Mitt liv i Thailand( minnesberättelse

En kul tråd var det!

MVH

 Bra Tommy att du hittade tråden så kan jag fortsätta på minnesberättelsen.

Dom knasigaste ochh märkligaste historierna är kvar.

BTT

10 minuter sedan, skrev broder tuk tuk:

 Bra Tommy att du hittade tråden så kan jag fortsätta på minnesberättelsen.

 

Dom knasigaste ochh märkligaste historierna är kvar.

 

BTT

Nu var det Ju Esspe som "Lyfte" tråden, men jag ser fram emot fler storys!

MVH

Tiden när jag bodde i Center Condo var en märklig tid på många olika sätt. Man kan nog säga att den tiden gav mig en ovärderlig insikt i hur bartjejer verkar och fungerar.  Innan dess var jag som alla andra nybörjare som anländer till Pattaya ganska naiv och ett lätt byte för dom mest skrupelfria tjejerna.

Jag var och är en väldigt snäll person, möjligen ibland inte på nätet, men i verkligheten vill jag ingen något illa och detta uttnyttjades givetvis av garvade bartjejer.

Jim märkte givetvis att jag var snäll och lättlurad och hon påverkade naturligtvis Ya till att försöka dra mig vid näsan. Jim styrde och ställde bakom kulisserna. Ya var i grund och botten en ärlig och bra tjej som dom flesta bartjejer faktiskt är om dom inte hade varit utsatta för påverkan från allehanda andra figurer i sin närhet.

I alla fall så dröjde det inte länge innan det skulle införskaffas pass till Ya vilket skulle ske hemma i hennes Amphor eller vad det nu kallas. Så Ya åkte iväg en dag med en minibuss som jag fick betala 5000 baht för. Den hade Jim ordnat fram till ett som hon sa billigt pris. Det dröjde några dagar medan jag satt och väntade i condon med whisky och NHL hockey på tv som enda sällskap. Så efter några dagar dök Jim upp i condon med ett sorgset uttryck i ansiktet. Hon förklarade att Ya hade stora problem med att fixa ett pass för amphorn i byn skulle ha 30000 baht annars skulle Ya hamna i fängelse och deporteras till Kambodja. Så ville jag ha med Ya till Sverige så var det bäst att jag gav Jim pengarna som hon sedan skulle lämna över till Ya i hembyn.

Först tvekade jag starkt men jag var så nedkärad i Ya då så jag halade givetvis upp stålarna och gav henne.

I efterhand hamnade naturligtvis pengarna i Jims fickor eftersom det aldrig blev något pass för Ya. Förklaringen var att hon saknade ett giltigt ID kort för Thailand.

I alla fall så blev jag väldigt lycklig när Ya efter en vecka åter dök upp i condon. Även om glädjen givetvis grumlades av beskedet om passet. Men kärleken är ju sån att man alltid är positiv och ser möjligheter oxå där dom kanske inte kan finnas.

Kvällen efter att Ya återvänt gick vi på disco i north Pattaya och allt verkade vara frid och fröjd. Problemet uppstod efter att Ya druckit några öl för mycket och sa att hon skulle gå på toaletten. Det dröjde 15 minuter och jag väntade och väntade men ingen Ya kom tillbaka så till sist föreslog min kompis Kalevi att vi skulle åka hem till condon och vänta där istället eftersom han trodde att hon skulle komma dit så småningom.

Jag var givetvis i upplösningstillstånd och fruktade det värsta scenariot att hon hade återvänt till baren igen och satt där med en annan gubbe så på vägen till condon körde vi inom baren och frågade om dom sett Ya på kvällen. En tjej berättade att Ya dykt upp ungefär 20 minuter tidigare gråtandes och berättat för henne att hennes fd thaiman hade kommit till Pattaya och ville ha hem henne igen.

Jag blev förtvivlad och satte mig vid baren och började supa rejält tills även mina tårar började rinna och alla tjejerna tröstade mig och försökte få mig i säng men jag hade ju bara ögon för ya då.

