Möt våren i Prag!

Superklasse HC

4 timmar sedan, skrev audirs2:

Och fullt med snygga tjejer e det! 

Hehe...på kvällen kanske, såg inte så många dagtid.

Herr Chang har talat.

Det är precis det här mpr behöver dvs kvalitetstrådar och inte ett enda skitsvar (hitintills,tack och väl).

Härligt HC,din berättarkonst är svårslagen.  

Efter besöket hos Staropramen måste jag gå någonstans där jag kan röka och få en öl. Denna trevliga uteservering låg bara ett kvarter bort. Jag gillar verkligen Staropramen Granat.

Tvärs över gatan ser jag ett ställe med intressant namn. Möjligen har jag varit i Thailand för mycket och har alltför livlig fantasi, men det stället måste undersökas!

Jaha… det såg väl mysigt ut därinne… men inget speciellt exalterande?

Jaså, det här är varför stället heter Play House. En massa spelautomater!

Välsorterad bar för att vara en spelhall. Jag blir lite frestad att beställa en LIIT, men det får nog vänta till kvällen.

Nu måste jag kolla kartan lite, så jag går tillbaka till hotellet och sätter mig på den lilla balkong man erbjuder rökare. Ingen rökning på rummet, men med fint väder och riktigt bra internet så går väl det bra.

Jag bor på fjärde våningen, men som tur är finns det hiss. Jag provade att gå ner för trappan en gång, och insåg snabbt att det skulle bli lite väl ansträngande att gå upp för den Det verkar vara högt i tak i denna byggnad, så det blir många trappsteg. 

I hissen finns en mobil som man kan använda om hissen plötsligt stannar mellan två våningar. Eller för all del vid andra akuta problem om man inte har egen mobil. Hotellet är normalt bemannat mellan 08.00 och 20.00. Man får nyckel till både ytterdörr och hotellrum, och dom behåller man så länge man bor där.

Nu minns jag inte vad jag gjorde på eftermiddagen, tydligen inget jag tyckte var värt att fotografera i varje fall. På kvällen är jag väl lite hungrig, och besöker stället som ligger granne med hotellet.

Det finns mycket maträtter på menyn, här endast första sidan.

Jag nöjer mig med gulaschsoppa för endast 10 kronor. Det tar bara tre minuter att få in den, och den är mycket god.

Nästa dag är det dags att öka längden på promenaderna! Jag bor alltså på västra sidan av floden, men det mesta av intresse verkar finnas på östra sidan. Som tur är finns det gott om broar över floden.

Kristina har ju rekommenderat att jag ska promenera istället för att trassla med spårvagn och tunnelbana, och det blir ju en bra ursäkt för diverse behövliga vätskekontroller längs vägen

Jag kommer till ett ställe där man skyltar “Garden Open”, och jag misstänker servering på innergården. Jajamen, ett mikrobryggeri med servering både inne och ute. Jag väljer förstås den stora innergården.

Det visar sig att detta mikrobryggeri är inhyst i ett kloster, och man ombeds på grund av det att avstå från vulgärt och högljutt språk. Det var ju tur att jag inte hade vissa MPR-medlemmar som sällskap

Ställets egenbryggda öl smakar fint, jag gillar speciellt den mörka 13 grader. 15 kronor för 0,4 liter är det definitivt värt.

Efter att ha rättat till vätskebalansen är det nu dags för dagens huvudattraktion, en av de få saker som jag i förväg visste att jag bara måste göra. Det är nämligen så att i Prag finns vad man hävdar är världens största privata museum dedikerat till Apple.

Tråkigt nog är det totalt fotoförbud inne på själva museet, men man får ta bilder i receptionen. Tyvärr väljer den söta receptionisten att gömma sig när jag tar en bild.

Fast en liten glimt får ni här då hon är distraherad av annat.

