Mitt ansvar mot anhörig

Hej!

Jag har en fråga,min mor har bröst cancer,och har opererats höger bröst,plus 36 st lymfkörtlar,var av tre st var smittade,

nu följer fem veckor med strålbehandling, om allting går som tänkt så skall hon klara livet med daglig medicin resten av livet.

Nu till frågan,jag älskar mina föräldrar och har en stor respekt för både mor och far,jag bygger, jag kör, jag betalar räkningarna,jag gör det

som man kan som en god son,jag har syskon som fullständigt skiter i hur jag mår och tänker,jag vill ha ett eget liv,jag har egna planer

men en toffel som jag är, sitter jag med detta problem som jag inte kan lösa utan att såra en massa folk,

det finns ett tröst i de hela mamma o pappa är 80 år gamla,men det kan inte vara lösningen på mitt problem.

Hur gör ni med era föräldrar? hur långt sträcker sig ert ansvar,(mina föräldrar är ekonomiskt oberoende)

MVH//Jocko

Åker och handlar med min mor varje vecka och tittar till henne så hon är ok. Tar ut henne på kul något ibland. De få räkningar som hon har har jag ordnat med autogiro på och pengar har hon gott om men jag får följa henne till banken och ta ut ibland för det där med kort är inte hennes grej. Har en bror som inte lyfter ändan om han inte måste så vad ska man göra? Jag ser det som "pay back time".

Jag känner med dig och har väl egentligen inget svar.Möjligen att du tar upp med dina syskon att du har faktiskt också bara ett liv och att ni måste

dela upp ansvaret för era föräldrar.

Min pappa gick och dog i början av Maj. Samtidigt som jag var i Thailand.

Det första jag ringde hem och sa till mamma var att hon inte skulle vara orolig för att inte kunna bo kvar i huset. Då jag om det inte skulle räcka erbjöd mig att ställa upp ekonomiskt.

Då jag tycker att kan jag hjälpa min svärfar 85 år i Thailand med en slant på kontot varje månad så ska jag väl kunna hjälpa min egen mamma.

Mamma sa att hon så länge klarade sig själv.

Men det tog inte lång tid så fick vi åka dit och döma ut hennes bergvärmepump som blivit 10 år då den började läcka.

Så det var bara för mig att infria mitt löfte och lyfta på lädret.Som tur är jobbar ju jag med detta och kunde då göra bra priser.

Men ett löfte är ett löfte.

Mina 2 äldre syskon verkar inte vara så intresserade att bidra med ekonomiska grejor till morsan. Men dom bidrar väl med andra saker för mammas välbefinnande.

Sen vilket förhållande man har till sina föräldrar är väl individuellt.

mvh Janne

Jag känner med dig och har väl egentligen inget svar.Möjligen att du tar upp med dina syskon att du har faktiskt också bara ett liv och att ni måste

dela upp ansvaret för era föräldrar.

Jag gjorde just det och sa till mina syskon att dom också måste hjälpa till , speciellt ekonomiskt, då jag kände att det inte var helt rättvist att bara jag skulle hjäpa till. När jag sa hur jag

kände så sa dom att dom inte visste hur det stod till med morsans ekonomi för hon inte hade sagt nåt.

Hur som helst så hjälper vi till gemensamt nu och det fungerar väldigt bra.

Hej!

Jag har en fråga,min mor har bröst cancer,och har opererats höger bröst,plus 36 st lymfkörtlar,var av tre st var smittade,

nu följer fem veckor med strålbehandling, om allting går som tänkt så skall hon klara livet med daglig medicin resten av livet.

Nu till frågan,jag älskar mina föräldrar och har en stor respekt för både mor och far,jag bygger, jag kör, jag betalar räkningarna,jag gör det

som man kan som en god son,jag har syskon som fullständigt skiter i hur jag mår och tänker,jag vill ha ett eget liv,jag har egna planer

men en toffel som jag är, sitter jag med detta problem som jag inte kan lösa utan att såra en massa folk,

det finns ett tröst i de hela mamma o pappa är 80 år gamla,men det kan inte vara lösningen på mitt problem.

Hur gör ni med era föräldrar? hur långt sträcker sig ert ansvar,(mina föräldrar är ekonomiskt oberoende)

MVH//Jocko

Som den bortskämda unge man var (ända upp i hög ålder) så drar jag mig inte för att hjälpa mina föräldrar så gott det går.

Lite av pay-back time och samvetesbedövning är på sin plats då och då.

Farsgubben var som oftast lite för generös med sina pengar och sin egna tid och använde det mesta av den varan på sina barn. Ja, han är fortfarande likadan som han var förr.

Köper nya datorer, TV-apparater o.sv när jag tycker att dom behöver det.

Dom brukar dessutom ta sig en tur till Korat med min fru och hälsa på svärföräldrarna.

Där gottar dom sig med Som-Tam och Laab och thailändarna tittar förvånat på dessa pensionerade faranger som äter en hel del chili.

Eftersom då så att säga har satsat hela deras liv på deras barn så unnar jag dom lite extra guldkant på tillvaron.

Själv kommer jag nog aldrig att kunna bli en lika bra eller generös förälder.

Kanske är det så att vi påverkas av våra kontakter med det thailändska? Tror nog att man kan få en annan syn på det här med att ta hand om föräldrarna.

