Min tjugonde resa till Thailand

Tjugonde resan till Thailand 25 februari till 25 mars 2017.

25 februari.

En avslappnad lördagsmorgon, inget jagande, inget stressande då vi denna gång åker med ett sent flyg. Avgång från Arlanda 20:45. Vi hade bokat tidigt i höstas, Thai Air hade ”Promotion” och vi bokade för under 10´000: - för Tuk och mig, 4´800 per person. Detta var det billigaste vi någonsin åkt för med Thai Air. Nu skulle resan ta ett par timmar extra då vi kommer till Phuket först, stannar där en dryg timme innan vi fortsätter till Bangkok. Helt ok… för det priset kan jag ta ett par timmar extra… Det finns en första gång för allt… en ny erfarenhet…

Tuk och jag var alltså på ”G” att lämna Sverige för vår semester, 4 veckor i Thailand… en efterlängtad ledighet då vi endast haft två veckor i somras. Nu behövde vi båda komma bort från alla ”måsten” i Sverige. Frukosten var avklarad tjugo över nio, stryka det sista av tvätten som torkat under natten, fixa blommorna så att de skulle överleva de fyra veckorna vi skulle vara borta. Gårdagens kväll hade gått åt till att fixa, dona och packa. Nu var det endast det ”sista” som skulle i våra väskor.

Efter en stund av eftertänksamhet blev jag varse att jag var utan kaffe i packningen. Då jag nämnde det för Tuk kom hon att tänka på sina Buddha-hyllor, som skulle även de uppdateras för att ”klara sig” i fyra veckor. Det blev en snabbis till ICA för att inhandla det som efterfrågats av Tuk, samt 2 kilo kaffe.

Då jag lämnade affären fick jag en ingivelse att ge den kvinna som satt utanför ingången en slant. Det leendet som jag fick tillbaka var värt varenda krona som jag givit till henne. Det råder många delade meningar om dessa människor som sitter överallt där det rör sig mycket folk, där många personer passerar dagligen… sen om de är rekryterade av ”maffia” eller endast har kommit till Sverige för att få till det i sina liv lämnar jag till övriga att tycka till om.

Tillbaka hemma blev det en enkel lunch, en ”kylskåpstömmare” för att inte behöva komma åter till ett skåp med en massa gröna, ludna saker som anfaller då dörren öppnas fyra veckor senare. Vid halv fyra tiden kom vi iväg, en klar vinterdag med cirka 2 minusgrader… Parkerade som vanligt i Märsta med ”sista dagen inne”, för att sedan transporteras till Terminal 5. Jag växlade till mig ett mindre belopp med Thai Bath för att inte vara helt utan då vi kommer fram. Det blev naturligtvis den obligatoriska räkmackan och ölen innan vi i sakta mak promenerade till Gate F69.

 

 

 

Enligt vår bokning var vårt plan satt till att lyfta 20:45, får se om det håller…

Nu sitter vi och väntar vid Gaten som fylls på mer och mer av förväntansfulla resenärer. Planen är att vara i Bangkok 3 dagar då Tuk skall förnya sitt Thai-pass, sedan är det en tur till Hua Hin som väntar. Kanske vi stannar där tre dagar ytterligare. Nu är klockan 20:00 och vi får se vad som väntar… inte lär vi komma i väg 20:45.

21:04 lämnade det fullsatta planet Svensk mark och min tjugonde Thailandsresa hade så tagit fart. Nu var det ju kväll och jag hade fantiserat om att det skulle bli lätt att somna… Tjii fick jag… Det som serverades en stund efter att säkerhetsbältesskyltarna släckts var kyckling med curry eller biff, tyvärr valde jag av gammal vana kycklingen… alldeles för chilistark för min smak, så det blev inte mycket jag stoppade i mig… en smygande magvärk infann sig efter ett tag.

