Moral,etik och medmänsklighet, finns det?

Utan att behöva jämföra så kan man ju nöja sig med att konstatera det själviska i beteendet att inte stanna.

Hade en liknande upplevelse vid hoi sanäng i Surin där en moppe med två killar blir påkörda av en mötande pickis.

Båda ska svänga och i svängen tar pickisen kurvan för snävt med resultatet att moppen får sig en kyss från sidan och rasar ner i ett djupt dike.

Grabbarna på moppen far ganska illa och blöder rätt kraftigt. Pickisen som var vållande stannar inte utan kör bara lugnt vidare.

Jag kommer precis bakom och stannar och lägger upp grabbarna på mitt flak för ilfart till sjukan.

På sjukhuset får killarna första frågan om det var jag som var vållande.

När killarna svarade nej och att jag bara körde dem till sjukan blev läkaren nästan sur.

Ingen undrade om någon tagit regnummer på vållande pickis.

Besvikelsen därför att dom inte kunde skinna farangen, j-la mutkolvar

Baa

Var med om en olycka 1995 i hembyn(bland de första ggr där)Åkte bakpå en mc som kördes av en släkting,på en bro(detta var vid loy krathong)sprang en liten flicka från ena sidan till den andra utan att se sig för.Det bar sig inte bättre än att mc:n körde på den lilla(10 år)och hon for i backen med blod strömmande från ena örat,reaktionen som följde skrämde mig verkligen,många vid bron skrek att det var jag som körde och att jag skulle betala.De sket fullkomligt hur det var med flickan,tilläggs kan att flickan var föräldralös och bodde hos sina mostrar,själv fick jag skador i ansiktet och på ena benet(upptäckte jag senare)Jag ropade efter någon som kunde skjutsa henne till sjukhuset och efter många om och men så kom vi iväg på ett pickupflak,jag bevakat av mostrarna(de trodde väl att jag skulle smita)Det var en ganska kylig kväll så jag satte flickan i lä under färden till hospitalet.Väl framkomna till sjukhuset så hade flickan piggnat till och kunde undersökas av läkaren.Skadorna var bara ytliga som tur var.Flickan och jag låg i samma rum och det var då de påtalade att jag oxå var skadad (bruten tå och sårskador)Flickans mostrar visade sig INTE på hennes rum utan satt ute och förhandlade med släkt till mig om hur många tusen jag skulle betala Så Ba några större känslor för människoliv tror jag inte finns men desto större begär efter pengar.Historien slutade iaf lyckligt,flickan kunde åka hem samma kväll och farangen betalade sjukhuskostnaderna och 3000 bath till till de giriga mostrarna.Mvh Måne som fortfarande har kontakt med den lilla flickan som nu är stora damen och mor själv

Men hur många av oss bryr sig på riktigt...?

Vi kanske egentligen är totalt egoistiska, vi människor??

Jag hänger med Surin!

Jag sköter mina, så ..!

Mvh

Kimmo

hej

bra inlägg AV BAA/MÅNE O DET BLEV + . har haft tanken flera ggr finns det verkligen så många korkade människor, eller är det mig det är fel på.

men en sak har jag i alla fall lärt mig från mina resor,sköt dig skälv o skit i andra

enklaste sättet för att må bra.

funderar på att besöka lankawi en längre tid, då th blir värre för varge år.

Det sägs ju att man stannar inte vid en olycka. Anledningen är naturligtvis de orimligt tuffa och hårda förhållande som du utsätts för vid det rättsliga efterspelet. Men att kalla de skyldiga för känslokalla och empatilösa tycker jag är att överdriva. Jag är säker på att det är "systemet" som format denna företeelse, och inte bristen på känslor eller empati.

I de flesta fall tror jag dessutom att den skyldige (eller representant) tar kontakt med familjen för att förhandla om en uppgörelse. Kommer man överens så ingår det också i överkommelsen att familjen lägger ned sina skadeanspråk mot den skyldige och då tror jag att polisen automatiskt lägger ned fallet.

Ex. svärmor körde ihjäl en gående man för ca 2 år sedan. Hon avvek dock inte från olycksplatsen. En syster till mitt ex tog på sig skulden till olyckan genom att påstå att det var hon som körde bilen. Detta gjorde hon för att rädda svärmor från fängelset. Jag följde dramat på nära håll och kan väl bara konstatera att det bästa är nog att dra iväg så långt som möjligt från olycksplatsen och ligga lågt några veckor. Därefter skickar man en representant till den drabbade familjen. Representanten säger att han känner till den skyldige och säger att han vill göra rätt för sig och göra upp med familjen. Jag tror faktiskt att de flesta Thai är ganska noga med att tänka på sin karma. Det är mycket dålig karma att ta ett liv, även om det sker via en olycka. Jag tror också att den skyldige har några intensiva månder nära Buddha för att komma i rätt balans med sin karma.

