Jag trodde att mina bilder från Patong förra gången skulle medföra kastrering medelst slöa skidskor på detta Pattaya/Isaan forum. Men jag har fortfarande alla kroppsdelar i behåll så här kommer en hel hög med bilder från vår miniresa till Phuket i förra veckan.
Jag har numera lärt mig lärt mig att man måste börja plåta redan på planet. Så vi börjar några bilder redan innan vi lämnat backen i Bangkok.
Det står fortfarande One Two Go på planet men annars är det namnet nästan helt borta. Numera används istället moderbolagets namn. Orient Thai Airlines.
Vi befinner oss alltså på Don Muang. En flygplats som numera masar sig fram i ren snigeltakt. Utöver Orient Thai finns det även ett gäng flighter för Nok Air. Men den ligger bättre till för mej än Suvanaphom så dom får gärna fortsätta att använda den.
Trots den ytterst minimala trafiken blev vi sittandes på plattan för invänta detta lilla ”leksaksplan”.
Faktiskt ovanligt med privatplan i Thailand. Trots att det finns gott om multimiljonärer här.
Väl uppe i luften fick man en liten överblick av flygfältet. Snyggt parkerat om inte annat.
Resan till gick av stapeln den 24 juni, midsommarafton, och tanken var att jag skulle få mig en liten sillabit nere i svenskgettot. Dessutom fyller gubben Kenta år den 27 så det skulle två flugor i en smäll, så att säga.
Givetvis gick det åt skogen. Orient Thai behagade två dar innan avresan senarelägga avgångstiden så det skulle bli bra knappt att hinna fram innan sillen tog slut. För säkerhets skull så var planet trots senarelagd avgångstid dessutom rejält försenat. Så där rök den sillen!
Ersättning för i sillen i form av flygplanskäk a la Orient Thai inte var mycket att hurra för.
Brödbiten var fylld med nån brun sörja. Jag försökte att anlita smaklökarna för att avgöra om det var finmald köttfärs eller choklad. Men jag gick bet. Totalt smaklöst är nog rätt benämning.
Rumsljummet grönt te går inte heller till historien som någon större gastronomisk upplevelse.
Men flyger man lågpris så är det lågpris.
Vi missade avgångstiden i Bangkok vilket gjorde att vi missade vår slot i Phuket. Så det fick bli lite sightseeing över ön innan vi äntligen kom ner.
Med massvis med klaff visade det sig att även ett jetplan klarar av att flyga i ren snigelfart.
Jag brukar alltid hävda att om man besöker en restaurang så behöver man inte med sig mat dit. Det finns redan.
Och åker man till Phuket så behöver man inte ta med sig någon dam. Det finns redan.
Olyckligtvis delar inte damen denna uppfattning.
Alltså var jag inte själv utan damen var med. Hon ansåg att hon behövdes för att gubben skulle hitta hem till sängen efter sena tärningskvällar hos Kenta. Rätt säng!
Nu visade det sig dagen innan avresa att vi alls var bara två. Det skulle med ner ytterligare tre ”arbetssökande” damer. Så jag som gärna åker solo till Phuket skulle alltså anlända till med fyra damer i bagaget! Något som faktiskt blev fem eftersom att en kompis till damen mötte upp vid flyget. Fyra av dom ser ni här.
Det blev en storstilad entré på hotellet med fem damer i släptåg. Receptionisten tittade dock lite underligt när jag frågade efter ett rum med extra stor säng.
Tilläggas kan att tilläggsdamerna undrade om inte jag kunde fixa biljetterna på nätet så skulle jag få igen pengarna sen. Undrar när ”sen” inträffar. Än så länge har ”sen” i alla fall inte inträffat. Och jag väntar redan på massvis av gamla ”sen”.
Ett sista desperat försök att få sig en sillabit fick bli ett besök på Karlsson’s. Mycket svenskare än så kan det knappt bli och han brukar köra nån variant av ”dagens special” som förhoppningsvis skulle kunna vara sill. Dagen till ära. Olyckligtvis var Kent på semester, så även detta sista halmstrå rök.
Lågsäsongen har slagit till. Tomt till och med hos Karlsson’s.
När vi ändå är inne på svenskställen kan vi ta och beta av ett gäng av Patongs svenskställen.
För att ta sig till Karlsson’s längst in på soien passerar man förts Harry’s.
Någon Harry lär det dock inte finnas där. Stället har hunnit med ett antal ägare men aldrig bytt namn och vem vet. Nån gång dyker det kanske upp en Harry som köpare.
