Det har varit en lång resa - och därmed ett långt inlägg kanske.
Det började för åtta nio år sen, tror jag.
Jag minns när jag var nykommen till Sverige för att bosätta mig.
Jag satt på huk och höll i farbror Jans skrynkliga händer.
Vem var farbror Jan?
Jo, han var bonusmorfar till mitt ex.
Han sa till mig att jag kanske skulle kunna jobba som tolk.
:::
Tiden gick.
Jag kom aldrig tillräckligt nära det yrket.
Jag sökte information om det. Men hittade inga tolkkurser.
Jag fick ibland höra att det just hade varit en tolkkurs.
Att det just hade varit en tolkkurs - det fick jag höra från någon bekant till bekant som jobbade som tolk.
Jag läste ändå på om möjligheter till jobb och den ekonomiska biten.
Det skulle vara svårt att klara sig ekonomiskt genom att enbart jobba som tolk - stod det någon stans.
:::
Jag kom inte närmade tolkjobbet än att jag fick vara med och tolka åt mina thailändska elever och deras mor på utvecklingssamtal.
Jag jobbade då på fritids och var både modersmålslärare, svenska lärare och studiehandledare åt två thailändska barn.
Sen var jag med och tolkade åt samma familj hos en annan myndighet. Jag skojade lite på allvar att de kunde anlita mig som tolk.
Men ack -det ville de inte.
Jag visste då inte hur olämplig jag var som tolk åt just den familjen.
För det första så kände jag ju dem. Jag var jävig - det får man inte vara som tolk.
För det andra så visste jag inte att jag skulle tolka i jag-form. Det blev massa hon och han under tolkningen. (och många känner säkert till att just hon, han, de är jobbiga ord att tolka mellan thailändska och svenska.
För det tredje så antecknade jag inte. Jag avbröt inte när parterna pratade för långt. Jag kunde inte återge allting.
För det fjärde så hade jag inte ämneskunskap. Visst pratade jag flytande svenska redan då. Men det var bara vardags svenska och kanske skolsvenska - den nivå som jag behövde för att jobba med fritidsbarn.
För det femte så gjorde myndigheten fel. Det där som tolkades borde vara sekretessbelagt. Men jag var inte yrkestolk. Jag hade inte skrivit under något papper som sekretess. Så jag behövde i princip inte ha tystnadsplikt om de samtalen.
:::
Snabbspolning...
Sen flyttade jag till Uppsala.
Då tänkte både Svarten och jag att jag kunde jobba som tolk medan jag läste svenska.
Jag tyckte jag var smart som valde att ringa tolkförmedlingar och presenterade mig istället för att skriva.
Jag tänkte "när de hör mitt uttal kommer de att vilja anställa mig som tolk". Jag talar inte perfekt svenska. Men har lite lättare med uttal jämfört med genomsnitt thai.
Men nej, så fel jag hade.
De tyckte att jag skulle genomgå 3 tolkkurser först.
När jag hade gått 3 tolkkurser kunde jag återkomma - sa de.
Okey???
:::
Så jag letade efter tolkkurs.
Gjorde inträdesprov.
Läste tolkkurs i Stockholm tre kvällar i veckan och en helgdag per helg, om jag minns rätt.
Samtidigt som jag läste svensk på heltid på Uppsala universitet. Det var en intensivkurs som motsvarar Svenska som andra språk A och B.
Det var då min skriftliga svenska var som bäst. Sen blev det bara sämre och sämre.
:::
Sen fick läste mer svenska på högskolenivå - samtidigt som tolkkursen pågick.
Sen såg jag annonsen om jobbet som tolk och översättare på Thailands ambassad.
Jag sökte det jobbet.
Fick inte det.
Men blev erbjuden en annan tjänst.
Tänkte "man läser ju för att få jobb och nu när tillfälle kommer varför inte tackar ja".
Så jag avbröt mina kurser på universitetet. Men jag behöll en kurs på 25%. Det var om svensk grammatik. Superbra lärare!
Jobbade i Stockholm och läste tolkkursen samt den svenska kursen.
Någon på jobbet tyckte att jag kunde välja bort mina studier. (Det blev ju 100+50+25% sysselsättning med ett heltidsjobb och två utbildningar)
Men som tur var jag lyssnade jag inte på det.
För jag vantrivdes på jobbet.
Jag var nog för mycket försvenskad när det gäller arbetsmoral och könsroller.
Nej, jag är inte feminist. Men jag tycker att jag klarar att göra massa saker precis lika bra som en man kan göra.
Jag fick också reda på att de ville ha en man till det där tolkjobbet.
Jag trivdes helt enkelt inte.
Jag passade inte in.
Jag sa upp mig efter två månader på jobbet.
Uppsägningstid var en månad... puhh...
Sista dagen på jobbet var samma dag som Carabao hade konsert i Stockholm - 31 maj 07.
:::
Innan jag sa upp mig funderade jag förstås på hur jag skulle göra sen.
De tre månaderna på ambassaden fick mig att ändra på mitt livs filosofi totalt.
Hade aldrig velat starta eget. Jag ville bara vara löntagare - säkert och bra.
:::
Fick uppdrag som tolk direkt efter att jag slutat på ambassaden.
Men tyvärr så var det lite fel tid att börja jobba som tolk.
För under sommaren så var det ont om uppdrag.
Jag fick jobba med förlust ibland.
Åkte till Huddinge för ett uppdrag. Fick ingen ersättning för spilltid, ingen ersättning för resa.
Gjorde ett par sådana uppdrag - mest för att visa vad jag står för och för att träna i det verkliga livet.
Vi tränade mycket rollspel på tolkutbildningen också. Men det skadar inte få arbetserfarenhet.
:::
Eftersom jag var ny som tolk fick jag den lägsta nivån av ersättning.
Och eftersom jag lider av perfektionist-sjukdom så ville jag gå hela vägen med det här yrket dvs. att bli auktoriserad.
Vi planerade graviditeten efter auktorisationsprovet, i alla fall från min sida. 
Jag tänkte. Jag pluggade inför det skriftliga provet när jag gravid.
Blev auktoriserad innan barnet kom.
Sen när barnet hade kommit kunde jag jobba mindre och få mer betalt i och med att jag blivit auktoriserad.
Men det blev inte som jag planerat.
Jag missade 1 av de 3 delarna.
Jag tyckte att jag hade rätt och borde få poäng. I så fall skulle jag ha rätt att göra det muntliga provet.
Många som kände mig var mycket förvånade att jag inte klarade provet.
Någon har sagt att det ibland kan beror på provets eller bedömarens fel att en provdeltagare blir underkänd. Jag har aldrig hört det förut. Men kände stor tröst av det.
:::
Vid nästa provtillfälle ett och ett halvt år efter gjorde jag det skriftliga provet en gång till.
Väntade på svaret om det första provet också.
:::
Jag klarade det skriftliga provet andra gången.
Och den 27 oktober 2010 var jag och gjorde det muntliga provet.
En månad innan dess stängde jag in mig i min osynliga kokong för att plugga.
Jag nästan straffade mig i förväg.
Jag tog ledigt från översättningsbyråer - de som betalde minst 
. De som betalde bäst kunde jag skaffa lite tid för att jobba åt dem.
Jag träffade inte så många kompisar. Bara de närmaste.
Tur att min bror kom och hjälpte till just den månaden.
:::
Mvh
Magrood