Borgensumman för att få ut systern från fängelset sattes till 250.000 Baht. Efter domstolsförhandlingarna slutade ersättningen på 25.000 Baht som familjen betalade till den drabbade änkan. Myndigheterna släppte systern och hon fick inga påföljder för olyckan utöver de 25.000 Baht.

Kan väl också tillägga att det fanns ytterliggare en möjlighet att komma ut från fängelset utöver att betala borgen. Det räckte att en statsanställd tjänsteman med en inkomst på 25.000 (eller om det var 30.000Baht) gick i borgen för henne så fick hon lämna fängelset. Och se det fanns det. Av en tillfällighet så dök det upp en gammal lärare från hennes universitet och hon ställde givitvis upp för sin favoritelev. Läraren var dessutom vän med fängelse direktören. När fängelse direktören kallade upp systern via högtalarsystemet, så hände något märkligt. systern blev plötsligt väldigt högt rankad på fängelset och alla ville vara vän med henne...hehe hon började trivas riktigt bra i fängelset och det gick faktist ingen nöd på henne.

Om jag skulle bo mer eller mindre permanent i Thailand, skulle jag etablera en kontakt med en advokat. Det är oerhört viktigt att ha "rätt" advokat, med erfarenhet av brottsmål av den här typen. Och om olyckan är framme och du sitter i buren, så är det betydligt svårare att därifrån fixa en erfaren bra advokat.

Kör försiktigt där nere

Silom

Jag brukar påtala att det egentligen inte är så stor skillnad på hur svenskar och thailändare tänker men just detta fall är undantaget som bekräftar regeln, finns ganska många forresten .

Det finns lika mycket etik, moral och empati bland thailändare som det finns hos svenskar men den tar sig ganska olika uttryck även om jag tycker mig märka att Bkk over- och overmedelklass ligger ganska nära oss, forutom de som är politiker for de saknar oftast etik, moral och empati men det känner vi ju ocksa igen från Sverige om än på en helt annan nivå .

For den vanlige thailändaren är släkt och närmaste vänner mycket viktigare än vad de är for oss svenskar men folk som hamnar utanfor denna cirkel är närmast ointressanta. Det är nog mer pragmatiskt än något annat så formodligen kommer thailändare om en generation eller två tänka som vi gor idag och formodligen tänkte svenskar i mina far- och mor- foräldrars generation ungefär som thailändarna gor idag. Man är beroende av släkt och vänner, ekonomiskt och socialt, från den dag man fods på ett helt annat sätt an vi är i Sverige och givetvis känner man en plikt att återgälda det på något sätt när man blir äldre. På något sätt antar jag att mängden empati man orkar med är konstant och bryr man sig så mycket mer om sina närmsta än vad vi gor så finns det helt enkelt inget kvar till outsiders.

Den där myten om att den som stannar och hjälper till alltid får skulden är nog en urban legend som många thailändare, och utlänningar, använder for att komma undan från skulden att inte hjälpt till. Flera gånger då diskussionen kommit upp, då någon sett en olycka och urskuldat sin brist på hjälp med ovanstående ursäkt, så har jag frågat om någon känner till något fall då en hjälpsam samarit verkligen åkt dit men det är det aldrig någon som gor utan det är det vanliga "nej, men jag har hort..". Maipenrai har både positiva och negativa inneborder.

Den där myten om att den som stannar och hjälper till alltid får skulden är nog en urban legend som många thailändare, och utlänningar, använder for att komma undan från skulden att inte hjälpt till. Flera gånger då diskussionen kommit upp, då någon sett en olycka och urskuldat sin brist på hjälp med ovanstående ursäkt, så har jag frågat om någon känner till något fall då en hjälpsam samarit verkligen åkt dit men det är det aldrig någon som gor utan det är det vanliga "nej, men jag har hort..". Maipenrai har både positiva och negativa inneborder.

Jag brukar påtala att det egentligen inte är så stor skillnad på hur svenskar och thailändare tänker men just detta fall är undantaget som bekräftar regeln, finns ganska många forresten .

Det finns lika mycket etik, moral och empati bland thailändare som det finns hos svenskar men den tar sig ganska olika uttryck även om jag tycker mig märka att Bkk over- och overmedelklass ligger ganska nära oss, forutom de som är politiker for de saknar oftast etik, moral och empati men det känner vi ju ocksa igen från Sverige om än på en helt annan nivå .

