Mobbing av hasip hasip barn...

Arkiverad
bob
Judas taught me how to lie....
18 nov. 2012#1

Som förälder till hasip hasip barn så har det alltid funnits en liten oro att barnen på ett eller annat sätt vill bli mobbade eller diskriminerade i samhället.

Hittills vad som har kommit till min kännedom får jag tillägga, så blev sonen när han gick i grundskolan kallad ”brunsås”. Jag vet att han tog illa vid sig och jag tänkte flera gånger på om jag skulle ringa till ”kompisens” föräldrar, men eftersom ”kompisen” var en som jag visste umgicks med sonen så lät jag bli. Rätt eller fel det vet jag inte, dock så umgås de fortfarande så här 10-12 år efter händelsen... När han nu har blivit äldre och han skall ut och jobba så har jag inte märkt av att han har haft svårt att få jobb eller liknande pga sin mörka hy (liknar mor sin). Han har både fått tillfälliga jobb och arbete längre tid under sommarn och liknande.

När det kommer till dottern så säger hon att hon ibland fick höra ordet ”blatte” och hennes Chilenska ”bästis” kusiner brukade kalla henne Kines. Detta var i grundskolan men inget liknande hände när hon gick på gymnasiet.. Även hon har lyckats att få extrajobb och liknande utan större problem...

Det som skiljer de två åt är att pojken i princip aldrig har haft invandrarkompisar mens dottern nästan bara har haft invandrarkompisar. När hon gick på gymnasiet så ändrades det en del och hon umgås nu med både och...

Sägas skall är att både sonen och dottern är inte de som pratar mycket om vad som sker och inte sker, detta kan vara en förklaring men jag tror faktiskt att de inte har haft några sörre problem pga sin mörka hudfärg eller sin thailändska bakgrund.

Så alla ni som har hasip hasip barn vill jag säga att jag utifrån min egen erfarenhet så tror jag inte hasip hasip barn blir mer mobbade eller retade än andra barn och jag hoppas att ni andra på forumet kommer att få eller har liknande erfarenheter.

Ha nu en trevlig söndagseftermiddag alla, för det skall jag ha

//bob

Soengsang
Avregistrerad
18 nov. 2012#2

Som förälder till hasip hasip barn så har det alltid funnits en liten oro att barnen på ett eller annat sätt vill bli mobbade eller diskriminerade i samhället.

Hittills vad som har kommit till min kännedom får jag tillägga, så blev sonen när han gick i grundskolan kallad ”brunsås”. Jag vet att han tog illa vid sig och jag tänkte flera gånger på om jag skulle ringa till ”kompisens” föräldrar, men eftersom ”kompisen” var en som jag visste umgicks med sonen så lät jag bli. Rätt eller fel det vet jag inte, dock så umgås de fortfarande så här 10-12 år efter händelsen... När han nu har blivit äldre och han skall ut och jobba så har jag inte märkt av att han har haft svårt att få jobb eller liknande pga sin mörka hy (liknar mor sin). Han har både fått tillfälliga jobb och arbete längre tid under sommarn och liknande.

När det kommer till dottern så säger hon att hon ibland fick höra ordet ”blatte” och hennes Chilenska ”bästis” kusiner brukade kalla henne Kines. Detta var i grundskolan men inget liknande hände när hon gick på gymnasiet.. Även hon har lyckats att få extrajobb och liknande utan större problem...

Det som skiljer de två åt är att pojken i princip aldrig har haft invandrarkompisar mens dottern nästan bara har haft invandrarkompisar. När hon gick på gymnasiet så ändrades det en del och hon umgås nu med både och...

Sägas skall är att både sonen och dottern är inte de som pratar mycket om vad som sker och inte sker, detta kan vara en förklaring men jag tror faktiskt att de inte har haft några sörre problem pga sin mörka hudfärg eller sin thailändska bakgrund.