Granne med Harry är Mamma Mia. Har ingen aning om vem ägare är. Och även om det knappast är en mamma som heter Mia så tycker jag att det verkar rejält svensk i alla fall.
Ett ställe som inte bytt ägare men väl namn hittar vi här. Tidigare var det ett blågult ställe med något besynnerligt stavade namnet Tre Kroner. Numera rödsvart och med det lite halstulna namnet Hell’s Kitchen.
Är man hungrig är ett besök hos Christer och Kristoffer på Hell’s att rekommendera. Portionerna är gigantiska!
En gammal klassiker hittar vi ett halvt stenkast från Bangla. Rico’s.
Själv har jag inlett en enmansprotest mot Leif och hans Rico’s efter att ha blivit nekad en lax och en pizza vid ett besök i december förrförra året. Restaurangen var i princip full och jag fick svaret ”Vi serverar inte pizza när restaurangen är full”. Förvisso är vinsten på den relativt sett billig pizza mindre, men jag undrar hur mycket pengar han har missat på mina och mina kompisars uteblivna besök sen dess. Rejält mycket mer än vad han möjligen fick in den kvällen. Om det nu kom nån och tog de platser vi lämnade.
På bilden ser vi även grannen. Bangla Steakhouse. Stängt så här i lågsäsong men annars troligtvis bästa svenskrestaurangen i Patong. Även om ett besök i oktober förra året hade lita av komedi över sig. Servitrisen fattade nada så till slut tågade vi ut i köket och beställde i hopp om att det skulle bli rätt.
Det visade sig att det var andra dagen för säsongen som de hade öppet och personalen, utöver de svenska kockarna, hade knappast sett en restaurang på vykort ens. Nackdelen med säsongspersonal. Ingen kunnig personal går med på en säsongsanställning utan kräver årsanställning för slippa gå arbetslösa under lågsäsong.
Även skylten för Grabbarna Grus syns på bilden. Ingen restaurang men väl en ofta välbesökt bar. Dock stängd nu i lågsäsong.
Ytterligare ett stängt ställe skymtar längst bak i bilden Rico’s pianobar. Det är där ”ynglingen” Little Gerhard (77 år!) har uppträtt de senaste vintrarna. Han har ”hotat” med att inte komma tillbaka nästa år. Så han får väl spela på PRO träffar i Sverige istället för PRO träffar här.
Orchid Guesthouse lär svenska flaggan till trots inte vara svenskägd. Numera. Men lär ha varit svenskägd och har fortfarande svensk mat på menyn. Billigaste svenskmaten i Patong.
Ett ställe som verkligen lever upp till namnet internationell restaurang måste vara Viva Mexico. En svensk som driver en mexikansk restaurang i Thailand. Mycket mer internationellt kan det knappast bli.
Restaurangen har ganska nyligen bytt ägare annars hade det varit tveksamt att den skulle vara med som svenskställe eftersom att gamla ägaren Bosse är en riktig råskåning.
Jag tror att han är trevlig. Av det lilla jag förstår av han säger.
Nåväl Bosse är inte enda råskåningen i Patong. Björn på Atlas hotell är nästan lika illa språkmässigt. Hans ställe är dock nytt och fräscht. Prislappen från 700 bath/natt är gränsfall på fynd i hotelldyra Patong.
Frågan är om inte värste skåningen, språkmässigt, är Lelle. Lelle har bar och rumsuthyrning ett knappt stenkast från Bangla. Med priser från 350 Bath/natten!
Synd bara att det inte går att göra sig förstådd!
Vi tar ett hotell till när vi är i farten. Bizfirst Mansion. Stället har hunnit med ett antal ägare. Men ingen har brytt som om att byta det ytterst knöliga namnet.
Drevs tidigare av Gottis. En annan man med språkproblem även om det i hans fall var gotländska. I jämförelse med honom pratar Ainbusk Singers rikssvenska.
Känner inte nya ägaren men de stora hörnrummen har nog Patongs lägsta pris om man räknar per kvadratmeter.
Jag får ta med en man som snarast får ses som en gammal institution i Patong. Tom. Förvisso inte svensk utan norsk. Men pratar mycket bättre svenska än både diverse skåningar och gotlänningar. Har hunnit med ett antal ställen på Phuket genom året. Bl.a. Viking Restaurang på Bangla. Numera driver han Tom’s Pizzeria. Halvstängt under lågsäsong (= ingen Tom).