For den vanlige thailändaren är släkt och närmaste vänner mycket viktigare än vad de är for oss svenskar men folk som hamnar utanfor denna cirkel är närmast ointressanta. Det är nog mer pragmatiskt än något annat så formodligen kommer thailändare om en generation eller två tänka som vi gor idag och formodligen tänkte svenskar i mina far- och mor- foräldrars generation ungefär som thailändarna gor idag. Man är beroende av släkt och vänner, ekonomiskt och socialt, från den dag man fods på ett helt annat sätt an vi är i Sverige och givetvis känner man en plikt att återgälda det på något sätt när man blir äldre. På något sätt antar jag att mängden empati man orkar med är konstant och bryr man sig så mycket mer om sina närmsta än vad vi gor så finns det helt enkelt inget kvar till outsiders.

Den där myten om att den som stannar och hjälper till alltid får skulden är nog en urban legend som många thailändare, och utlänningar, använder for att komma undan från skulden att inte hjälpt till. Flera gånger då diskussionen kommit upp, då någon sett en olycka och urskuldat sin brist på hjälp med ovanstående ursäkt, så har jag frågat om någon känner till något fall då en hjälpsam samarit verkligen åkt dit men det är det aldrig någon som gor utan det är det vanliga "nej, men jag har hort..". Maipenrai har både positiva och negativa inneborder.

Nu menade jag inte med mitt inlägg att folk var rädda för att hjälpa till. Jag menar att många drar om de har möjlighet vid en ex. dödsolycka, för att slippa den ganska besvärliga utdragna processen med polis och domstol.

Hej

Jag resonerar så här, händer det en olycka i vår by eller på en plats som jag är känd så hjälper jag naturligtvis till.

Och jag räknar inte med några efterföljder p.g.a. detta snarare tvärtom.

Men är jag i t.ex Bangkok eller någon annan plats så lägger jag mig inte i det hela om det finns andra människor på plats.

Då låter jag dom som är boende där agera, och ser egentligen ingen anledning att lägga mig i.

Mvh Isan Lover

Hej

Jag resonerar så här, händer det en olycka i vår by eller på en plats som jag är känd så hjälper jag naturligtvis till.

Och jag räknar inte med några efterföljder p.g.a. detta snarare tvärtom.

Men är jag i t.ex Bangkok eller någon annan plats så lägger jag mig inte i det hela om det finns andra människor på plats.

Då låter jag dom som är boende där agera, och ser egentligen ingen anledning att lägga mig i.

Mvh Isan Lover

Ja IL,

Men hur gör du om du på resa utanför dina trakter i Isaan på landsbygden stöter på en trafikolycka? Och det finns inga boende i närheten?

Finns det alltid andra på plats?

Herr Chang har talat.

Det handlar val ytterst om civilkurage och medmansklighet. Sjalvklart finns det en potentiell risk att skiten hamnar i knat pa den gode samariten som hjalper till, men vad har man for alternativ? Skita i att hjalpa nagon som blivit pakord, far spo av pojkvannen pa gatan, osv - ar det en sadan person man vill vara. Kan inte kanna annat en forakt for ryggradslosa individer som anvader bade mojliga och omojliga bortforklaringar till att inte hjalpa en manniska i nod.

Forhoppningsvis reagerar fler med magen an med huvudet i sadana situationer. Kanns som den cyniska och ibland omanskliga attytiden som ibland rader i Thailand ar nagot man forhoppningsvis aldrig anammar.

IL,

Att du inte kan se nagot skal att blanda dig i eller hjalpa till om nagon ar i behov av hjalp utanfor bygransen tydliggor hur "egoistiskt" och cyniskt du resonerar och du tar effektivt dod pa myten om dig sjalv som en man som varnar de svaga och utsatta i samhallet.

Hej Wille och Chang

Om ni läser det jag skrev "Men är jag i t.ex Bangkok eller någon annan plats så lägger jag mig inte i det hela om det

finns andra människor på plats."

Med "om det finns andra människor på plats" menar jag precis det jag skrev, då lägger jag mig inte i.

Men om det inte finns andra människor på plats ingriper jag naturligtvis var jag än är.

Sedan har en del varit inne på det här med familjens sammanhållning i Thailand, jag tycker att den sammanhållningen är en

styrka, och för det mesta är det något positivt, även om det i den här tråden tas upp negativa effekter av denna.

Att ingå i den gemenskapen känns alldeles underbart.

Mvh Isan Lover

Apropå ingenting så läste jag någon gång att detta med att rädda en thailändares liv kan få oväntade följder. Som livräddare väntar man sig kanske viss tacksamhet och möjligen några gentjänster. Istället är det så att man ingripit i tingens naturliga utveckling, och är därmed ansvarig för denna persons väl och ve så länge personen lever. Med allt det kan innebära...

Är det verkligen så?

Herr Chang har talat.

Hoppas verkligen att det inte är så Har tillräckligt många att försörja ändå Mvh Måne

Jag fick lära mej tidigt i Thailand att "imorgon är en annan dag" och det synsättet både förklarar och förbryllar mycket för mej