 

 

Jag var således tvungen att störa min medpassagerare som satt ut mot gången. Nåja… det var inte så allvarligt, efter toabesöket kändes det mycket bättre och jag kollade på en film, ”Morgan” innan jag på allvar försökte sova… Omöjligt… Jag tror jag slumrade/somnade till några minuter i alla fall. Frukosten var helt ok, dock inga bilder på flygplansmaten denna gång.

 

 

 

 

Phuket var soligt, varmt, skönt, härligt att åter sätta fötterna på Thailändsk mark… mark… nej inte än, endast på landgången från planet in i ankomsthallen för att bli lotsade till avgångshallen via ännu en säkerhetskontroll. Efter en liten hamburgare och en mugg kaffe sitter vi nu och väntar på att få stiga på planet igen som tar oss till Bangkok. Det är satt till att lämna 15:20, nu är klockan 14:25.

Mycket folk i rörelse, och även många som sitter, precis som vi, och väntar på en flygplansavgång. Jag hör många olika språk runt omkring vår sittplats… populärt ställe…

15:00 lättade vi från Phukets mark och så var då sista flygsträckan påbörjad.

 

 

Det bjöds på någon slags micrad tonfisk ”coleslaw” och vatten.

 

 

På Suvarnabhumi gick allt väldigt smidigt då vi redan var ”incheckade” i Phuket. Specialspår till ”vårt” bagageband ihop med sju-åtta andra som gjort samma resa som vi från Sverige. Efter en kort väntan kom så våra väskor farande på bandet.

 

 

Sista göromålet innan Airport Link var SIM kort och toabesök… Vid biljettköpet till Airport Link, i automaten, inträffade en liten grej. Jag var för snabb med att mata in hundringen, man skall ju välja antal biljetter, eller, ”polletter” som avses att köpas, förvalt är en styck pollett. Då jag inte uppmärksammade detta blev det så att hundringen åkte in i sedelspringan och endast en pollett kom ut, plus 55 stycken 1 Baths mynt!!! Så hela fickan full med mynt… Resa med Airport Link är smidigt och lätt, billigt, och har man valt ett hotell nära någon av de stationerna är det helt utan konkurens.

Väl framme vid den näst sista stationen på Airport Link sträckan gick vi så för att fixa transport till hotellet. En Tuktuk färd senare var vi så framme… Så här i efterhand kan man ju tycka att den dumma Farrangen blev lurad, så är det då man inte har riktigt koll… men trafiken var tät vid den här tiden på sena eftermiddagen och föraren såg naturligtvis sin chans att tjäna en extra slant… han körde oss runt kvarteret, cirka tjugo minuter, sedan var vi framme vid ”Indra Regent Hotell”. Det visade sig senare att det var endast en promenad på cirka 200-250  meter från Airport Link stationen… nåja… slapp dra väskorna i alla fall i värmen, det är ju också värt en del. (120 Bath)

Hotellets lobby visade sig ligga på fjärde våningen... Incheckning smidigt och utan problem och sedan till rummet för behövliga rutiner, trötta som vi var tog vi oss omedelbart sedan till restaurangen på fjärde våningen.

 

 

1094 Bath kostade vår middag för två personer. Jag valde fish and chips, såg kanonfin ut på bilden i menyn men var en riktig besvikelse. Tuk valde nudlar med fisk, inte heller Tuk var nöjd med det hon åt. Efterrätten blev att träffa kudden, efter en dusch slocknade vi båda direkt…

 

Forts följer...

Trevligt, ser fram emot fortsättningen.

 

Kul att få hänga med på er resa Thure. Dina reseskildringar brukar ju alltid vara välskrivna och detaljerade så känns nästan som om man var med på plats.

 

Mvh

Luke the Drifter

Äntligen är ni ute och reser igen. Ser fram mot fortsättningen

 

Har också gjort som ni några gånger och klivit av vid näst sista hållplatsen och sedan traskat upp till Bayoke Sky som är granne med Indira och det brukar ta 10 minuter.

