En liten förklaring till den kanske konstiga titeln.
Vanligtvis ser vi förföriskt vackra bilder från Thailand. Solnedgång i havet. Nattsiluett från Bangkok. En bredhattat kvinna på ett risfält. Absolut inte något fel på dessa bilder, men jag vill visa upp lite från ett annat Thailand.
Turismen i Thailand bidrar med ca 5% till BNP, jordbruket med ca 10%, industrin med ca 40% ! Alltså lite bilder från något som krasst uttryckt är ryggraden i thailändsk ekonomi. Och en tråd om en grå tråkig liten industriort står Ni kanske ut med.
Den här tråden kommer att handla om den lilla industriorten Nakhon Luang, ca 10 mil norr Bangkok. Närmsta stad är Ayutthaya ca 20 km bort. Inledningsvis en liten presentation av orten. Senare hoppas jag på att återkomma med lite mer om människorna och livet i Nakhon Luang (NL). Synd bara att jag är världens lataste fotograf så avsaknaden av bilder är oändlig.
Resan till NL kan börja.
För att ta sig till NL kör man väg 32. Som synes numera ganska hyfsad standard. 4 körfält och en ny "U-svängbro" på gång. I ståndet i förgrunden säljer dom en Ayutthaya specialitet. "Roti" d.v.s. pannkakor. Dock inte den vanliga "något" feta typer med div spännande fyllningar tpy banan, choklad och liknande. Här får vi hålla till godo med en ganska torr variant av pannkaka men med en färgglad fyllning av "draget" (spunnet) socker.
Om man kommer söderifrån så svänger man av åt vänster, för att komma åt höger.
Man kör då under en bro och där under bron passade jag på att ta ett par bilder för att visa att allt i NL inte är "fult". Vi har visserligen fortfarande ca 10 km kvar till "centrum" men NL sträcker ungeför hit. Det verkar varje lite stiltje i pråmtrafiken just nu eftersom så många bogserbåtar ligger inne.
Jag vet ett jobb som jag inte vill ha. Skeppare på den bogserbåt som vid färd nedströms agerar bromsbåt och alltså "backar sig fram". Snacka om nackspärr att ha rodret framför sig och färdriktningen bakom sig hela dagar!
I bakgrunden ser ni några av de pråmar som trafikerar floden. Vanligast lasten - sand. Hela landskapen här är platt som en pannkaka. Det finns inte en naturlig landhöjning över två meter, och eftersom floderna har en viss tendens att allt som oftas svämma över alla breddar måste man vid husbyggen/vägbyggen fylla upp minst 3-4 meter. Så det går åt en gräslig massa sand som måste "importeras" från mer kuperade trakter norrut.
Det är inte många månader sen senaste översvämningen och där jag stod när jag tog dessa bilder låg en dryg meter under vatten.
Vi är fortfarande kvar bara ett stenkast från stora vägen och när flyttade ner till Thailand för ca 5 år sen, och i väntat på att fixa ett eget hus bodde i NL, var den här 7-11 den enda "farangbutiken" i trakten.
Nu har det som synes dykt upp även en Lotus Express här och inne i centrala NL finns numera två 7-11 och en Lotus Express. Utveckling?
På väg in till centrum passerar man dessa lagerlokaler. Gigantiskt stora. Vad som finns i dom har jag inte en aning om men skylten utanför är trespråkig, thai,engelska,kinesiska, så det är nog något kinesiskt.
Bakom den här muren och häcken tillverkar dom gödningsmedel. Hur det går till vet jag inte, men dammar gör det något alldeles förfärligt.
Efter en längre period utan regn blev det riktig "deja vu" känsla när jag körde förbi här, för det vita dammet som for omkring på vägen såg precis ut som nysnö!
Det måste vara all den gödning som jag ofrivilligt för i mig varje gång passerar här som gjort att jag har "grott" bortåt 20 kg sen jag flyttade hit.
OTOP. One Tambon One Product (tambon = ort, kommun) Produkten här är plank. Säkert hundratalet butiker som säljer plank och i viss mån även förädlade träprodukter. Nån skog finns det dock inte i trakterna !
Avdelning förädlade produkter. Dessa dörrar är tillverkade i ett av snickerierna i NL. Gedigen teak 1,5 tum och handkarvade efter kundens önskemål. Prislappen 7000 bath st är nästan godkänd.
Har man nu inte pengar så att man kan handla med nya plankor kan man kanske få ihop till brödfödan på att sälja lite begagnad plånk.
Damen bodde när jag träffade henne i NL och hon ville gärna bo kvar där. Problemet var att det fanns inga kåkar med vettig standard/storlek till salu där. Med undantag för denna.
En japan, finns ganska många här eftersom många fabriker här är japanägda, hade drabbats av en extra svårartad asiatisk variant av "gula febern" och kärat ned sig totalt i en thaidam.
Olyckligtvis så ledsnade damen redan innan deras nya hus hade blivit klart. Japanen blev förbannad och drog hem till Japan och deras nästan färdiga jättekåk stod obebodd och var till salu sen ett par år tillbaka.