En annan svensktalande norrman bör kanske nämnas om vi pratar om gamla långliggare. Changen.
Changen driver numera en officiell bar. Men det ska erkännas att den inte direkt ligger på Bangla.
Kort vägbeskrivning.
Man utgår från beachroad och letar rätt på en bar som har treklöver som symbol. Sen går man längst in på den barsoien. Där finns det en mur, men det finns faktiskt en öppning i muren som man kan gå igenom.
Numera behöver man inte balansera på div plankor för att komma vidare utan behöver bara följa den glest stensatta stigen.
När stigen tar slut, forsätt tills gatan tar slut och sväng vänster. Framme.
Inga damer i baren. Enda ”attraktionen” är Changen. Men det är ingen dålig attraktion. Från början var det här stället hans hem men antalet kompisar som besökte honom blev så många att han startade en lite mer regelrätt bar. Även om han fortfarande bor här.
Tyvärr var han inte plats när jag var nere nu. Han behövde visst vila levern hemma i Norge.
Några lite mer normala barer som man inte behöver karta och kompass för att hitta till jag väl ta med. Normala för Patong alltså med en klase damer som häckar i baren.
På Soi Eric har vi ett gäng. Om vi börjar från Bangla så hamnar vi direkt i en ”halvsvensk” bar. En ägare av två är svensk. Malibu heter baren. Henrik heter ägaren.
Nästa blir Eric’s Shooter men den återkommer jag till. Tredje blir väl Mai Tai bar.
Och ganska långt in hittar vi dessa tvillingbarer. Sweden bar till vänster och Olle bar till höger. Och det är Olle som äger båda.
Och på grannsoien Crocodile verkade det i dagsläget bara finnas en. Men den är å andra sidan desu äldre.
Andra grannsoien till Eric är Seadragon och där har vi faktiskt ett par svenskägda Go Go baren. Niklas driver både nya XTC. Tidigare en vanlig ölbar under namnet Gökboet
Men även lastgamla Diablo.
Vi får väl avsluta med ett stort svenskställe. Rock City är väl fortfarande ”svenskt”. Åt helvete för hög volym för en gammal man så det var länge sen jag var där.
Det finns många fler svenskställen i Patong. Det här var bara ett antal mer eller mindre slumpvis utvalda.
Dags för en liten promenad runt centrala Patong. Vi börjar med gatan nere vid vattnet som ”alla” kallar beachroad. Trots att den heter Thawewong. I höjd med Bangla hittar man det här huset. Som man förhoppningsvis inte ska behöva komma närmre kontakt med än så här.
Vänder man blicken norrut så får man den här vyn. Lite småplottrigt. Och massvis med elkablar
Ja inte blev det vackrare lite längre norrut.
I alla fall några riktiga kåkar. Även om innehållet Starbuck’s och Mc Donald’s kanske inte får mej att direkt hoppa högt av glädje
Vandrat vidare. Här ser ni förresten ”treklöverbaren” som markerar starten på orienteringen upp till Changen.
Riktigt så här tomt är det inte ens i lågsäsong. Bilden är tagen den 26:de och då var det val med medföljande alkoholförbud.
Nånting lite mer elegant dök till slut upp. Det får vara värt två bilder.
Jo då. Dom finns här också. Dock i ytterst begränsat antal.
Då har jag till slut tagit mig fram till Sawatdirak. Duktigt med tanke på att alla ”vätskekontroller” var stängda.
Andra hållet på Sawatdirak ser ut så här och leder ner till stranden.
Här är jag nästan ända nere vid stranden. Det känns ovant. För det är drygt 10 år sedan jag senast var så här nära en strand. Förvisso inte badkruka. Pool går bra. Men klart utpräglad ”sand i skorna hatare”.
Så då vänder vi på kajutan och börjar återfärden
Jag är törstig. Och inte blir man mindre törstig av att se den här ”båten”. Även om det denna valdag var mer vrak än båt.
Skräddare med tillhörande inkastare finns det gott om. Ja. Damen med paraply var nog inte skräddarinkastare, snarare massageinkastare. Och massageinkastare kan man kanske stå ut med. Men de otroligt påstridiga skräddarinkastarna utgör hatobjekt. Strandsidan av gatan är i princip skräddarfri. Rekommenderas.
Nu har vi hamnat en bit söder om Bangla. Vackert? Nja.
Gör sig trots allt klart bättre efter mörkrets inbrott.
