Hej
Jag har haft en falang vän i Udon Thani en längre tid ca.10 år, han hette Roy och kom från Liverpool.
Det var en mycket erfaren man och en fin människa, han deltog i andra världskriget mot Japanerna och hade otroligt mycket att berätta, han hade också jobbat som tidningsskribent i Liverpool.Han hyrde Mandarin Resturang när han fyllde 75 år, då var Deng (samlorföraren) och jag bjudna.
Han bodde tvärs över vägen vid Macro (en bit in på en mindre väg), hans fru har en butik som också serverar mat.
Vi blev bekanta för ganska länge sedan och jag brukade besöka honom varje gång jag var i Udon, vi brukade dela 3 öl och ta en whiskey, och gå igenom världsläget inte minst Liverpools fotbolls framgångar.
Jag blev bekant med hela familjen, frun, svärföräldrar och barn och barnbarn, och är så fortfarande fast Roy inte finns mer. Han var en fantastiskt god vän och jag saknar honom mycket.
Han fick tyvär ett tragiskt slut, han fick infarkter och bonkit, och blev allt sämre, men han fortsatte skoja med alla och kämpade hårt. Sista gången jag var där för 2 år sedan orkade han inte gå upp utan låg med syrgasslang i näsan och hade svårt att andas. Han bad mig sitta i hans säng och hålla honom i handen under tiden han pratade, han berömde mig och en annan svensk Steven för att vi var dom enda som hälsade på honom.
Ingen engelsman brydde sig inte ens dom barägare från hemlandet där han spenderat sin pension.
Detta tyckte han var bedrövligt, ett par landsmän var dessutom skyldiga honom pengar, när han låg i sängen och ringde upp sina "kompisar" och bad dom lämna pengarna till hans fru hånskrattade dom och undrade vad han skulle göra om dom inte betalade. Han var storväxt och han sa till mig att om han kom upp ur sängen igen skulle han döda dom.
Men det gjorde han aldrig mer. Han bad mig ta fram en flaka whiskey och ta en drink, det gjorde jag sittande i hans säng, en vecka senare dog han. Jag börjar nästan gråta när jag skriver det här, han var fantastisk och är saknad.
Mvh Isan Lover