Inträdet kostar 100 kronor, och man hävdar att allt överskott går till välgörenhet. Vilket jag inte tvivlar på, det är knappast några fattiglappar som byggt upp denna stora samling.

http://www.applemuseum.com/en/

Det är ingen guidning, man går själv omkring i fem eller sex stora rum som är fyllda med montrar med Appleprodukter. Man kan få utförlig beskrivning av samtliga objekt på sin mobil, en tjänst som erbjuds när man köper sin biljett. Dock inget jag behövde…

Man har samlat på sig enorma mängder Appleprodukter, jag uppskattar att man har 99% av allt Apple producerat fram till 2012. Att man slutat vid 2012 beror antagligen på att då var Steve Jobs död. Utställningen är nästan i lika hög grad en hyllning till Steve Jobs, många foton och citat på väggarna.

Man har heller inte nöjt sig med ett exemplar av varje produktlinje, man har exempelvis en stor monter med minst 100 iPod. Nu har ju Apple inte haft 100 distinkta modeller av iPod, men om man ska ha ett exemplar av varje färg som erbjöds…

Jag hade väl sett det mesta tidigare, men det var trevligt att äntligen få se en 20th Anniversity Mac i verkligheten. Det väckte också en hel del minnen till liv att se äldre Macar som jag en gång haft men inte längre har. Jag har skrivit mycket kod på dessa Macar en gång i tiden.

Det var också en hel del information på väggarna om hur de olika produktlinjerna utvecklas genom åren. Mycket detaljerat och pedagogiskt uppritat med tidsaxlar. Korrekt information vad jag kunde se, möjligen har man någonstans förväxlat lanseringsår i USA med lanseringsår i Tjeckien.

När jag går ut från själva utställningen har man lite mer att erbjuda. Här har man planterat träd på en liten innergård. Det är givetvis äppelträd av sorten McIntosh.

Steve Jobs var ju vegetarian, och här har man en liten servering där man kan köpa Steve Jobs favoritmat och dryck. Det vill säga sallader och diverse fruktjuicer importerade från Kalifornien. Och annat säkert mycket hälsosamt. Jag avböjer dock när man frågar om jag vill köpa något, just nu är jag liksom mer sugen på en öl

Så här ser det ut på utsidan. Jag är mycket nöjd med besöket, det var värt en lång promenad!

Endast ett kvarter bort hittar jag en tilltalande uteservering. Detta är en äldre del av Prag, och det går förbi väldigt mycket turister på de smala gatorna.

Växelkursen mot svenska kronan är lite tveksam här.

På vägen till Apple Museum har jag sett detta ställe, och då man skyltar med biljardrum måste jag bara gå in där. En äldre byggnad, och mycket vackert på insidan.

Och här det fina biljardrummet. Tyvärr var det ingen som ville spela med mig.

Det var mycket kaffe, bakelser och andra sötsaker på menyn. Men det gick givetvis också att köpa öl samt man fick röka vid vissa bord.

Man kunde också njuta av diverse inramade och kraftigt uppförstorade något dekadenta gamla foton.

Kunde inte undvika ytterligare ett stopp på promenaden tillbaka. In igen på klosterbryggeriet och en enkel köttsoppa. Plus förstås några mer av bryggeriets öl

Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

Prag och mycket öl passar av någon konstig anledning. Oftast blir man  mycket törstig. Kan det ha med luften att göra

Ja, nu är jag liksom varm i kläderna, så jag lägger in nästa kapitel!

Nästa dag, lördag 7 maj, blir jag väldigt trött efter att Kristina trugat i mig en stor frukost. Min lösning blir att gå från hotellet och runt hörnet in på en större gata där jag hittar lämplig uteservering. Jag beställer en Vodka Red Bull, och den serveras med ingredienserna separerade. Vilket passar mig fint då jag gärna blandar själv.

Jag har nu förstått att just denna bro är lämplig att använda när jag ska över till östra sidan av floden.