En bild av Patongs högsta byggnad. Patong Tower. En byggnad med ett minst sagt brokigt förflutet. Bolagen som byggde det kursade innan det blev klar. Sen blev det visst inblandat en timesharingsbluff. Sen var fogden där och sålde ut delar på exekutiv aktion.
Utsikten från kåken lär dock vara bra.
Om du glömt var du är så titta bara neråt på trottoaren.
Vi flyttar oss upp till östra ändan av Bangla. Till ”andra gatan”. Som inte heter ”andra gatan” utan Rat U Tit. Eller Songroi Pi Eller 200 year. Solklart. Eller hur.
Däruppe hittar vi bl.a. FBI. Som givetvis betyder Finest Bar In Thailand. När allt annat har stängt fram på nattkröken så är det Tai Pan som gäller. Oftast full sent på natten. Av både turister, icke utlösta bardamer och freelance.
Granne med Tai Pan ligger Baya. Om Tai Pan är knökfullt en kväll så är Baya på sin höjd kvartfull. Varför? Ingen aning. Men så är det.
Granne med Baya ligger Rock City. Om man nu törs passera denna skräckinjagande ”vakt”. Och inte har glömt hörselpropparna.
Lite längre söderut på tvåan, som inte heter tvåan, ligger Patong stora köpcentrum. Jungceylon.
Ett snabbt besök uppe på tredje gatan.
Numera i alla fall nästan körbar. Skulle visst ha varit klar för några år sen. Jag vet inte ens om den har fått något officiellt namn. Kallas vanligtvis Third Road eller Soi Sam.
Hit flyttade i alla fall Bangla Boxing Stadium. Tackat allra ödmjukas. Att slippa ”gnällmusiken” och det evinnerliga ”Tonigt,tonight….” nere på Bangla var en befrielse.
Här byggdes det även ett nytt Tiger. Samma ägare som Tiger på Bangla. Ja han har visst några tigrar till.
Problemet är att det ligger granne med boxningen. Och vem vill frivilligt utsätta sig ljudtortyr av tredje graden. Uppenbarligen i stort sett inga. För jag har aldrig sett mer än enstaka maschokister där.
Annars är det mest hotell uppe på trean. Spanar ni in bilden i detalj så upptäcker ni kanske Björn’s hotell Atlas som ligger i tredje kåken.
Själv bor jag numera alltid på Saen Sabai. Fortsättningen på Bangla på andra sidan Rat U Tit. Med andra ord gränsfall på krypavstånd från Bangla hem.
Lite längre upp på Saen Sabai har det byggts ett par riktiga klumpar till hotell. Men vem ska bo i alla dessa nybyggda hotell? När det redan finns mer än tillräckligt med rum i de befintliga hotellen.
Några gamla sunkställen kanske slås ut. Men ett gammal, redan helt eller delvis betalt hotell kan kriga med priset. Det kan inte ett nybyggt.
Ett ställe som gjort för Herr Chang. Chang Pub är gigantiskt stor. Och vägg i vägg ligger Chang Pool. Även den drabbad av Patongskt storhetsvansinne. Förvisso bara ett par hundra meter från Bangla. Men med turistmått mätt snarast ett ljusår bort.
Vi har visst Bangla kvar. Och Patong är nöjesmässigt nästan synonymt med Bangla. Vi börjar med lite dagsljusbilder. För att visa hur risigt mycket faktiskt ser ut.
Så här ser det ut längst upp. Rock Hard A Go Go står det på skylten. Nästan svårt att se bakom alla kablar. Helt otroligt att elen funkar över huvud taget med så här fantastisk kabeldragning.
Rock Hard var länge enda Go Go baren av någon som helst klass, men har på senare tid fått lite konkurrens från ett par ställen. T.ex. Devil på nya Seadragon.
Alla öl 60 bath. Hela kvällen. Ryktet om det dyra Phuket och billiga Pattaya är lätt överdrivet. Hotell, framför allt under högsäsong, är rejält mycket dyrare än Pattaya. Mycket beroende på att högsäsongspriset oftast är dubbelt upp mot lågsäsong i Phuket.
Och sen har vi parodin Tuk Tuk med sina fantasipriser. I övrigt inga jätteskillnader i pris Phuket/Pattaya.
Det här är bilder från valsöndagen. Vanligtvis är ”skunkbarerna” längs Bangla öppet även dagtid.
20 år har Soi Eric existerat. Och den har två år kvar. Soien lär dock bli kvar. Dock under nytt namn och utseende.
