[size=4]En kort liten historia från Phuket, när jag skulle hälsa på min "syster". Till skillnad från många andra berättelser på detta forum, har denna historia ett slut 
[/size]
[size=1][size=4]För många år sedan lärde jag känna Jeab. Här på bild i hemstudion i Bangkok.[/size][/size]
[size=4]
[/size]
[size=1][size=4]Jeab är i Thailand en någorlunda känd luktung sångerska och artist. Hon brukar ha ett ganska hektiskt turnéschema med kanske 300 konserter per år, så vill man hälsa på får man anpassa sig och förflytta sig till var hon råkar vara för tillfället.[/size][/size]
[size=1][size=4]Denna gång skulle hon befinna sig i Phuket i några dagar. Eftersom det fanns ytterligare en anledning att åka till Phuket denna gång, så tog jag en flight från Bangkok ner dit. [/size][/size]
[size=1][size=4]Hoppsan, vilket benutrymme Thai har på inrikeskärrorna[/size][/size]
[size=4]
[/size]
[size=1][size=4]Jag hade bokat in mig på en bekants guesthouse [/size][/size]
[size=1][size=4]
[/size][/size]
[size=1][size=4]och på kvällen tog jag på mig finbyxorna och finskjortan och drog till Jungceylon, där konserten hölls. [/size][/size]
[size=1][size=4]
[/size][/size]
[size=1][size=4]Någon sorts promotion och prisutdelning kopplad till en radiostation var det visst. Eftersom jag är lite blyg, [/size][size=4]höll jag mig lite diskret längst bak i publiken. Mellan två låtar får Jeab syn på mig och vinkar, samtidigt som hon på Thai introducerar mig som sin "broder från Sverige" och pekar på mig. Huvuden vänds och där står jag och flinar lite medan man kan utläsa i ansiktena på den till 100% Thailändska publiken, en febril tankeverksamhet över frågan; hur gick det till egentligen? [/size] 
[/size]
[size=1][size=4]Efter att evenemanget var avslutat med de obligatoriska pussarna och kramarna med VIPs, fotograferingar och autografskrivande kunde vi dra iväg och äta middag, lite inkognito. Med på middagen var också Bao, en yngre musikalisk förmåga som körde turnébilen, så att säga. Tur att jag var med som förkläde så att det inte blev nåt i skvaller efteråt. [/size][/size]
[size=1][size=4]
[/size][/size]
[size=1][size=4]Varför det skulle vara en bra idé att ha en grill i bordet när det är över 30 grader i luften och 100% luftfuktighet är inget som jag fick något svar på.[/size] [/size]
[size=1][size=4]
[/size][/size]
[size=1][size=4]Efter middagen, som avlöpte utan några märkvärdiga incidenter bar det av till nattklubben Hollywood. Tydligen var ägaren en god vän och sponsor på något sätt, så det var en rent affärsbesök med andra ord. [/size][/size]
[size=1][size=4]Utanför ingången står ett gäng vakter med barska ansikten. Efter två ord från Bao förbyttes den barska uppsynen till breda leende. Waiande och bugande vakter med personal visade in oss i baren där manager väntade. Återigen introduceras jag som brodern från Sverige, vilket resulterar i samma förbryllade ansiktsuttryck som tidigare. Efter en snabb öl i baren blev vi eskorterade av en grupp vakter och personal upp till VIP hyllan där big boss Thai-Capone, managers och tillhörande entourage samlades. Inga bildbevis på detta, då det inte kändes riktigt som sällskapet skulle uppskatta det. [/size] 
[/size]
[size=1][size=4]Efter några timmar med fri whiskey-cola etc. och dansande med entouragets inte helt oattraktiva damer samt någon rysk dam !?? [/size][/size]
[size=1][size=4]
[/size][/size]
[size=1][size=4]blev det dags att dra hemåt, jag till Guesthouset och Jeab med chaufför till nåt hotell/resort vid stranden.[/size][/size]
[size=1][size=4]Nästa dag skulle vi träffas på vid lunch så jag knatar ner till beachen. På vägen ringer jag för säkerhets skull och kollar att hon är vaken och redo. Jajamen, bara kom upp till rummet.[/size][/size]
[size=1][size=4]Jag hittar hotellet och går fram till receptionen, och det är nu vi kommer till rubrikens innebörd. Om ni kommer ihåg filmen Notting Hill, med Julia Roberts och Hugh Grant, när Hugh Grant i slutet desperat försöker få kontakt med Julia Roberts som alltid skriver in sig på hotellen som någon Disney figur, som till slut visar sig vara Pocahontas.[/size][/size]
[size=1][size=4]Jag säger vänligt till receptionisterna, att jag har ett möte med gästen Jeab Benjaporn. Mannen och kvinnan bakom disken ser helt frågande ut och utan att le ens en sekund börjar de bläddra i gästlistorna. "Not stay here" säger de, återigen utan att le ens en liten smula. Hmm.. tänker jag, kanske är det fel hotell. [/size] 
[/size]
[size=1][size=4]Jag frågar om hotellnamnet. Jodå, rätt hotell. Jaha, tänker jag, kanske rummet är bokat i chaufförens namn eller möjligen skivbolagets namn, lite inkognito så att säga. Inte heller detta ger dock något napp i gästlistorna. Nu börjar jag känna mig som Hugh Grant i ovan nämda film och drar till med Pocahontas. Inte heller denna gäst finns med i gästlistan och inte heller framkallar det något leende hos personalen. Den filmen har väl inte gått i Thailand helt enkelt. [/size] [/size]
[size=1][size=4]Äh, va fan tänker jag. Jag ringer henne på mobilen och frågar vilket rumsnummer hon har. Jag ringer, - 1203 säger hon. - Ok bra då kommer jag, säger jag. 
[/size][/size]
[size=1][size=4]Jag säger till de nu tre receptionisterna med ett lättat leende på läpparna, "I found here, room 1203" which way is that?" De ser fortfarande oleende och förbryllade ut och bläddrar i gästlistorna. Svaret blir "aahh 1203, can not disturb sir". [/size][/size]
[size=1][size=4]Jag tolkar svetten ur pannan, och tänker, nu börjar det bli jobbigt. [/size][size=4] :frown: Ringer Jeab på mobilen en gång till och förklarar läget och räcker över luren till receptionisten. "umm, umm ..." Jag får tillbaka telefonen med en lätt bugning, och "this way sir ...". 
[/size][/size]
[size=1][size=4]Vi går så småningom ner för utcheckning, varpå Jeab återigen introducerar mig som brodern från Sverige - och personalen log inte alls, denna gången heller. [/size][/size]
[size=1][size=4]PS. Historien slutar här, och inte som i filmen, med "indefinitely". [/size] 
[/size]