Men ibland tar det längre tid då man passerar ett hål i väggen ställe som har en fantastiskt god nudelsoppa.

27 februari

 

Inget går upp mot en skön natts sömn 07:00 var det dags att stiga upp och ta sig ner till våning fem för att ta för sig av frukostbuffén som var helt ok tycker jag. Där fanns mycket att välja på, ganska mycket folk som, precis som vi, ville utnyttja dagen till fullo och börja tidigt. Vid 10-tiden gick vi så de cirka 250 metrarna till Ratchaparop Airport Link Station för att låta oss bli transporterade till Hua mak Station.

 

 

Gott om plats på tåget nu. Väl framme vid Hua Mak stationen gick vi ner till gatuplanet för att fixa en taxi till Tanja Park. Passförnyelse stod på programmet och Tanja Park var stället att fixa nytt Thaipass på till Tuk.

Timmen senare var vi på gång till Hua Mak igen. Passet skulle hämtas på onsdag 1 mars. Om vi ville ha det ännu tidigare skulle det kosta 3000 Bath, nu betalades det 1000 Bath. Skulle passet ha skickats med post till hemadressen kostar det 60 Bath plus avgiften för REK brev och ta cirka sju dagar.

Hua Mak Airport Link Station, där stod nog 80 – 87 personer och väntade på transport… Tåget kom in… fullt… det blev således ännu mer packat efter att vi också stigit på… Stående som staplade sillar på högkant åkte vi tillbaka till Ratchaparop Station.

 

Vid promenaden tillbaka till hotellet passerade vi en ”Goldshop”, vi vände tillbaka och gick in i guldaffären. Tuk hade tagit med sig hemifrån en del av det Thaiguld vi förvarat i Sverige från vårt bröllop som vi ville sälja. Sagt och gjort… det blev cirka 40´000 Bath kvar till oss efter att Tuk även köpt ett nytt armband istället för det guld vi sålt. En liten episod inifrån guldaffären… Då Tuk stod och valde bland armbanden kom det in fem stycken indier och ställde sig vid disken och bokstavligt motade bort Tuk, de skulle ha ögonblicklig uppmärksamhet!!! Som tur var hade personalen skinn på näsan och snäste av dem omgående så att de troppade av och Tuk kunde fortsätta sitt väljande.

 

Efter uträttat förvärv kunde vi så fortsätta till hotellet och vårt rum som nu var städat, städerskan var utanför och höll på med rummet bredvid. Alla de mynten vi fick i retur då vi köpte biljett till Airport Link vid Suvarnabhumi hade jag, innan vi gick ut tidigare, lagt på skrivbordet. De var fortfarande orörda. Jag rafsade ihop dem och gav dem till städerskan med förklaring av Tuk varför det var en massa mynt…

Nu var det lunchdags! Tuk hade koll på att vi passerat en ”hål i väggen” restaurang på vägen till Airport Link stationen tidigare, så det blev där vi intog vår enkla och goda lunch, hel ok… Bredvid låg det en massage salong som vi efter lunchen gick in till och kollade vad de hade att erbjuda. Kanske blir det ett besök senare då maten behandlats färdigt i våra magar. Det är en dålig idé att få massage direkt efter en måltid.

En shoppingrunda tog sin början och vi passerade nog tretton olika massagesalonger på den korta sträckan vi gick, vilken skall vi senare välja?? Tuk fann en väska att inhandla, jag själv nöjde mig med en kringla och en kopp kaffe ”Americano”.

