Nu har jag äntligen fått in bilderna från mitt 50-årskalas på datorn i Göteborg, så här kommer en liten rapport. Tyvärr har jag inte så mycket bilder jag skulle önskat, men övriga forummedlemmar som deltog och tog bilder får gärna fylla på!
5 maj 2009 var det alltså dags i Chiang Mai, och det börjar vid niotiden på morgonen när en truck med 15 släktingar och vänner anländer från Isaan. Bland annat svärfar och svärmor Chang samt två av svågrarna Chang. Man har tydligen kört hela natten... Som tur är har vi stort hotellrum, eller snarare svit med två sovrum och stort vardagsrum.
Det dröjer inte länge förrän alla är hungriga ;-)
Efter maten vill man vila sig lite, så då kan det ju passa att jag gör dagens goda gärning. Många thailändarna tycker att man ska göra något bra på sin födelsedag, till exempel besöka templet eller liknande.
Jag gjorde ju bort mig för ett tag sen då jag i en tråd hävdade att det inte finns ålderdomshem i Thailand. Där hade jag fel! Så då fick jag iden att besöka ett thailändskt ålderdomshem och skänka något. Fru Changs vännina Phan känner till ett, så då åker vi dit. Först stannar vi och köper några kassar frukt vilket fru Chang tycker är tillräckligt som en fin gest. Stället ligger ganska centralt i Chiang Mai.
Vi parkerar inne på området.
Vi har tänkt oss att frukten ska bli någon slags efterrätt till lunchen som snart börjar. De flesta har redan gått och satt sig för den, men vi hittar ett par äldre vid uteplatsen och lämnar över frukten.
Det ser onekligen trivsamt ut inne på området.
Vi går och hälsar på några av de som satt sig i väntan på lunch.
Speciellt en dam är det intressant att konversera med. Hon pratar nämligen hyfsad engelska. När jag frågar hur det kommer sig svarar hon bara "I go and learn"... Hon berättar att vistelsen på detta hem är helt gratis, "government" betalar allt.
Uppenbarligen har man tillgång till hjälpredskap.
Här en riktig krutgumma!
Andehus har man också.
Sedan åker vi tillbaka till hotellet. Mittemot Prince Hotel finns stället Boomerang där några av oss har lite förfest. Här Lennart som på sin första resa till Thailand redan efter några dagar lyckats hitta damsällskap för resten av vistelsen...
Även Bibben och Krögarn deltar.
Det var tänkt att kalaset skulle börja 17.00, men dröjer på grund av diverse bestyr fram till cirka 18.00 innan vi kommer dit. Vi har hyrt del av ett karaokeställe men får dock disponera scenen själva hela kvällen. Här sjunger svågerdotter Chang.
Vi har beställt nordthailändsk mat, typ sådant som ingår i Khan Toke. Nu är ju detta ingen äkta Khan Toke, bland annat för att vi inte sitter på kuddar vid små runda bord. Vi fick priset THB 200 person för maten, och det väl OK. Som synes är det whisky eller Beer Chang som dricks vad gäller alkoholhaltigt.
Utom för Anders Buriram som absolut ska ha Beer Leo ;-)
Födelsebarnet uppvaktas av fru Chang och Som, ägarinna av vår favoritbar Best Bar Gain.
Svåger Chang får en ros av Som när han sjunger.
Vi hade fem inhyrda sångare/dansare, och det här var väl sminkhörnan då.
Lennart är i fin form, Krögarns polare ser dock lite trött ut.
En mycket söt sångerska.
Ojdå, det går visst åt en del dricka! Vi fick dock bra pris på Beer Chang, 8 stora flaskor för THB 300.
Fru Changs väninna från Göteborg som hon jobbar med i Göteborg var också där med pojkvän. Och så den söta sångerskan, fru Chang och en tyvärr beskuren Anders fruga.
De inhyrda artisterna uppträder även allihop samtidigt.
Hmm, nu var det visst slut med bilder från min kamera. Men det ska sägas att alla bilder från kalaset som visats här är tagna av son Chang. Själv var jag upptagen med annat...
En del gäster lämnade något tidigare än de övriga, och blev då skjutsade av Khun Go in i Chiang Mai. Pinsamt nog hamnade dom i en poliskontroll där polisen ansåg att Khun Go ej har tillstånd att köra turister. Det ska bland annat finnas papper och bilen ska ha gula registreringsskyltar. Jag var själv inte med om denna händelse, så detta är andrahandsuppgifter. Medan dom stod och käftade om detta blev en av faranggästerna så nervös att han sprang iväg, dock utan någon åtgärd från polisen. Övriga passagerare satt snällt kvar i bilen, och till slut skulle alla med till polisstationen. Där blev man erbjudna att använda toalett medan det diskuterades med Khun Go. Nu tröttnar ytterligare en faranggäst och lämnar helt sonika polisstationen utan att någon protesterar. Khun Go ringer frenetiskt runt bland de poliskontakter han har, och hittar till slut rätt person. Polisen låter honom åka vidare.
Allt detta får jag veta först senare. Kanske tur det, fanns just inget jag kunde gjort. Till slut är det dags att betala notan som går på THB 14587. Man prutar dock snabbt till THB 14000 genom att säga att jag slipper betala för isen... Nåja, ett hyfsat pris för ett kalas av denna storleksordning. Jag är nöjd!
Herr Chang har talat.