Så alla ni som har hasip hasip barn vill jag säga att jag utifrån min egen erfarenhet så tror jag inte hasip hasip barn blir mer mobbade eller retade än andra barn och jag hoppas att ni andra på forumet kommer att få eller har liknande erfarenheter.

Ha nu en trevlig söndagseftermiddag alla, för det skall jag ha

//bob

Har samma erfarenheter, våra barn har aldrig vad jag vet blivit utsatta för mobbning pga sin etniska tillhörighet

Grabben som är 100% Thai, var väldigt populär bland flickorna när vi bodde i Sverige, de enda som har kommit med tveksamma kommentarer är faktiskt lärarna, men de riktade sig ej mot barnen utan mer mot "de där thailändskorna".ordagrant som de utryckte sig.faktiskt ett av alla skäl till att vi flyttade till Thailand.

Scandinaviancorner
18 nov. 2012#3

Du skulle gett fanskapet en känga mellan benen

hamnoi
Rövslickare
18 nov. 2012#4

Du skulle gett fanskapet en känga mellan benen

Vad är det för fel på ett inslaget pannben nu då?//Hn

Scandinaviancorner
18 nov. 2012#5

Han skulle haft både och!!

Enis
Sybarit
18 nov. 2012#6

När frugans son började i gymnasiet i valbo, så fanns det bara bubbas son och en annan thai där.

Ungdommarna i Valbo hade fått en god uppfostran av sina witetrash föräldrar och började genast med mobbing och började hänga upp lappar med hakkors...

Som tur är så är Valbo numera lite mera färggrant och inflyttning av "normalt" folk har ökat och dessa nassetendenser verkar ha fallit i glömska.

/Enis

Soengsang
Avregistrerad
18 nov. 2012#7

När frugans son började i gymnasiet i valbo, så fanns det bara bubbas son och en annan thai där.

Ungdommarna i Valbo hade fått en god uppfostran av sina witetrash föräldrar och började genast med mobbing och började hänga upp lappar med hakkors...

Som tur är så är Valbo numera lite mera färggrant och inflyttning av "normalt" folk har ökat och dessa nassetendenser verkar ha fallit i glömska.

/Enis

Lite kul att du nämner white trash.som är en mobbningsterm om inte annat!

http://arbetet.se/2011/09/02/om-white-trash-rasismen/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15719123.ab?teaser=true

bob
Judas taught me how to lie....
18 nov. 2012#9

När frugans son började i gymnasiet i valbo, så fanns det bara bubbas son och en annan thai där.

Ungdommarna i Valbo hade fått en god uppfostran av sina witetrash föräldrar och började genast med mobbing och började hänga upp lappar med hakkors...

Som tur är så är Valbo numera lite mera färggrant och inflyttning av "normalt" folk har ökat och dessa nassetendenser verkar ha fallit i glömska.

/Enis

Att ens barn blir utsatt för mobbning är något av det värsta som kan ske en förälder.

Jag tror att mobbning finns i de flesta skolor runt om i landet och det finns nog med säkerhet även en hackkyckling i varje klass. Och många gånger så är det nästan värre på småorter än i storstäderna tror jag...

Men bra att det verkat ha löst sig för "sonen" Enis

bob

hoggarn
Makrill
18 nov. 2012#10

E det mobbing ner hasip grabben i tvåan klabbar till flera grabbar i sjuan .?

Magrood
Mattayom ton มัธยมต้น
18 nov. 2012#11

Detta är ämne är det mest angelägna ämnet för mig.

:::

Om jag ska vara ärlig så är den enda saken jag är orolig om barnens och deras skolgång just mobbning och utanförskap.

När jag fick reda på att min före detta bonusson blev mobbad (det var sista skoldagen) höll jag på att smälla av. :-(

:::

Ibland tycker jag det är trist att behöva säga till Liam att han är kille och inte skulle ha rosa skor på sig. För egentligen tycker jag inte det spelar någon roll.

Jag tycker inte om att dela upp könsroller så tydligt och så tidigt.