 

Tillbaka på rummet ringdes några samtal, bland annat till ”Mr T” som svarade att han inte kör till Hua Hin… Vi gick så ut igen för nu var maten processad i våra magar och vi kände oss redo att ge kroppen en omgång. Vi valde nu inte det första stället vid lunchrestaurangen utan det blev det stället vi passerat som nummer tre. Tre timmars behandling för 1500 Bath och en kropp som efter dessa tre timmar kändes pånyttfödd :-)))… nåja… inte riktigt så kanske, men i alla fall kändes det mycket bra att få en omgång på mina stela muskler. Nu var vi naturligtvis hungriga igen och innan vi kommit fram till hotellets entré började en Thai man tilltala oss… ”Restaurang mister?” ( Vi hade under vårt samtal med varandra pekat på en liten soi på andra sidan gatan där det låg små mysiga restauranger) ”Dit skall ni inte gå, bara Indier där” sade mannen. ”Jag vet en bra restaurang, endast 20 Bath med Tuktuk”. Innan jag viste ordet av hade Tuk redan hoppat in i Tuktuken, så gjorde även jag och så for vi iväg… Vi kom in på en tom och dåligt upplyst gata som gick under Airport Link banan… Nu reagerade Tuk. ”Vi skulle inte tagit TukTuken” sade hon… Vi får väl se sade jag… Tuk sade något till föraren som pekade framåt och till höger. Mycket riktigt så kom vi fram till en restaurang, en ”Seafood” restaurang med cirka tjugo bord varav tre var upptagna av sex personer… ödsligt!!

 

Våra spekulationer gick som att mannen hade intresse av att få kunder till denna avsides liggande restaurang… det kom fler Tuktuks med par och sällskap till restaurangen, några gick av, några vägrade och de åkte så vidare… De som gick av gjorde som vi… gick och satte sig lite till synes motvilligt in och beställde mat. Vi var ju hungriga så vi gav det hela en chans att få visa vad de hade att bjuda på. Tuk valde vårrullar, jag valde kyckling med ris och en Chang… En erfarenhet rikare hade vi så blivit om hur det kan gå till i Bangkok.

 

Tuktuken tillbaka till hotellet kostade 80 Bath. Då vi stegade uppför trappan till hotellet stannade vi till vid en disk som sålde resor… ”Hua Hin 3’500 Bath”… Det dök omedelbart upp en herre och ville veta allt… ”Ohh you have  Thaiwife” - då blir priset endast 3’000 Bath men då måste ni betala 500 Bath i bokningsavgift… det kom fram en herre till och de blev mer och mer påstridiga. Jag blev sur och gick därifrån efter att ha sagt att jag inte förstod detta med bokningsavgiften och varför det blir billigare för en Farrang om han har thai fru. Tuk följde efter … I hotellbaren senare blev det en ”Irish coffee” som togs med upp på rummet. Datorn åkte fram för att leta taxi till Hua Hin. Ockrarna nere vid hotelltrappan visade sig vara just det…

Jag hittade flera taxi firmor som var billigare. Den billigaste började på 1’800 Bath, sedan fanns det taxiresor på upp till över 3’000 Bath beroende på vilket fordon man önskade. Vi bokade via nätet en resa för 1’900 Bath den 1 mars. Dusch och kvällsrutiner, sedan skriva och surfa, träffade kudden 00:45, god natt!

 

Forts följer…

Kul att du är tillbaka.

Mycket nöje med att följa dina resor .

On 2017-10-09 at 03:18, skrev Luke the Drifter:

Kul att få hänga med på er resa Thure. Dina reseskildringar brukar ju alltid vara välskrivna och detaljerade så känns nästan som om man var med på plats.

 

Mvh

Luke the Drifter

Och vad vet du om Thailand? terrve!

1 mars

 

Klockan 07:00 var det uppstigning denna morgon, i alla fall för mig. Tuk kom på benen senare… Frukost och morgonrutiner avklarade vid 08:15. 08:30 avgick Airport Link tåget som tog oss till Hua Mak Station. Tuk skulle hämta sitt nya pass. 10:40 var vi tillbaka vid Hua Mak Station för återfärd till Ratchaparop Station. Efter den korta promenaden till hotellet startade packning av väskor. Vi checkade ut 11:38. Nu sitter vi inne på ”Starbucks Café” på gatuplanet och sippar på en Americano samt biter i en ”Soft Raisins Cockie”… vi väntar alltså på vår transport till Hua Hin. Transporten kom på utsatt tid, ganska fantastiskt i Bangkok att man kan ge en så exakt tid med den trafik som det är. Väskorna fick bra rum i skuffen och så for vi så iväg från Bangkok för denna gång, i en Camry med några år på nacken men helt ok…