Stark läsning i alla fall (såhär innan första morgonkaffet) KARMA all around!

Är detta en tråd där man klappar sig för bröstet och berättar hur jävla bra man är mot sina föräldrar och hur kassa en syskon är ?

Jävla trams om ni frågar mig!!

Alltså inte att hjälpa sina gamla föräldrar, men att klappa sig på brösten som en gorilla skrika titta på mig va jävla bra jag är!!

Är detta en tråd där man klappar sig för bröstet och berättar hur jävla bra man är mot sina föräldrar och hur kassa en syskon är ?

Jävla trams om ni frågar mig!!

Alltså inte att hjälpa sina gamla föräldrar, men att klappa sig på brösten som en gorilla skrika titta på mig va jävla bra jag är!!

1. Nja eller lite, men andemeningen från TS uppfattade jag vara att se hur andra gjorde i samma situation. Varför skriva något positivt alls, det är ju lättare att gnälla.

2. Inte direkt...men när du är inne på det så berätta gärna något mer som jag skiter i.

3. Men vilken fräckhet att tro att man kan göra gott och dessutom skriva om det, vad skulle Jante ha sagt?

1. Du skall inte tro att du är något.

2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.

3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.

4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.

6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.

7. Du skall inte tro att du duger till något.

8. Du skall inte skratta åt oss.

9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Är detta en tråd där man klappar sig för bröstet och berättar hur jävla bra man är mot sina föräldrar och hur kassa en syskon är ?

Jävla trams om ni frågar mig!!

Alltså inte att hjälpa sina gamla föräldrar, men att klappa sig på brösten som en gorilla skrika titta på mig va jävla bra jag är!!

Hur djävla tramsig är du själv?

Det var ju ingen som frågade dig. Men ändå kände du behovet att misskreditera andra för att man skriver sanningen utifrån ens egen synvinkel.

Men som svar på din fråga. Så skapades förmodligen tråden för att du skulle kunna åskådliggjöra för alla att du hade en förbannat dålig dag och lät det gå ut över andra.

Kul att stå till tjänst!

Hur gör du själv föresten? Angående dina föräldrar alltså?

Skriv nu så vi andra får betygsätta det du skriver.

Mvh Janne

Jag har själv så jävligt dåliga erfarenheter av detta liksom TS, och jag kan inte ge några råd.

Jag vart satt i exakt samma situation när min mor dog 1995

Johan

Hej.

Min pappa gick bort plötsligt vid 75 års ålder (stroke) efter ett aktivt kärnfriskt liv där han jobbade i sin egen firma fram till dagen före sin död.

Min mamma gick bort vid 70 års ålder i Cancer efter att ha varit sjuk i helt andra sjukdomar sen 55-års åldern.

Min mamma bodde hos min syster dom sista 15 åren och jag är så tacksam mot min syster att hon tagit hand om vår mor dom sista åren medans jag varit i Bangkok 3 månader per år och på annan ort 9 månader per år

Min mammas död blev också relativt snabb men vi visste att den skulle ske inom 18 månader troligast. Min mamma gick iväg i maj och vi hade en resa 3 veckor i dec-jan innan ..

Mamma visste att vi tvekade att åka men hon var smart och beställde samma väska som förra året och deklarerade högt att att hon inte skulle nöja sig med mindre. ( Hennes sätt att få oss att åka) ..

Det här var väl egentligen inget svar på ngt?

Med vänlig hälsning,

Är detta en tråd där man klappar sig för bröstet och berättar hur jävla bra man är mot sina föräldrar och hur kassa en syskon är ?

Jävla trams om ni frågar mig!!

Alltså inte att hjälpa sina gamla föräldrar, men att klappa sig på brösten som en gorilla skrika titta på mig va jävla bra jag är!!

Hej

Om du vill klappa dig på brösten så varsågod

det är upp till dig,

ha en bra dag,

Hur djävla tramsig är du själv?

Det var ju ingen som frågade dig. Men ändå kände du behovet att misskreditera andra för att man skriver sanningen utifrån ens egen synvinkel.

Men som svar på din fråga. Så skapades förmodligen tråden för att du skulle kunna åskådliggjöra för alla att du hade en förbannat dålig dag och lät det gå ut över andra.

Kul att stå till tjänst!

Hur gör du själv föresten? Angående dina föräldrar alltså?

Skriv nu så vi andra får betygsätta det du skriver.

Mvh Janne

Jävlar va sur du var då?!

Visst. Farsan drog igen kistlocket för 10+ år sedan. Så när jag är i Dalarna brukar jag åka förbi graven och tända ett ljus.

När det gäller morsan så brukar vi ses varannan månad ungefär. Vi bor 30 mil ifrån varandra så det blir inte oftare än så. Hon är antagligen i bättre hälsa än mig så hon klarar sig bra utan hjälp.

Skickat från en halvfet helgalkis.

Jävlar va sur du var då?!

Visst. Farsan drog igen kistlocket för 10+ år sedan. Så när jag är i Dalarna brukar jag åka förbi graven och tända ett ljus.

När det gäller morsan så brukar vi ses varannan månad ungefär. Vi bor 30 mil ifrån varandra så det blir inte oftare än så. Hon är antagligen i bättre hälsa än mig så hon klarar sig bra utan hjälp.

Skickat från en halvfet helgalkis.

Du tar ju med henne på resa till Thailand. Det skulle inte många göra