I ett radioprogram har dom ett inslag som kallas Skämsskivan där artister berättar om en låt dom gillar fast det är lite pinsamt.
Min stil är normalt progressiv rock från 80-talet typ SAGA och Rush. Men nu kommer jag ut. En låt dök upp i mitt flöde för ett halvår sedan och jag blir nästan arg på mig själv att jag tycker den är riktigt bra.
1987 gjorde Rick Astley en superkommersiell skiva med Stock Aitken Waterman. Ta en av dom låtarna, vänta 30 år och var med i amerikansk morgon-tv och det är helt annorlunda. Med riktiga trummor och en grym basist i ett band som verkar gilla det dom spelar.
Så om någon lyssnar på Günter eller Sean Banan i ensamhet, nu är det dags att delge andra.
Under tiden njuter vi av Rick.