På denna karta ligger mitt hotell längst ner vänster, och bron är den som är överst på kartan. En inte alltför besvärande promenad.

På östra sidan av bron finns denna något märkliga byggnad. Den kallas Dancing Building, och vad jag förstår när jag tjuvlyssnar på passerande grupper av turister har Fred Astaire och Ginger Rogers en gång i tiden dansat där inne.

På väg till min första destination passerar jag en inbjudande park. Ännu mer inbjudande är att i hörnet av parken finns ett litet ställe där man erbjuder “take-away beer”. Jaså? Jag har i och för sig noterat att en del turister snubblar omkring hållandes plastmugg med öl eller vin, men det var första gången jag såg ett ställe som säljer sådant. Detta måste provas! Jodå, en halvliter utmärkt öl i plastmugg kan köpas för tio kronor, och den tar man med sig vart man vill.

Jag väljer att ta med min öl in i parken, och hamnar av en ren tillfällighet på A-lagarnas bänk. Äsch, nu överdriver jag… jag såg inga A-lagare. Min enda bänkgranne var en äldre välklädd herre som inte drack något, han bara satt och njöt av parken. Det kom förstås en något tveksam person och ville köpa en cigarett av mig, vilket jag sålde. Mest för att få veta det gängse priset, och det visade sig vara en krona. Sen gick han.

Med lämpligt sittunderlag kunde man förstås även sitta i gräset, men det hade inte jag. Enligt Lonely Planet ska det finnas att köpa eller hyra, men det såg jag inte.

Detta är den lilla stugan i nordvästra hörnet av parken. Där fanns alla sorters dryck, mat, glass etc. Och allt man köpte kunde man ta med sig, eller konsumera på serveringen utanför eller på taket. Jag fick också låna den mycket prydliga toaletten. Varför finns det inte något sådant i Slottsskogen? OK, det var en retorisk fråga…

Jag kan inte låta bli att köpa en öl till, och njuta av den vackra parken och det fina vädret. Efter dessa två öl är det dock hög tid att gå vidare mot första målet. Kanske bäst att kolla kartan först? Apple Maps och GPS bekräftar att jag befinner mig i parkens nordvästra hörn, och det verkar ju vara nära till mitt mål längst upp till höger på kartan.

Jodå, det blev en kort promenad från parken. Många hugade gäster utanför, och “cold beer, pretty girls and ice hockey” är ju frestande.

Jag går in och frågar om man får röka någonstans på stället. Javisst, säger den trevliga servitrisen och visar mig till det rum som är avsett för rökning. Menyer för mat och dryck är snabbt vid mitt bord, och jag noterar att man har något man kallar Long Island på drinkmenyn. Nu blir jag sugen… så jag beställer med bestämd röst en Long Island Ice Tea. Men då blir servitrisen förvirrad, vill jag ha en Long Island och en Ice Tea? Ööh, nej bara en Long Island. Det visar sig bli en helt godkänt LIIT, inte perfekt, men det får man ju sällan.

Jag orkar inte ta bilder på alla söta servitriser, och det är väl tur att det finns en rulle hushållspapper på mitt bord. Jag menar... ifall jag skulle bli lätt svettig av skönheterna  

Sen provar jag deras blandning av lager och mörkt öl, som de kallade “Half Mix” eller något liknande. Också godkänd.

Nu är det väl hög tid att äta något? Frågar jag mig själv. Åtminstone litegrann? OK, jag beställer in Calamari, det vill säga friterad bläckfisk. Precis lagom för min aptit då.

Nu vidare mot nya mål, jag hade tänkt mig det lilla distriktet som Lonely Planet påstår har en massa pubar, vinbarer och cocktailställen. Måste dock vila lite på vägen, och då hamnar jag på ett sunkställe igen. Jag vill ha en mörk öl, men det har man inte på fat. Kan jag möjligen tänka mig en burk istället? Visst, för all del. Tio kronor för en god halvliters burk öl på en trots all trevlig innergård duger åt mig.