Men för att inte öka risken för att han börjar bli annorlunda/mobbad så är jag tvungen att gå mot min värdering... och tror att det är ett sätt att skydda min son. :-(

:::

Känner mig inte så orolig om Linn eftersom jag upplever henne som en stark person. Hon vet vad hon vill och kan säga ifrån. Blyg verkar hon inte vara heller.

Sen tror jag att det är lättare för en invandrartjej än invandrarkille i ett västerländskt land.

:::

:::

Som tur är så verkar det finnas några invandrarbarn på barnens dagis.

Och en del av personalen är också invandrare.

Så jag hoppas att det är en positiv faktor.

:::

Tänkte också på en sak.

Förut så försökte jag att inte prata om "vad du är fin/snygg" till mina barn. För jag vill inte att de ska bli utseendefixerade människor.

Men här om dagarna tittar jag på mina gamla foton.

Jag var ju ganska söt ändå. :-) he he he

Men ingen hade sagt till mig att jag var söt eller fin, så jag har aldrig upplevt mig själv som söt eller fin.

Och i vuxen ålder så tror jag att jag har svårt att ta till mig när min make säger att jag är fin.

:::

Inte lätt att ge livets redskap till sina barn.

:::

Men man kämpar vidare.

Och nu efter typ snart fyra år så känns det lite säkrare . tack och lov!

:::

Kram på er!

Magrood

Sangwal
Sär skrivare
18 nov. 2012#12

Detta är ämne är det mest angelägna ämnet för mig.

:::

Om jag ska vara ärlig så är den enda saken jag är orolig om barnens och deras skolgång just mobbning och utanförskap.

När jag fick reda på att min före detta bonusson blev mobbad (det var sista skoldagen) höll jag på att smälla av. :-(

:::

Ibland tycker jag det är trist att behöva säga till Liam att han är kille och inte skulle ha rosa skor på sig. För egentligen tycker jag inte det spelar någon roll.

Jag tycker inte om att dela upp könsroller så tydligt och så tidigt.

Men för att inte öka risken för att han börjar bli annorlunda/mobbad så är jag tvungen att gå mot min värdering... och tror att det är ett sätt att skydda min son. :-(

:::

Känner mig inte så orolig om Linn eftersom jag upplever henne som en stark person. Hon vet vad hon vill och kan säga ifrån. Blyg verkar hon inte vara heller.

Sen tror jag att det är lättare för en invandrartjej än invandrarkille i ett västerländskt land.

:::

:::

Som tur är så verkar det finnas några invandrarbarn på barnens dagis.

Och en del av personalen är också invandrare.

Så jag hoppas att det är en positiv faktor.

:::

Tänkte också på en sak.

Förut så försökte jag att inte prata om "vad du är fin/snygg" till mina barn. För jag vill inte att de ska bli utseendefixerade människor.

Men här om dagarna tittar jag på mina gamla foton.

Jag var ju ganska söt ändå. :-) he he he

Men ingen hade sagt till mig att jag var söt eller fin, så jag har aldrig upplevt mig själv som söt eller fin.

Och i vuxen ålder så tror jag att jag har svårt att ta till mig när min make säger att jag är fin.

:::

Inte lätt att ge livets redskap till sina barn.

:::

Men man kämpar vidare.

Och nu efter typ snart fyra år så känns det lite säkrare . tack och lov!

:::

Kram på er!

Magrood

Jag berättar daglingen till min dotter hur vacker hon är, samt att jag älskar henne..

Tror aldrig ett barn kan få för mycket av det.

Rock on!

bob
Judas taught me how to lie....
18 nov. 2012#13

Detta är ämne är det mest angelägna ämnet för mig.

:::

Om jag ska vara ärlig så är den enda saken jag är orolig om barnens och deras skolgång just mobbning och utanförskap.

När jag fick reda på att min före detta bonusson blev mobbad (det var sista skoldagen) höll jag på att smälla av. :-(

:::

Ibland tycker jag det är trist att behöva säga till Liam att han är kille och inte skulle ha rosa skor på sig. För egentligen tycker jag inte det spelar någon roll.

