa by så var det nästan slut på både godsaker, skolmaterial och frukter. Vi hade i alla fall en sådan tur så att vi igen fick kontakt med några lärare på skolan och kunde samspråka med dem via vår tolk "Violen".

De berättade att det här var första gången som någon västerlänning kom hit och skänkte saker som vi gjorde. Det var i och för sig inte speciellt konstigt för hon sa att vägen som vi hade åkt inte var mer än några år gammal och att byn tidigare hade varit ganska isolerad.

Här så delade vi ut i stort sett allt det vi hade kvar och det inkluderade en fotboll. Gerry var fotbollsspelare i sin ungdom och vi fick ihop två lag så att vi kunde spela lite.

Efter slutsignalen så var det uppställning med våra internationella lag. England mot Sverige med inhyrda spelare från Laos.

Sedan poserade Luke och Gerry med skolfröken och en del av hennes elever.

Efter väl förrättat värv så åkte vi tillbaka mot hembyn igen inna det skulle bli mörkt.

Hemvägen.

// Luke the Drifter

[size=6]Varför ? [/size]

Nu vill jag försöka förklara varför jag har skrivit denna tråd. Min intention är absolut inte att placera en gloria på mitt huvud, ej heller slå mig själv för bröstet och visa hur duktig jag är.

Jag vill visa att man kan försöka hjälpa till med någonting även om Du inte har en förmögenhet eller stark organisation i ryggen.

Med små medel och några timmars jobb så har vi förhoppningsvis skänkt glädje och väckt nyfikenhet hos många barn. Jag själv känner mig väldigt glad att kunna skänka någonting och det har inte kostat mig mer än en kväll på krogen skulle ha kostat mig och en kväll på krogen hade med största sannolikhet inte fått mig lika glad när jag somnar på kvällen som jag gjorde efter vår resa.

Tack för att Du har läst tråden !

// Luke the Drifter

[size=6]Möte med extrem fattigdom. [/size]

.

Som jag nämnde så är jag absolut inte rik och för att få mest valuta för pengarna så åkte vi till morgonmarknaden för att handla. Vi gick runt med en varsin bunt pengar och handkade. Tjejerna hade en stor fördel då de kunde förklara syftet med att köpa storpack och de fick bra priser.

Jag och Gerry lyckades säkert hyfsat bra också för vi fick ihop ett par fyllda kassar.

Väldigt bra initiativ

Steg 2 kan vara att starta någon form av skola som barnen har nytta av. Det är förmodligen ingen lukrativ branch men det går kanske att se till att det går runt med hjälp av gåvor från knösusar med dåligt samvete

Satan va glad man blir, det finns inget som ger en större tillfredställelse, jo, det också! Än att se den tacksamhet som blickar från dessa människor förmedlar!

Skitstrongt Gary o Luke, bockar och tackar för vi får vara med på resan!

Luke,

Önskar jag kunde ge dig mer karma. Bra gjort!

Hej

Tack för alla fina bilder och berättelserna ifrån Laos som verkligen är fattigt och outvecklat, men också oförstört, ursprungligt och naturligt på ett sätt som Thailand inte är i samma grad längre, enligt mig är det lite som att resa i en tidsmaskin, dom har ungefär den standard och levnadsnivå som byarna i norr och nordost i Thailand hade för 25-30 år sedan.

Och lite godis och fotboll är ju något som alltid går hem hos barnen extra pluss till er för det.

Hoppas att många forummedlemmar tar sig en tur dit, om inte annat för alla fina naturupplevelser i deras berg, djungel och floder för det är folket där värda.

Mvh isan lover

Satan va glad man blir, det finns inget som ger en större tillfredställelse, jo, det också! Än att se den tacksamhet som blickar från dessa människor förmedlar!

Skitstrongt Gary o Luke, bockar och tackar för vi får vara med på resan!

Själv så blir jag ledsen av att se sådan tacksamhet...

Bra initiativ, bara t.ex. en fotboll kan nog glädja en massa barn under lång tid .

Respekt och hatten av! Var i Laos i vintras och det var absolut det fattigaste land som jag besökt.

Kanon heder åt er för det ni gjort super strongt , med lite kan mycket hända

Fina bilder och fin berättelse,men det finaste var ju det ni gjorde

Vackert gjort av er bugar för er

vet själv att me små medel kan man göra många ungar glada

'

Denna bild e från nyår då alla ungar i byn fick en stor påse me godis leksaker ,pennor,böcker