Moppeutflykt med och utan Mekong.

[size=6]Dag 1[/size]

En ny dag grydde och nya äventyr bara väntade på oss. Jag hade dragit upp lite planer för en moppeutflykt och vaknade tidigt och försökte få liv i Violen som inte alls var speciellt morgonpigg

Den här gången visste jag att det skulle bli en lång utflykt och ville därför ha mopparna i så bra skick som möjligt och kollade oljor och bromsar på farkosterna. Jag visste att kedjan på min moppe hängde som grenarna på en hängbjörk och ville ordna det innan vi åkte. Vi åkte till en verkstad och verkmästaren sa att den här kedjan är totalt slut och det måste kapas en länk.

Verkmästaren kapade kedjan, smorde upp den och fyllde på luft i båda hojarna och jag blev lite nervös över den kommande verkstadsfakturan. Fakturan landade inklusive material på 40 baht och jag kunde pusta ut

Efter verkstadsbesök, matpaus och tankstopp så hade klockan blivit över tolv på dagen och jag fick jaga på mina medryttare så att vi skulle komma fram innan mörkret föll.

Vägpirater ?

När vi hade kommit tio mil så var det dags för vätskepaus och tjejerna blev både förvånade och glada över att jag tog in vatten vid stoppet.

Varthän ?

Är det här i närheten racerbanan Laguna Seca ligger ?

Nu var vi väldigt nära vårt slutmål och vi stannade till vid en liten sjö och bergen som Du ser i bakgrunden tillhör Laos.

Fortsättning följer !

// LtD

När skuggorna började bli långa så var det hög tid att ta in på ett härbärge för jag försöker att undvika att köra i mörker.

Nu hade det slumpat sig på det viset att vi var i en stad som hette Ban Phaeng och i någonstans i mitt huvud hörde jag ljudet av varningsklockor börja pingla ! Betyder inte Phaeng dyrt på thailändska ?

Jag försökte jaga på mina medryttare för att åka vidare men de vägrade som två istadiga ardennerston och jag fick rekapitulera och började leta rätt på någonstans att sova.

Jag hittade på en liten resort och vi tog in där och tyckte att rummet var perfekt.

Kanske det till och med finns något i minibaren ?

Solnedgång och snart läggdags.

Men innan det var dags att krama kudden så skulle vi givetvis ut och äta en liten kvällssupè. Vi gick till en bufférestaurang och vi tog ett bord men Violen och hennes kompis började dra ihop en massa bord och stolar ? Vad är nu det här för hyss ?

Töserna var inte bara sluga som rävar utan även hungriga som vargar och högg in på godsakerna.

Snart nog så fick jag veta varför det hade dragits ihop en massa bord och stolar. Det rullade in en Pick-up och från både hytt och flak så vällde det ut folk som siktade in sig på vår hörna. Det visade sig att det var Violens två systrar och deras barn och respektive Exakt i det här ögonblicket så såg jag sammanhanget mellan byns namn (Phaeng) och vart det barkade hän.

Jag höll god min och försökte konversera så gott det gick. Utan Violens tolkhjälp så hade jag nog mest suttit tyst för det blev inte många meningar på engelska.

I gott sällskap !

Vi hade ett mycket trevligt samkväm och när det var dags att avlägsna sig så beställde jag in notan men servitrisen bara skakade på huvudet och till slut så gick det upp för mig att den redan är reglerad

Jag skämdes nästan för att jag hade tagit för givet att den skulle landa framför mig

Vi rullade tillbaka mot vår lilla stuga och somnade gott efter dagens 22-mila etapp i sadeln.

Fortsättning följer.

// Luke the Drifter

Härlig berättelse !!!

[size=6]Dag 2[/size]

Vi sov gott men jag vaknade till med ryck när en moppe startade utanför vårt fönster. Där ute stod ju bara våra två moppar och nu var en av dem på väg bort i mörkret ! Violen vaknade också och tjöt att nu blir mopparna stulna.Jag flög upp ur sängen och slet upp dörren och rundade hörnan och beredde mig på trubbel. Jag håller ut armarna och hindrar skurken från att åka iväg.

Jag tittar till mot väggen och, vad i h-e, båda mopparna står kvar. Gissa om jag kände mig som ett fån och den stackars oskyldiga mopedisten undrar säkert vad det är för fel på faranger.

Den natten sov jag oroligt för jag blev ändå lite misstänksam med tanke på att jag hade sett att det rullade en massa moppar utan nummerplåt i området.

Men morgonen kom och båda mopparna stod fortfarande kvar och jag gick ut på en promenad i stan för att få mig en kopp kaffe.

Jag satte mig utanför 7-11 med en kopp rykande kaffe och kollade in folklivet.

Efter en timme så var jag tillbaka i rummet och töserna var redo att åka vidare. Vi rullade iväg ett par kilometer och stannade till vid Mekongfloden för att ta lite bilder.

Vi letade rätt på en liten restaurang och tog nudelsoppa till frukost och började vår resa tillbaka mot Udon.

Redan på vägen upp så hade Violens kompis klagat över smärta i de bakre regionerna och på tillbakavägen tilltog klagosången. Så fort vi stannade så fick jag höra att hon hade ont i baken och det var såklart mitt fel. Jag mottog anklagelserna med jämnmod och smålog lite överseende och ibland pikade jag henne för att vara extremt ömtålig

Jag hittade en kompis.

När vi hade tio mil kvar till Udon så erkände Violen att hon också hade lite ont i akterpartiet.

Sedan så hände det enda missödet på resan, en av mopparna fick punka. Men jag tänkte som så att det är bättre att ett däck tappar luften än att någon av oss tappar humöret eller ännu värre, livhanken.

Vi hittade en verkstad som fixade moppen på ett kick och snart var vi på rull igen.

Vi stannade till en stund och jag föreslog en lite annan resrutt än den vi hade åkt dagen innan. Jag mötte lite motstånd för den var någon kilometer längre men efter lite övertalning så enades vi om att ta den ändå.

Sista biten gick som en dans och snart var vi tillbaka på hotellet och den kvällen behövdes det inte någon sömntablett för att somna.

Det var den lilla trippen det, drygt 45 mil på två dagar ombord på en liten thaimoppe.

// Luke the Drifter

Å farang röven var inte ömt?

C;D

45 MIL PÅ MOPPE??..DÅ HADE JA BLIVIT SKIIIIT GLAD OM ELÄNDET VARIT BORTA PÅ MORRON,INTE HADE JA TAGIT UR NYCKELN PÅ NATTEN HUR SOM HELST...

Trevlig berättelse. Tack för den.

trevlig tråd keep on the good work

Bra berättelse och bilder. Jag gillar själv sånna roadtrips.

Härligt - vilka tuffingar! Tillryggalägga så många mil på två hjul! Coolt!

Härlig berättelse:-)

trevliga bilder, tackar

Å farang röven var inte ömt?

C;D

Svar nej !

Farangarslet ifråga har blivit härdat under 25 års hojåkande runtom i Sverige, Finland och Norge.En gång så åkte jag 78 mil på en dag med min ögonsten.

Ögonstenen.

// LtD