Jag tycker inte om att dela upp könsroller så tydligt och så tidigt.

Men för att inte öka risken för att han börjar bli annorlunda/mobbad så är jag tvungen att gå mot min värdering... och tror att det är ett sätt att skydda min son. :-(

:::

Känner mig inte så orolig om Linn eftersom jag upplever henne som en stark person. Hon vet vad hon vill och kan säga ifrån. Blyg verkar hon inte vara heller.

Sen tror jag att det är lättare för en invandrartjej än invandrarkille i ett västerländskt land.

:::

:::

Som tur är så verkar det finnas några invandrarbarn på barnens dagis.

Och en del av personalen är också invandrare.

Så jag hoppas att det är en positiv faktor.

:::

Tänkte också på en sak.

Förut så försökte jag att inte prata om "vad du är fin/snygg" till mina barn. För jag vill inte att de ska bli utseendefixerade människor.

Men här om dagarna tittar jag på mina gamla foton.

Jag var ju ganska söt ändå. :-) he he he

Men ingen hade sagt till mig att jag var söt eller fin, så jag har aldrig upplevt mig själv som söt eller fin.

Och i vuxen ålder så tror jag att jag har svårt att ta till mig när min make säger att jag är fin.

:::

Inte lätt att ge livets redskap till sina barn.

:::

Men man kämpar vidare.

Och nu efter typ snart fyra år så känns det lite säkrare . tack och lov!

:::

Kram på er!

Magrood

Tack för ditt inlägg Magrood.

Någon gång i varje klass på föräldrarmöten så kommer mobbningsämnet på tal. Jag tycker det är bra att så är fallet för det är ett otyg.

Men, jag kommer i håg när ämnet togs upp på ett av mina barns föräldramöte (osäker om det var sonens eller dotterns föräldramöte jag var på), vet du vad första tanken som for genom mitt huvud? ”Bara det inte är min son/dotter som är drabbad”, jag skäms för att säga det för jag borde kanske ha tänkt ”Vad tråkigt, vad kan vi göra för att detta inte sker” Men det gjorde jag inte jag bara hoppades på att mitt barn inte var drabbad och vad jag har gjort för fel som förälder om så var fallet...

Kanske reagerade jag precis som alla andra föräldrarna i klassen, men jag kände mig lite dålig som människa att jag var så egoistisk och bara tänkte på mina egna barns väl och ve. Eller så var det en helt naturlig reaktion som jag hade...

bob

islander
18 nov. 2012#14

Men för att inte öka risken för att han börjar bli annorlunda/mobbad så är jag tvungen att gå mot min värdering... och tror att det är ett sätt att skydda min son. :-(

Det är tyvärr den största risken att man avviker, min systers barn råkade ut för mobbning när han gick 2a klass tror jag det var, han vägrade vara med och leka vissa lekar som går ut på de större barnen ska kränka/dominera andra barn, man bli mållös när barnen berättar hur sådana lekar går till.

Det skiljer bara två veckor mellan honom och min äldsta dotter så de höll alltid ihop, det resulterade bla i ett akutbesök då hon fick en sten kastad i pannan som var avsedd för kusinen (det är dessutom så att min fars kusin blev av med ett öga på det sättet så det finns liksom inprätat i uppfostringen hur farligt detta är).

Det var många incidenter, men skolpersonlan klarade inte av se mönstret utan såg varje händelse som enskild, det höll på i flera terminer, men till slut fick killen själv lösa problemet med knytnävarna och bli vän med några av de "stora" killarna.

Nu går de i sexan, och kusinen vill nu inte byta till det vanliga högstadiet, vi bor på "landet" så det är inte helt oproblematiskt.

strdd
18 nov. 2012#15

mobbing är det värsta en person kan råka ut för ..pisk ska mobbarna ha hårt å länge

📦 Den här tråden är arkiverad och går inte att svara på.