Lägg märke till att nu har jag köpt tjeckiska cigaretter, motsvarigheten till Marlboro Light som här kallas Marlboro Gold. 36 kronor per paket, inte så mycket billigare än Sveriges 55+ kronor, men ändå. Dessutom är det 20 cigaretter per paket, inte blåsningen 19 cigaretter som det är i Sverige.

Nu undrar kanske någon varför jag tycker det är en blåsning. För att, jo det finns andra länder med 19 cigaretter per paket, men där packar man normalt paketet 6-7-6. Medan paket med 20 cigaretter förstås packas 7-6-7. I Sverige är man dock så listiga att när man öppnar paketet ser det ut som om det är packat 7-6-7. Men det finns liksom ett hål i mitten av paketet, och man hoppas väl att köparen inte ska märka det, och inte notera att det står 19 finstilt på paketets utsida.

Jag är tydligen ensam kund så här en sen lördag eftermiddag. Det kommer dock en hyfsat snygg dam ut och sitter med mig. Jag får inte ta bild. Hon föredrar att prata tyska, och hon har en något förvirrande berättelse. Hon kommer från landsbygden, och är nu i Prag med sin fyraårige pojke. Ähum… det hänger inte ihop riktigt och när hon ser min skepsis lämnar hon.

Nu vidare mot Lonely Planets rekommenderade nöjeskvarter. Det verkar rätt dött på dessa gator, 18.15 är kanske i tidigaste laget. Jag hittar dock en lockande uteservering, och det är ju Happy Hour 16.00-19.00 så jag beställer dagens andra LIIT. Också helt godkänd, dessutom kommer solen fram runt byggnadens hörn så jag sitter bara och jäser. En och annan vacker välklädd dam som passerar skadar ju inte  

Jag trillar nästan av stolen när jag får in notan. 35 kronor för en äkta LIIT? Det är vad jag kallar Happy Hour. Men nu dags att gå vidare, jag har inte gett upp hoppet om riktigt intressanta ställen än. Det är dock fortfarande ganska dött på dessa gator, så jag chansar på en sidogata. Där finns ett för all del trevligt ställe, men lika dött där. Jag gillade verkligen deras inglasade innergård.

Inredningen tilltalar mig.

Så även den trevliga servitrisen som pratade hyfsad engelska. Jag började med en GT, och var bara halvvägs in i den när hon återvänder och frågar om allt är till belåtenhet? Och vill jag kanske ha något mer? Nja… inte just nu… eller vänta lite! Har du någon speciell tjeckisk drink att rekommendera?

Hmm… nej, det finns väl inte några tjeckiska drinkar… men vi har typisk “shot with beer”! Jaha, en shot med öl beställer jag då, och det kommer ju in snabbt.

Efter att jag tagit ovanstående bild insisterar servitrisen på att ta en bild av mig. Och det är kanske enda bilden på mig i Prag.

Det var ju en välsmakande shot. Och vid närmare förfrågningar visar det sig att hon menade “shot made from berries”, inte “shot with beer”. Jaja, det ska tydligen vara gjort av bär som växer i Tjeckien. Och vid närmare eftertanke kommer jag på att jag antagligen sett folk dricka detta med kaffe på diverse uteserveringar. Varför sitter dom med ett litet glas vatten till sitt kaffe tänkte jag först

Servitrisen visar exakt vad för dryck det rör sig om. Den uppmärksamme kan notera en reflektion i spegeln… jag är inte BTT

Lite mer folk nu inomhus, så jag fastnar på detta ställe en stund.

Jag får dock vika mig ganska tidigt… promillen tar ut sin rätt. Blotta tanken på att gå tillbaka samma väg jag kom ter sig väldigt ansträngande. Nog för att jag skulle hittat, men det skulle väl tagit minst en timma. Servitrisen ringer gärna efter taxi åt mig, och jag hinner ta ytterligare en shot innan den kommer. Man har skickat en onödigt stor bil för mig, men OK.