Efter några svåra timmar så knackar någon mig plötsligt på axeln och jag vänder mig om och bakom mig står Ya med ett leende.

Det ögonblicket är kanske det vackraste ögonblicket under alla mina år i Pattaya

Fortsättning följer

NHL ishockey på tv,vilket år pratar vi om?😁

4 timmar sedan, skrev pust:

NHL ishockey på tv,vilket år pratar vi om?😁

Hade väl alla i Thailand i sin TV på mitten av 90-talet

5 timmar sedan, skrev pust:

NHL ishockey på tv,vilket år pratar vi om?😁

Ja, och thaipass gick väl bara att fixa i Bangkok och ett par ställen till.

Kul sytråd kör så det ryker 

6 timmar sedan, skrev rolba:

Ja, och thaipass gick väl bara att fixa i Bangkok och ett par ställen till.

Nu är inte sådana fakta så intressanta när en riktig thaiveteran drar sina skrönor.

5 minuter sedan, skrev Wangthong:

Nu är inte sådana fakta så intressanta när en riktig thaiveteran drar sina skrönor.

Rolba la väl in fakta, var har du dina fakta eller är det bara skrönor som du skriver

1 timme sedan, skrev Boa52:

Rolba la väl in fakta, var har du dina fakta eller är det bara skrönor som du skriver

Skönt att du är tillbaka och sätter folk på plats. På tok för mycket fjollor som tramsar här.

11 timmar sedan, skrev Boa52:

Rolba la väl in fakta, var har du dina fakta eller är det bara skrönor som du skriver

Men som vanligt förstod inte Snabelsjö-oraklet riktigt hela sammanhanget 

16 timmar sedan, skrev Soengsang:

Men som vanligt förstod inte Snabelsjö-oraklet riktigt hela sammanhanget 

Ibland undrar jag om han ändå inte driver med oss. Ingen kan väl vara så jävla ....

On 2019-11-29 at 19:31, skrev Wangthong:

Nu är inte sådana fakta så intressanta när en riktig thaiveteran drar sina skrönor.

Om du läser mellan raderna så förstår du att Ya givetvis inte alls var ute efter något pass eller hemma i hembyn.

Hon och Jim delade givetvis på pengarna för minibussen som aldrig fanns.

Hela historien om Amphorn och pengarna och hotet om fängelse var naturligtvis en stor bluff.

Icensatt av "moster" Jim som senare skulle visa ytterligare enorma kvaliteer som lurendrejerska och bedragare.

Hon fick visserligen betala ett pris till sist för detta beteende men den historien kommer en bit in i minnesberättelsen.

BTT

On 2019-05-21 at 23:31, skrev Wangthong:

Tasjkent var den ena skräckupplevelsen efter den andra. De hade ett bord med dricka när man kom in i byggnaden. 60 * 60 cm eller möjligen lite större. På bordet stod ett mindre antal coke, lite annan dryck och så massor med glas av odrickbar sovjetisk saft eller vad det var. Om man kom in bland de första kunde man rusa sig till en coke. 

Värsta gången kom vi till Tasjkent klockan 4 - 5 på morgonen. Alla fick sitta kvar i planet, klockan 6 när solen gick upp blev det olidligt het i planet. Varje gång man frågade när vi skulle flyga vidare sa de 30 minuter till. Det var ungefär som det enda de lärt sig säga på engelska var 30 minuter. De flesta flygvärdinnor var inte så duktiga på engelska. Också förvånande eftersom sovjet hade massor av bra engelska utbildningar. Fast de skulle väl jobba åt försvaret och underrättelsetjänsten. När vi lyfte efter drygt 6 timmar var man less att höra deras 30 minuter, som man hört gud vet hur många ggr.

 

Minns jag rätt sparade man mellan 1500 och 2000kr, när man åkte tidigt på sommaren. 

Ja det var flera darlingar för de kulorna