Det här måste vara Banglas i särklass sämsta soi. Soi Easy. Jag kände en gång en dam som hade en bar där så jag har varit inne på denna inomhusbarsoi några gånger. Det är jag ganska ensam om. Hur diskot funkar vet jag inte. Senast jag var uppe på andra våningen låg där en riktigt bra Go Go bar. Men inte tillräckligt bra för att överleva.
Här har vi skylten till gamla Tiger på Bangla. Disco och ett gäng barer.
Tvärs över gatan håller dom på att bygga nya Tiger. Eller rättare sagt. Ytterligare ett nytt Tiger.
Skylten förkunnar att det ska vara klart om en dryg månad. Undrar om dom tar ett vad på att det inte blir klart i tid?
Ja. Tigrarna är redan klara och det kanske räcker för att det ska klassas som klart. Även om en tiger i huckle inte ser direkt skräckinjagande ut.
Byggs gör det dock på fler ställen på Bangla. Så här ser det ut på tomten bredvid nya Tiger. Vad det ska bli orkade jag inte ta reda på.
Och på andra sidan gatan ser det ut så här. Jag hörde nåt rykte om ett hotell. Men enbart ett löst rykte. Pålar gör dom i alla fall rejält så några våningar upp ska dom tydligen.
Har du överskott i plånboken och vill bo både rejält elegant och central så är det har hotellet/lägenheten för dig.
Vanligtvis betraktas nog Millennium uppe på Jungceylon som lyxigaste hotellet i Patong. Men jag hade nog valt en penthouse lägenhet på Absolute Bangla Suite. Jazzucin på balkongen lockar. Och poolen/restaurangen uppe på taket. Även om det ligger lite inklämt.
Nu ska det erkännas att jag aldrig har bott där. Men jag har en kompis med alltför stor plånbok som brukar på där.
Nattetid ser det dessutom lite fräckare ut utifrån.
Tydligen dags för lite nattbilder. Rock Hard ser mycket bättre ut i mörkret när alla elkablar blir,om inte osynliga. Så i alla fall mindre synliga.
Vad ska man säga om ljus/färgsättning av det här stället. Syns gör det i alla fall.
Lite diskretare färgsättning. Och damerna blir nog snyggare utan den blålila färgen i nyllet.
Det är valsöndag även på den här bilden. Och i Patong gällde ölförbudet officiellt till kl 24. När polisen som övervakade inte fått ett enda napp på olaga spritförsäljning, a 5000 bath, fram till halv elva så ledsnade dom och gick hem så försäljningen kunde starta.
Gamla Tiger tidig kväll.
Damerna är på plats. Men var är herrarna?
Nu är det bevisat. Elvis lever. Jag har sett det med egna ögon och då måste det vara sant.
Men jag måste säga att han var extremt välbevarad för att vara 76 bast. Som information till BTT kan nämnas att damen på bilden är ryska.
Gratisuppvisning utanför Ocean av alla ställen.
Parrot Bar bjuder i alla fall på perfekt spanläge. Men varför kan dom inte ha stolar med ryggstöd för oss gamla gubbar? Jag menar så att man kan sitta skönt tillbakalutat och njuta av utsikten.
Soi Eric tidig kväll. Ser att Malibu annonserar öl för 60 bath. Undrar varför jag aldrig har fått det priset?
T.o.m. ”skunkbarerna” längs Bangla ser gränsfall på inbjudande ut i nattmörkret. Shipwreck är i dagsljus ingen direkt inbjudande syn.
Klockan har tydligen blivit lite senare för nu börjar det dyka upp en del faranger.
Nästan välfyllt.
Vi kan ta och avsluta den här rundvandringen nere på stranden. De flesta delar inte min uppfattning om sand i skorna utan tillbringar en gräslig, eller gruslig, massa tid nere på stranden eller i havet. Så för fullständighetens skull fick jag masa mig ner till strandkanten.
Så kallade solbadande. Tror jag.
Fler av samma sort.
En lite annorlunda variant. Badande. I vatten.
Värsta sorten. Som inte nöjer sig med bada utan måste göra en massa saker samtidigt. Troligtvis kompisar till SLU som också måste göra massa saker samtidigt.
Dom lyckas knappt hålla si i vattnet utan verkar försöka flyga i stället.
Dom här har lyckats bättre i sina försök att flyga.
Fräckast är ”piloten” som klänger omkring och rycker i tåtar på ett sätt som skulle göra vilken apa som helst att bli grön av avund.
Fortsättning följer.
Mvh Maitan. 
på dig.