 

 

Ett typiskt surrande från bakaxeln vittnade om att en renovering är nödvändig om det sjungande/surrandet skall försvinna… föraren tuffade på i sina stadiga hundra kilometer i timmen. Cirka 2,5 timmar senare var vi så framme i Hua Hin. Vi hade gjort ett kort stopp, en toa paus, cirka fyrtio minuter tidigare.

Ett ganska nybyggt hotell ”Royal Pavilion”, ligger utefter genomfartsleden, cirka 7-8 minuters promenad norr om ”Klockstapeln”.

 

 

 

 

Efter att vi installerat oss tog vi just den promenaden för att där korsa genomfartsleden och promenera på ”havssidan” om leden, in på en smal soi där folk var i full färd med att sätta upp sina ”stånd” inför den förestående kvällen… Tuk och jag kände oss något hungriga så vid nästa korsning låg det en restaurang som visade Thai mat, där gick vi in. Stekt ris för mig och chilistarka räkor för Tuk. Stället hade även ”Laundry Service”.

 

 

Efter detta lilla mellanmål promenerade vi vidare tillbaka till hotellet via de små gatorna som finns på den sidan ner mot havet. Tuk fyllde på sin telefon, sitt betalkort, utanför en 7/11 butik, i en liten automat på en stolpe. Tillbaka på hotellet kollade vi igenom vår smutstvätt och sedan ut igen för att lämna till nyss nämnda restaurang. 3 kilo skulle kosta 240 Bath… På tillbaka vägen blev det inköp av tre klockbeställningar som jag hade med mig från Sverige.

Ungefär 19:45 ringde Peepais dotter, Ae, nu var de här och väntade på oss utanför hotellet. Ae hade träffat en Engelsman, Martin, sedan ett halvår tillbaka och nu bodde de i Hua Hin sedan två månader tillbaka. Ae var tidigare tillsammans med en Fransman, men det höll inte speciellt länge. Det var alltså bestämt att vi skulle äta middag tillsammans. Vi åkte i en ombyggd pickup, typ Songtaew, till en restaurang inte så långt söderut från Klocktornet. Maten var helt ok, jag valde Australiensk biff och Tuk valde ris och chilistark räksoppa.

 

 

Martin åt samma som mig och Ae hade valt ”Salmon Steak”. Martin hade levt och verkat i Thailand i femton år, livnärde sig på att utbilda, skapa event, teamblida, för företags och hotellpersonal. Kvällen slutade vid 22:40 tiden då jag och Tuk betalade ”kalaset” 3010 Bath… En Tuktuk tillbaka, sedan gick vi upp till takbaren på hotellet och emottog våra ”Free Welcome Drinks”, en alkoholfri issörja som var blå, nästan självlysande till färgen…

 

 

Jag ville avsluta med en Irish Coffee, men se det gick inte, ”No whipped cream” svarade den uttråkade bartendern… Det blev en vodka med cola istället Vi träffade kudden vid 00:30. God natt!!

 

Forts följer…

2 mars

 

Vid 08:00 gick jag upp och tog en snabbdusch. Tuk kom upp direkt efter att jag var klar i duschen. Frukost vid 08:45. Frukost buffén var fräsch och trevlig, en frukost som åtminstone för mig motsvarade förväntningarna hos ett hotell av den här ”kalibern”. Nu sitter jag och skriver lite dagbok. Snart skall vi åka och kolla på hur Ae och Martin bor… Jag behöver även skriva ut ett dokument och signera, därefter scanna dokumentet och skicka tillbaka till Sverige för att föreningen skall kunna göra alla dokumenten till bostadsrättsföreningens årsmöte klara. Detta måste alltså fixas då vi kommer tillbaka från Ae och Martin, får se var det kan tänkas gå att fixa det… Annars får det bli i Korat senare.