Lyckligtvis tyckte damen min att huset var fult så hon var inte intresserad. Tur för mig eftersom det bara ligger ett stenkast från gödningsmedelsfabriken så jag hade ändå inte velat bo där.
Då begärde han 10 mille. Hörde att han till slut fick sålt för 6 mille. Knappt markpriset eftersom tomten är på 2 rai.
Ja obebott skrev jag. Det var inte helt sant. Duvor i ett smått otroligt antal hade tagit kåken i besittning och trots att den numera är bebodd har dom inte lyckats bli av med alla än.
Nu är vi framme i NL. Mycket mer centralt än så här kan det inte bli. Och inte är det direkt mycket att hänga i gran.
NL består i princip av två korsande vägar och på den andra vägen ser det ut så här.
Här ligger även stans polisstation. En plats som jag räknar med att återkomma till vid ett senare tillfälle under rubriken "Mina pinsammaste stunder i Thailand".
Även "kommunhuset" ligger här. Granne med polisen.
I bakgrunden "risfabriken" som av någon anledning har hamnat mitt i stan.
Vi är på väg mot industriområdet i NL, som ligger ett par kilometer bortom själva stan. På vägen dit passerar vi det område där jag bodde medan jag väntade på att mitt hus skulle bli klart. Riktigt trevligt litet område faktiskt. Men thaimått mätt otroligt rent och väl underhållet.
En "radhuslägenhet" på ca 65 kvm kostade, och kostar fortfarnade, 2.500 bath/mån. För dyrt för de flesta fabriksarbetande thaiare och skylten förkunnar att det finns lägenheter lediga.
Den här kåken med 7-11, ligger mellan vägen och radhuslängorna. Den fanns dock inte när jag bodde där så närmsta "nödbutik" när ölen tröt fram på nattkröken var den 7-11 jag skrev om tidigare.
Olyckligtvis ca 11 km bort. Men det fanns alltid något thaiare som mot skälig ersättning, d.v.s. fri öl, offrade sig.
Förvisso förbjudet att sälja öl både på eftermiddagar och nätter i Thailand. Och på eftermiddagen (14-17) blir det ingen öl i 7-11, men nattetid så sover småstadspolisen så då går det bra!
Damen undrade varför jag började plåta kåkar i NL och när förklarade vad jag skulle göra blev hon "skitsur" för att jag inte hade plåtat lillgrabbens hem i NL.
När sonen föddes var hon redan singel med två barn och hade ingen som helst möjlighet att själv försörja ytterligare ett barn. Så hon lät adoptera bort grabben till en moster.
Troligtvis det beslut hon ångrat mest i sitt liv när hon bara ett halvår senare träffade mig. Nåväl vårt förhållande till både grabb och adoptivföräldrar är mycket gott och vi får träffa honom hur mycket vi vill.
Dom bor i huset med den "något" blekta blå skylten. Jag tycker att det känns som bara några månader sen när jag hjälpte dom igång med sitt "minimart" och var med och satte upp skylten. Trots att det rör sig om ett par år.
Har nog nåt med gubbens åldern att göra.
Äntligen framme vid industriområden. Det brukar sitta tre gubbar i vakten. Och det är just vad de gör. Sitter. Jag har aldrig sett dom göra något annat så riktigt varför dom sitter har jag inte fattat. Hålla nere arbetslöshetsstatistiken?
Ett hyfsat välskött industriområde. Ja, hyfsat välskött. Den här skylten skulle nog inte ligga på marken utan sitta på stativet. Man får inte vara alltför petig.
Trädgården vid entrén är dock föredömligt välansad.
Och denna grävda sjö, även den vid infarten, bidrar till det positiva intrycket.
Letar man sig bort till "Klubbhuset" blir kanske intrycket lika bra. Det lär ha funnits både bar och restaurang här tidigare. Båda nerlagda. Bakom huset ligger det dock en stor swimmingpool som fortfarande är i drift. Även en tillhörande gymnastikhall lär fortfarande vara öppen.
Gott om industrier är det dock. Dessa är alltså bara dom som ligger till höger på andra vägen till höger. Sen har vi viss dom till vänster också. Några bekanta namn ?
Genom att placera industriområdet så pass off som man gjort blir markpriserna anständiga och man behöver inte tillgripa idi*tlösningar med fabriker a'la höghus med tillhörande logistikproblem utan kan bygga på marken.
Cheferna kör bil, arbetarna kör moppe.
I området finns det inte många kända industrier. Mest underleverantörer, bl.a. till Honda, men ett för svenskar inte helt okänt namn dyker dock upp.
Danska skotillverkaren Ecco är nog bekant för de flesta. Området största fabrik.
Dom har även en litet affär där dom säljer ut "andrasortering" till vänliga priser. Dessutom fanns det en personalrabatt på 25%. Det räckte med att man uppgav ett anställningsnummer för att få rabatten.
Olyckligtvis körde jag visst med en dams anställningsnummer och så stora fötter har nog inte många thailändska damer så nu är rutinerna ändrats.
Ett försök att få med valda delar av fabriken som slutar ungefär där bilen är och sträcker sig minst hundra meter åt höger.