Jag har som tur är ett visitkort från hotellet med adress, så chauffören knappar in. Och han kör sedan helt korrekt vad jag kan se. Kostnad endast 50 kronor. Motsvarande resa i Göteborg bedömer jag till 200 kronor.

Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

Guldtråd, har själv varit ett antal gånger i Prag men bara rört mig i Praha 1 och 3.

Härligt HC! Prague here I come!

45 minuter sedan, skrev 65Selander:

Guldtråd, har själv varit ett antal gånger i Prag men bara rört mig i Praha 1 och 3.

Ja, jag bodde tydligen i Praha 5, men rörde mig mest i Praha 1, 2 och 3. Man har alltså i Prag numrerat sina stadsdelar, lite förvirrande när man läser historien:

https://en.wikipedia.org/wiki/Districts_of_Prague

Denna karta snodd från länken ovanför:

Men det finns väl praktiska fördelar, och det påminner lite om Kazakstan. Jag var först på sjukhus 5, men opererades på sjukhus 12

Herr Chang har talat.

Nu förstår jag varför det landet ligger i världstoppen på listan över öldrickande.Väntar på nästa........rapport.

Tack för denna resa! Den ger mersmak. Får skriva upp Prag på ställen att besöka.

Söndag 10 maj går jag ner till matsalen för frukost cirka 10.00. På TV ser jag ett maraton, och jag tänker att jag har ju faktiskt dagarna innan sett lite förberedelser för maraton. Det är alltså Volkswagen Prague Marathon som pågår. In kommer en exalterad Kristina och utbrister att nu kommer dom snart! Det visar sig att loppet kommer att passera precis utanför hotellet.

Jag är snabbt på benen och går ut, men jag hinner inte få bild på annalkande tät eskorterad av polisbilar. Fotomiljön är heller inte den bästa, men jag fick några bilder.

Jag avslutar min frukost och går upp på den större gatan nära hotellet. Loppet pågår fortfarande.

Det här var en bekväm åskådarplats

Jag har tidigare noterat att toaletten ofta finns i källaren på alla dessa pubar, så denna gång när naturen kallar behöver jag inte fråga. Jag går in och tittar efter en trappa ner. Mycket riktigt, det finns en och den är ganska typisk.

Entusiasmen hos trumslagarna ökar ju fler deltagare som ligger bland de sista i loppet passerar.

Jag går längs västra sidan av floden, och det verkar som jag hittat en senare del av banan.

Det var många japanska deltagare i loppet, och den här damen var lite speciell.

Här är tre fjärdedelar av sträckan avverkad, och denna deltagare har nog tänkt sig att med bestämda steg klara hela distansen.

Ett mål denna dag var den mest berömda bron i Prag, Charles Bridge. Tyvärr en riktig turistfälla. Bron i sig var väl imponerande, men enorma skockar turister och mängder av försäljning över hela bron förtog intrycket en hel del. Det var många konstnärer där, en del sålde sina verk av stadsmiljöer i Prag medan andra ägnade sig åt porträttmålning av de turister som var villiga att betala för det. Givetvis också en massa krimskrams till salu.

Här har uppenbarligen sista deltagaren passerat, så nu är det dags att plocka bort avspärrningar.

Nästa mål är stället U Fleku som sägs vara mycket berömt.

http://en.ufleku.cz

Det blir en del promenad hit och dit på små krokiga gator, men med karta på mobil och GPS hittar jag dit. Jag ser att en större grupp turister ska gå in just då, men jag tränger mig skamlöst före så jag hinner beställa öl innan de lägger beslag på alla servitörer.

Längst in finns som så ofta en trevlig innergård. Vi blir underhållna av en dragspelare.