Ae ringde och sade att nu väntar taxin på er… hissen ner och mycket riktigt, där var vår skjuts. Vi klev in i den silverfärgade Toyotan och åkte iväg. Kvarten senare var vi vid ”Sirin Land” om jag kommer ihåg rätt namn på området… Vi blev visade det hus som de hyrt på sex månader av en Dansk med Thaifru. De hade blivit erbjudna att köpa huset för 2.9 miljoner Bath, men eftersom de inte skall stanna så länge i Hua Hin vill de inte låsa sig vid ett husägande. Kaffet kom på bordet och samtalen kom igång under en timmes tid.

 

 

Ae ringde till taxin åt oss då det var dags för oss att lämna. Martin tipsade mig om att fråga i receptionen, de kan kanske hjälpa till med utskrift och scanning. (Naturligtvis, varför tänkte jag inte på det själv??)

Jodå, inga problem, det var snart fixat utan att jag behövde betala en endaste Bath för jobbet, fin service… Jag mailade dokumenten tillbaka till Sverige. Då denna dokumenthantering var avklarad tog vi så en promenad igen. Tuk ville besöka ”Baan Khrai Wang”, en välkänd restaurang/bageri/konditori med bland annat utsökta bakverk. Promenaden började således norrut från hotellet. Vi gick på havssidan… ett nudelställe fick bli lunchstoppet innan efterätten som skulle intas på Baan Khrai Wang.

 

 

Jag måste ju tillstå att bakverken verkligen levde upp till sitt rykte, så gjorde även smaken… Tuk klämde tre olika, jag ett av bakverken plus en kopp kaffe.

 

 

 

 

Efter en timmes relaxande på hotellet, (behövligt efter promenad och bakverk) var det så dags att hämta vår tvättade tvätt.

På vägen dit köpte vi var sin T-skirt. Tvätten var färdig och kostade de 240 Bath som skylten sade att tre kilo skulle kosta. Tillbaka till rummet med tvätt och det inköpta för att sedan gå ut igen för att se om det skall gå att hitta vännerna från ”Mpr” på Soi 88, eller ”Plattan”, ”Baan Khun Por” (Faderns hus).

 

 

 

Det tog nästan exakt trettio minuter att avverka sträckan på. Ett ganska stort område, kanske totalt två, eller två och en halv fotbollsplan. Förenklat kan man uttrycka det så, att på en öppen yta i mitten var det utplacerat nog hundra (om inte fler) stenbord med tillhörande sittbänkar av sten.

 

 

 

Sten och sten… de var gjutna i betong. Man kan kalla det för det ultimata området att ha en stenbordskonferens på… Dessa alla stenbord var ”inramade” av matstånd.

 

Där fanns allt man kan tänka sig, (förutom svart kaffe, åtminstone kunde inte jag finna det på den rundturen jag tog för att köpa det) ”Seafood” av alla de sorter, kött av de flesta sorter, grönsaker, Thaimat, Western food m.m.

Innan vi började kolla efter vännerna från Mpr gick vi en runda för att se vad vi ville äta. Tuk valde tillsammans med mig en grillad fisk, en halv grillad kyckling och Som Tam… Med händerna fulla av mat som beställts och tallrikar m.m. letade vi så rätt på Mpr vännerna. Tre trevliga timmar senare ringde Tuk efter den taxi Ae gett oss numret till. Vi somnade vid 23:30 tiden.

 

Forts följer…

4 minuter sedan, skrev Esspe:

Plattan kan jag hitta till men var befinner sig Mpr´s stambord? Är i Hua Hin nu och tänkte oss dit i kväll om frugan inte mår sämre. Hon har åkt på en förkylning.