Inne på området finns det även en små billiga lägenheter.
Utifrån ser det kanske inte så illa ut. Balkongerna är dock inte balkonger i vanlig mening, utan den öppna halvan är kök/tvättstuga, den täckta halvan är toalett/dusch. Innanför finns ett rum på mindre än 20 kvm.
Hyran är dock anständig 1.200 bath/mån, och är man sen 3-4 tjejer som delar på hyran så blir det kanske tillräckligt mycket pengar över att skicka till de giriga föräldrarna i hembyn att de blir nöjda. Tyvärr känner jag till många sådana fall där döttrarna utnyttjas hänsynslöst av hagalna föräldrar (läs pappor).
Vakten hade ingen lust att släppa in mig med kamera i näven så det fick bli en distansbild.
Ett problem med att placera ett jättelikt industriområde på ett risfält långt bortom ära och redlighet är att få personal till och från jobbet.
Antalet anställda inom området är långt mycket fler än vad som bor i NL och dom måste alltså transporteras till och från jobbet. Det gör man i de här trakterna med ytterst färgglada bussar.
Ett gäng bussar som stod uppställda på området när jag var där med kameran. Det finns ett företag som heter Minibea och håller till ett par mil härifrån som har ca 50 bussar, alla med unik målning. Ganska imponerande syn när man möter det gänget på vägen.
När sidorna och baksidan inte räcker till för målningarna. Vad gör man då?
Man målar framsidan. Inklusive framrutan. Kör killen på känn eller har han radar?
Apropå färgglatt. Det är inte bara bussar som kan vara färgglada. Vad tycks om detta nybyggda bostadshus.
Har man missat sista dag på elräkningen går det inte att betala i butik/bank längre utan man får man uppsöka "elverket" som ligger härbergerat i detta vackra hus. Syns gör det i alla fall
Tydligen en populär färgvariant.
Damen kollade lite på mina bilder och undrade varför jag inte plåtande något vackert, som t.ex. blommor, så här kommer en bild på handelsträdgården i NL för att blidka damen något.
Kanske inte direkt de vackraste orkideer jag sett. Men även en bouganvilla har sin "sylvassa" charm.
Många har insett att det bekvämare att bo i NL och slippa busstransporter, även om dom är gratis, så det byggs bostäder i en rasande takt. Här bygger man tydligen från höger till vänster.
På föregående bild syntes en del av ett risfält och även om NL är en industriort så är den omgiven av risfält.
Stora risfält.
Här kan man dessutom odla risfältet hela året och få ut tre skördar om året. NL är omgiven av floder och däremellan finns bevattningskanaler.
Den här bevattningskanalen går parallellt med vägen till NL och när dom började gräva bort gammal växtlighet och fyllde igen kanalen och började köra med ångvältar tänkte jag att äntligen kommer dom att bredda vägen.
Döm om min förvåning när dom ett par veckor senare börja gräva fram kanalen igen! Troligtvis helt rätt sätt att göra det på när man ska gjuta betongskoning på kanalen. Men det verkade ganska omvänt.
NL är knappast ett eldorado för gourmander men visst finns det ett par habila restauranger. Annars är det mest typ matvagnar med utkörningsservice till fabrikerna.
Ja damen har sin egen restaurang i NL, men det är nog säkrats att hon får ett egen inlägg om den.
På det här stället bjuds det både på mat och musik. Det här stället var totalt nedgången men hade för några månader fräschats upp rejält.
Det dröjde nog inte ens månad efter invigningen innan stället stod 1-2 meter under vatten. Klart oflyt. Även om både bord och stolar flöt.
Hotel är också något det är ont om i NL. Det finns i princip bara ett. Det lite speciella med den här bungalow anläggningen är att gäster som stannar en hel natt anses som "långliggare".
Själv har jag och damen ett långliggarrekord på anläggningen som aldrig lär slås eftersom vi vid mitt första besök i NL bodde där 2 veckor i rad.
Spännande värre med en vägg helt täckt med speglar och näsan hela taket täckt med spegel.
Förvisso lär det finnas gott om thaigubbar som bott där mer än 14 (halv)nätter. Men inte i rad. Och inte med samma dam.
Något som annars är utmärkande för NL är lastbilar.
Och mer lastbilar.
Och ännu mer lastbilar.
En aldrig sinande ström av lastbilar.
Jag gjorde ett försök att dokumentera vad som händer med vägarna med denna aldrig sinande ström av överlastade lastbilar, men det gick inget vidare. Gropigt värre blir det dock snabbt.
Det här kunde jag bara inte missa. Ont om skyltar är det gott om.
Till slut ett lite småkul hus. Vad gör man om man bara har en litet smal tomt och vill bygga ett stort hus. Man bygger ett smalt höghus!
Jag reagerande dock på att jag aldrig la märke till det extremt smalhöga huset när jag kom från andra hållet. Det tog ett tag innan jag insåg att från andra hållet ser huset så här !
Har man tomt som är smal i ena ändan och bred i den andra bygger man givetvis ett hus som är smalt i ena ändan och brett i andra.
Klart som korvspad.
Poffa
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