Jag såg en servitör komma gående med många öl på sin bricka, och jag trodde väl att det var en beställning från ett större sällskap. Inte alls visar det sig. Han går helt enkelt runt och trugar de kunder som inte har någon öl, alternativt har tomt i glaset, och frågar om de vill ha en öl. Ja, det var ju mycket praktiskt!

Inte nog med det… en annan servitör går runt med en bricka shots och frågar om man vill köpa en. Ja tack, självklart!

Mina inköp noteras pragmatisk nog endast på denna papperslapp. Gud nåde den som försöker kladda på denna lapp, den får endast servitörerna skriva på!

Att jag betalt notan markeras på detta sätt. Något kvitto får man inte. Jaha, knappt hundra kronor för två öl och två shots. För övrigt kan nämnas att förväntningarna på dricks inte verkar vara så höga i Prag. Många servitörer verkade riktigt glatt överraskade när jag la på cirka 10%.

Nu är det dags att gå vidare. Av en ren händelse råkar jag passera Hooters, så det får väl bli ett besök till där. Se här hur man indikerar vilken toalett som är för herrar och vilken som är för damer.

Jag blev lite fundersam när jag såg denna dam, hon var ju inte klädd i klassiska Hooterskläder. Å andra sidan sysslade hon mest att städa upp borden när gästerna lämnat. Är det upp till den anställde, eller ska det finnas en tydlig rangordning?

Var ju bara tvungen att prova den klassiska kycklingen. Fick in tio bitar, men jag valde nog lite fel när jag beställde. Det var nämligen väldigt starkt kryddat, och jag fick bara i mig en och en halv bit innan min mun sa stopp. Ölen slank dock ner

Nu på väg till hotellet, över den numera välbekanta bron.

Prag har sin beskärda del av kladdpellar, just detta konstverk såg jag på många ställen.

Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

När man läser Herr Changs resetrådar så står det snart ganska klart att karln reser på tok för lite.

Måndag 9 maj blev det inte mycket gjort. Jag är dock sugen på att sitta och slöa några timmar i min favoritpark, så jag går mot den. Givetvis med några stopp på vägen… och så här skyltas det utanför en pub om det finns rökavdelning men rökning inte tillåten överallt.

Framme i parken ser jag till min förvåning en hund som springer omkring utan koppel. Är det tillåtet?

Troligen inte, alla andra hundar jag såg var kopplade.

Lite underhållning i parken med hjälp av ett mobilt piano.

Ja, alla tre spelade samtidigt.

Utsikt från rökbalkongen på hotellet. Det är alltså Staropramens bryggeri som ligger precis intill.

Från mitt hotellrum kan jag se bryggeriets skorsten.

På kvällen spelar Tjeckien mot Sverige i ishockey-VM. Kristina tycker inte jag ska gå till någon pub och heja på Sverige, men detta råd, gett i all välmening struntar jag i. Jag håller låg profil innan matchen, och tillåter mig bara en kort glädjeyttring när Sverige gör 1-0 och sedan 2-0. Det muttras en del bland övriga gäster, och bartendern ser lite bister ut.

Desto gladare miner när Tjeckien utjämnar till 2-2 och sedan tar ledningen och vinner med 4-2. Det är väl tur att jag inte förstår tjeckiska, för jag misstänker att många spydigheter yttrades

Jaha, tillbaka till hotellet för imorgon ska jag gå upp 06.00. Taxi beställd till 08.00, och Herr Prokrastinator har som vanligt inga planer på att packa något kvällen innan. Men det löser sig nätt och jämnt, och nästa dag 07.59 är jag i receptionen. Någon egentlig utcheckning är det inte, jag bara lämnar tillbaka nycklarna. Taxin är på plats, så det är bara att åka mot flygplatsen.

Chauffören är väldigt stolt över sin nya Mercedes som han fått levererad under gårdagen. Han säger att jag är hans andra kund i denna bil.