Om de kör samma bord så kolla efter Pauliner skylten i bakgrunden på fotot

26 minuter sedan, skrev Esspe:

Plattan kan jag hitta till men var befinner sig Mpr´s stambord? Är i Hua Hin nu och tänkte oss dit i kväll om frugan inte mår sämre. Hon har åkt på en förkylning.

Dom gånger jag varit där har dom suttit nästan längst in på plattan.

 

Fritz..

1 timme sedan, skrev Esspe:

Plattan kan jag hitta till men var befinner sig Mpr´s stambord? Är i Hua Hin nu och tänkte oss dit i kväll om frugan inte mår sämre. Hon har åkt på en förkylning.

Bord E10  

27 minuter sedan, skrev Esspe:

Frugan orkade bara till nightmarket Får bli e10 en annan gång. Vi stannar ett tag så vi ska nog hinna med det. 

Du är välkommen imorgon så är jag tillbaka i HH oxå även några andra gubbar som varit på utflykt 

 

//matz

3 timmar sedan, skrev Esspe:

Var i korat håller ni till?

Hejsan!

 

Medlemskartan visar nästa exakt var vår byggnad står, granne med restaurang "Cowboy" nära "Talat Ya Mo" , 12 minuter att gå till "The mall"

 

//Thure

3 mars

 

Denna morgon kom vi till frukosten ganska sent, 08:55 fick vi ge vårt rumsnummer till ”vakten” vid ingången till frukostmatsalen. Efter att frukost och morgonrutiner avklarats började vi promenera mot ”Plearn Wan”, en ”turistfälla” som säljer souvenirer m.m. Tuk vill försöka få tag på likadant minne från Hua Hin som finns på hotellrummet och efter vissa efterforskningar (städerskan) kom det fram att hotellet hade köpt in dessa från detta ställe…

 

 

I dag var det den varmaste dagen hittills. Vår promenad gick med ständiga tillbaka blickar för att se om någon form av transport närmade sig…inte… En Songtaew passerade med Plearn Wan skrivet på sidan och varför hade vi inte kollat bakåt just då?? Ja, ja… så kom det då ännu en som jag vinkade åt, den stannade efter tio talet meter framför oss…nej, det står inte Plearn Wan på den här sade Tuk… Den stannar säkert där i alla fall, fråga åtminstone… Sagt och gjort…och den stannade där och vi kunde så åka de kilometrarna till vårt mål till Tuk stora glädje. Framme vid vårt mål visade det sig att Plearn Wan var ett mindre avgränsat område.

 

 

Byggnaderna var gjorda av trä och i två våningar.  Vi började med att kolla in de små shopparna som låg utefter sidorna på vänstra sidan från ingången räknat. Längst in från entrén fanns något som liknande det som fanns på hotellrummet men exakt samma kunde vi inte hitta. Tuk köpte ”Lemongrass Cream”, en liten burk för 90 Bath och en kylskåpsmagnet för 29 Bath… Det var det… En snabb rush över genomfartsleden då vi kom ut från stället och vi var redo att kliva på nästa Songtaew mot centrum igen. Songtaewen kom efter en kort stund, en överfull, det blev ståplats mot hotellet. Städerskan var i full färd med vårt rum då vi kom tillbaka.

 

Tuk berättade om vårt misslyckande vid Plearn Wan. Städerskan föreslog Tuk att fråga i receptionen på hotellet, de kanske har fler kvar och kan sälja någon… Således tog vi hissen ner till sagda receptionsdisk och Tuk förklarade… killen bakom disken var naturligtvis positiv, med ett leende hela tiden, förklarade han att de skulle söka i hotellets förråd, kom tillbaka vid 17-tiden… Jaha… då hade vi några timmar att spendera. Klockan var nu nästan 13:00 och det var kroppsbehandling på programmet närmast. Tuk köpte lite frukt att förtära under min behandling. Salongen låg alldeles intill hotellet… såg bra ut då vi klev in…