Inte mycket trafik denna morgon, så jag anländer flygplatsen 08.25. Kostnad 140 kronor. Ungefär samma sträcka som min bostad till Landvetter, men då kostar det 460 kronor. Det kan ju i och för sig röra sig om svarttaxi i Prag, för jag fick inget kvitto.

Min flight ska gå 11.15, så jag är ju tidigt ute. Incheckning har inte öppnat, och det gick förstås inte att checka in online. Min bokning finns inte enligt Amadeus! Lyckligtvis säljer man öl där, så jag väntar en stund utanför och passar på att suga i mig några sista cigaretter då jag vet att snart väntar åtta timmar rökfritt.

Jag noterar att tjänsten att plasta in sitt bagage finns, och det var en hel del kunder. Har inte sett detta förut, men tydligen finns det på många flygplatser. Gör man det för att ens bagage är lite trasigt, eller är man rädd att personal typ Knasen ska misshandla väskan?

Min bokning existerar förstås fortfarande, och jag får mina boardingkort. Raskt vidare till loungen! Ganska liten lounge i Prag, men helt tillräcklig.

Jaha, några små bitar härifrån kan väl vara lämpligt som frukost, något jag inte hann med på hotellet.

Det var riktigt trevligt att sitta här.

Intressanta sittplatser.

Något magert utbud av sprit, men det finns ju gin.

Dock ingen tonic, men äppeljuice kan väl passa mig

Ingen panik att boarda än, däremot ökar ångesten inför åtta timmar rökfritt. Finns det möjligen något rökrum här inne på flygplatsen frågar jag personalen. Nja, en trappa ner finns en bar med ett rökrum. Den hittar jag snabbt, men jag måste köpa något om jag ska röka där. Jaja, en riktig GT då. Serveras omixad, och lägg märke till askfatet. Det råkar inte bara stå där på disken, det ingår i min beställning då jag uttryck intresse för rökning. Jag kan tänka mig att man har lite problem med snåljåpar som vill använda deras rökrum utan att köpa något.

En helt OK gaskammare.

Vid gaten händer något märkligt. Planets pilot kommer dit och håller ett längre anförande om att inom kort måste ni boarda planet så effektivt som möjligt. Stuva in ert handbagage så fort som möjligt och sätt er, och var inte i vägen för andra passagerare. Och det är absolut inga problem med flygplanet! Allt på perfekt Oxfordengelska.

Ja, det flyter väl på och vi kommer iväg som planerat. Jag måste berömma British Airways för mycket trevlig och serviceinriktad personal, åtminstone i business class. Även om maten lämnar lite att önska.

Framme på Heathrow ska jag byta från Terminal 3 till Terminal 5, och det går ju smidigt. Sen förstås ytterligare en säkerhetskontroll. Den var lite annorlunda än vad jag sett innan. Man står i en kö, och man har fyra platser där man kan lägga upp sådant som ska röntgas. Jag har blivit tilldelad plats nummer 4, och behållaren plockar jag underifrån. Sedan ska behållaren skjutas över på bandet bakom.

Faktiskt inget dumt system, man blir inte stressad av personer som är bakom en när man tömmer fickor, tar av sig bältet och så vidare.

Full och go som jag var tog jag utan betänkligheter ett antal foton där utan att någon protesterade. I USA hade jag väl blivit arresterad

Ingång till British Airways lounge Terminal 5.

Här lyckades jag då fördriva cirka tre timmar.

Till slut tillbaka på Landvetter, och nu var det bråttom till gaskammaren

Därmed avslutar jag denna berättelse, stort tack för visat intresse! Hoppas Tommy är nöjd nu, åtminstone för tillfället  

Alla mina foton i denna tråd är tagna med iPhone 6s Plus. Nästa resa utomlands är bokad från 6 till 16 september, destinationen håller jag tills vidare för mig själv. Det är inte Thailand eller Tjeckien…

Herr Chang har talat.