 

Först ville de att en ”boy” skulle massera… men neej, jag ville inte det, trevligare med en kvinnas händer, kanske jag är omodern och gammalmodig och en torris… men så fick det bli. Den rosa hårfärgade killen såg lite besviken ut… men, men... Kvinnan gick så först upp till övervåningen och vi följde naturligtvis efter. Vilken besvikelse!! Så fint och fräscht på första våningen men här var det rent ut sagt riktigt sunkigt. Omålat/obehandlat betong golv, helt vita/gråa kala väggar. Madrasser låg till synes utslängda lite här och där, det fanns endast tunna draperier på två ställen. Jag blev visad till en av två madrasser på golvet bakom ett av förhängena. Tuk satte sig på den andra madrassen. Efter att jag fått på mig de obligatoriska tunna, rymliga Thaimassage kläderna lade jag mig ner för att invänta massösen. Massösen var en vacker yngre kvinna med riktigt kraftiga nypor… hon kunde sin sak. Massösen började nästan omgående bearbeta Tuk om att även hon skulle masseras. Det tog nästan en timme innan Tuk blev övertygad om att hon skulle välja mjuk Aloe Vera massage.

 

Jag hade valt ”vanlig” oljemassage efter den hårda sköna Thaimassagen. ”Min” massös övergick till att massera Tuk. Då jag låg på mage och väntade på en annan massös visste jag inte vem det var som så småningom började jobba med oljan på mina muskler… Det visade sig senare då det var dags att ”turn over” vara en äldre kvinna, ganska smal och senig, men mycket erfaren och duktig, det gjorde gott på mina muskler efter den behandling jag tidigare fått vid Thaimassagen. En timme senare, drygt, var vi så tillbaka på första våningen. Det obligatoriska teet bjöds det på också. De båda damerna pratade med oss tills det var urdrucket.

 

 

Under samtalet uttryckte de flera gånger att vi måste komma tillbaka, de är ju så väldigt affärsinriktade och ville naturligtvis tjäna ytterligare en hacka. Tjugo meter från massage salongen låg det en hår salong, Tuk tvättade hår och jag kollade internet. Tillbaka på rummet, sedan ner och kolla med receptionen, nej, inte ännu…

 

Ok, vi gick så vidare ut i eftermiddagsvärmen. En underbar dag i Hua Hin… Vi tog oss till havssidan. Jag stannade till vid en liten ”hål i väggen” butik, kollade in på hyllorna, ropade tillbaka Tuk som gått vidare och inte märkt att jag stannat… Inne i butiken fanns det som inte funnits vid Plearn Wan. Tuk valde ut en av de fyra som fanns på hyllan. 40 Bath. Nöjda gick vi så vidare ner mot havet. Kollade in flera av de ”Seafood” restauranger som låg vid stranden närmast vattnet. Efter kollen valde vi så det ställe vi kollat först på. Ett bord alldeles intill räcket närmast vattnet på den plattform som var byggd av trä och uppburen av stolpar nerkörda i strand sanden.

 

 

 

 

Vår middag blev lyckad till åttio procent… En stor Chang för mig, en vatten till Tuk… Räkomelett, vitlöksbröd, en uppfläkt grillad fisk, en massa småsnäckor och fem stora grillade tiger räkor samt ris.

 

 

 

 

De missade tjugo procenten bestod av att tigerräkorna drog ner betyget, de var grillade alldeles för lång tid, brända och gummi-aktiga i köttet… synd… promenad tillbaka och besök på Hua Hin ”Night Market”. En marknad som de flesta jag sett… med ett undantag… Här låg restaurangerna på rad, serverade Seafood. Nästa besök i Hua Hin blir det att prova någon av dessa restauranger istället… vi var tillbaka på hotellet vid 21:30. Förberedde vår avresa i morgon. Träffade kudden vid 22:30. God natt!

 

Forts följer…